PLAYER {Foscar}

0.6

Jag tittar på klockan. om jag ska hinna till skolan i tid idag måste jag gå upp nu, men jag har ingen lust att gå till skolan! Inte nu, idag. Inte efter vad jag gjorde igår.
"Oscar du måste gå upp nu"
Mamma står I dörröppningen och tittar oroligt på mig. "Mår du bra?" Frågar hon.
Jag nickar. "Ja jag mår bra. Råkade bara försova mig lite"
Jag förstår att om jag ska dra en lögn kommer allt bara bli ännu värre.
Med en suck reser jag mig upp. Nu måste jag skynda mig annars hinner jag inte i tid.

Jag trycker upp dörren till skolan och rusar in i . Jag hann. Elever står utmed korridorens väggar och pratar med varandra. Jag kommer fram till mitt skåp och skyndar mig att låsa upp det, kasta in mina grejer och låsa det igen.
Jag hör steg bakom mig och vänder mig snabbt om. När jag ser att det inte är Felix suckar jag och vänder mig mot mitt skåp igen.

Min första lektion är Matte, vilket betyder att jag ska jobba med Felix nu men han har inte dykt upp. Egentligen är det väl inte så konstigt heller men jag blir lite ledsen ändå.
"Oscar vet du vart Felix är?"
Min lärare tittar först på klassen och sedan på mig.
"Nej" mumlar jag. "Han kanske k"
Jag avbryts av att dörren rycks upp. Felix snubblar in. Hans hår står åt alla håll och hela han ser omtumlad ut. "Fyfan va" börjar Ogge. "Håll käften då Ogge!" Jag tittar Argt på honom. Genast tystnar han.
Jag slänger en diskret blick på Felix som har satt sig på en tom plats alldeles för långt ifrån mig.
"Ja nu när Felix också är här kan ni gå till era grupper"
Läraren ler lite mot Felix och slår ut med armarna.
Tänk om Felix är skit sur på mig, vad gör jag då?
Försiktigt sätter jag mig bredvid honom. "Hej" mumlar jag. "Mm" muttrar han tillbaka. "Förlåt"
Ordet kommer ut i en viskning. Han svarar inte, bara stirrar ut genom fönstret.
"Men lyssna då" ber jag.
Han tittar inte ens på mig.
"Jonas" Jag tittar på Våran lärare. "Ja Oscar"
"Kan jag och Felix få jobba i biblioteket denna lektionen?" Jag anstränger mig för att låta så snäll som möjligt. "Det går bra" Jonas ler mot oss.

Jag reser mig upp och släpar med Felix mot skolans bibliotek.
" Jag har så jävla dåligt samvete för att jag skadade dig igår! Jag skäms nåt så in i helvete och jag mår piss okej! Jag har aldrig och jag menar aldrig varit så jävla fucking kär nånsin som jag är i dig! Och jag pallar inte med att du iggar mig"
Jag tar ett djupt andetag. Felix tittar nonchalant på mig. "Oscar jag vill"
Börjar han. Jag tittar bedjande på honom, "Snälla"
Han vänder sig om igen och stirrar in i en utav de höga bokhyllorna. Jag suckar, han har förstås all rätt att vara förbannad på mig och jag ska absolut inte vänta mig att han ska komma springande mot mig med utsträckta armar och vara super glad.
"Okej då. Jag förstår om du är jätte arg på mig, jag gjorde fel och jag är ledsen för det. Jag fattar att du varken vill lyssna på mig eller jobba med mig, jag ska gå. Men du ska veta att jag älskar dig Felix. Jävligt mycket"
En tår rinner ner för min kind, sedan en till och snart är mina kinder helt blöta. Herregud, jag står och grinar som en bebis för att en tönt som Felix Sandman ignorerar mig!
"I dina ögon är jag ändå bara en tönt!"
Felix slår ut med armarna.
"Ja det är du! Men du är en otroligt jävla underbar tönt. Du är den fucking bästa tönten som finns och jag råkar vara helt jävla förbannat kär i dig!"
Alla känslor rasar samman. Jag sjunker ner på golvet och begraver ansiktet i händerna.
Jag inser att jag inte bara är lite kär i Felix. Jag är riktigt kär i honom.
En hög suck lämnar hans mun.
"Oscar"
Han sätter sig bredvid mig och omfamnar mig försiktigt. Hårt slår jag armarna om honom och kurrar ner huvudet i hans tröja.
"Ta det lugnt Oscar, det är okej"
Han vänder upp mitt huvud mot sitt.
"Jag älskar dig" säger han och tittar mig i ögonen. Ett leende smyger sig upp på mina läppar.
"Grabbar, jag vill inte störa men lektionen är Slut nu"
Jonas ler lite mot oss. Jag kommer på att jag fortfarande sitter i Felix knä med armarna hårt lindade runt honom. "Okej" ler jag tillbaka.
Jonas lämnar biblioteket och låter mig och Felix vara kvar ensamma.
"Så, nu får jag kalla dig för min?"
Jag hör hur pipig jag låter. "Kan du la få" Felix ler och ger mig en kram. "Om jag får kalla dig för min" han höjer ögonbrynet en aning. "Funkar för mig"

***

Jag skuttar fram på vägen bredvid Ogge. "Men Vafan Oscar kan du sluta hoppa som en jävla kanin!"
Ogge tittar irriterat på mig.
"Because I'm happy!" Skrik sjunger jag.
"Dummefan" muttrar Ogge surt.
"Varför släpade du med dig tönten ut i biblioteket förut idag?" Ogge ger mig en misstänksam blick. "Ett. För att jag ville snacka med honom. Två. Kalla honom inte för tönten"
Ogge skrattar högt. "Vadådå har du gått och blivit kär i honom"
Jag stannar upp och stirrar stint på Ogge. Vad ska jag säga nu? 'Jo men faktum är att jag är så gott som tillsammans med honom, att vi har hånglat varje dag denna veckan och att vi hade sex i måndags'
Herregud Ogge skulle lämna mig direkt.
"Ne varför skulle jag, han är ju värdelös"
Jag tittar upp och stelnar till. Felix står framför oss och tittar krossat på mig.
Mitt hjärta stannar nästan. HELVETE!
"FYFAN JAG HATAR DIG" Felix rusar förbi mig med tårarna sprutande ur ögonen. "Fan" mumlar jag stressat. "Varför blev han så arg?" Ogge slänger en blick bakåt. "Du jag måste dra, ring mig sedan"
Jag ger honom en brohug och vänder mig snabbt om mot hållet Felix sprang åt.

Med hjärtat i hals gropen springer jag upp för trappan till det stora vita huset.
Hårt knackar jag på dörren.

"Hej Oscar" Felicia öppnar idag igen.
"Hej, är Felix hemma?" Frågar jag stressat. "Eh ja, han kom hem helt förstörd. Du kanske kan muntra upp honom bättre än mig"
"Tror inte det" mumlar jag och kliver in. Felicia ler mot mig och visar vägen till Felix rum. "Lycka till, han kan vara lite svår att kommunicera med när han är på dåligt humör"

Jag sväljer hårt en gång innan jag knackar på dörren. "Felicia gå sa jag!"
Hans krossade röst skär genom mig.
"Det är jag" mumlar jag och öppnar dörren.
"STICK JAG HATAR DIG!"
Jag får ducka för att inte få en kudde i huvudet. "Felix ja" börjar jag men får avbryta mig för att återigen behöva ducka, för en fjärrkontroll som kommer flygande. Jag stänger dörren bakom mig och går försiktigt in i rummet. "MEN DRA DÅ! JAG FUCKING HATAR DIG!"
Jag måste kämpa för att hålla inne tårarna. "Felix förlåt jag var ju tvungen" försöker jag. "HUR FAN KUNDE DU VARA TVUNGEN ATT SÄGA ATT JAG ÄR VÄRDELÖS" Skriker han och begraver ansiktet i kudden.
"Men vad skulle jag göra då?" Frågar jag och lutar mig mot väggen. "DU KUNDE FAN HA KOMMIT PÅ NÅTT BÄTTRE ÄN DET! DU ÄR SÅ JÄVLA ÄCKLIG. HUR I HELVETE KUNDE JAG TRO ATT DU FAKTISKT ÄLSKAR MIG?!"
Hans röst låter så förstörd och krossad att jag knappt kan hålla inne tårarna längre. "Varför skulle jag inte älska dig"
"För att du säger att jag är värdelös Oscar, det är fucking anledningen!"
Jag tystnar, han har rätt. Hur kunde jag säga så? Nu kommer Felix aldrig mer tycka om mig.

Har jag fuckat upp allt nu?

_______________
Ja Oscar, har du det? Kanske, kanske inte...
Hehe ursäktar språket också hehe