See you again {Fomar}

Ett ~ Prolog

Omar
Jag trampade med foten i marken samtidigt som jag skrev ner nästa mattetal.
Matte är det tråkigaste ämnet på denna jorden! Ändå tvingas jag ha det 4 gånger i veckan. Dessutom förstår jag ca. Ingenting utav det som står i boken.
Min bästa kompis Ogge som sitter bredvid mig muttrar irriterat något om att algebra bara är för töntar. "Varför ska jag ens behöva lära mig detta? Jag ska bli dansare!" Muttrar han och smäller igen boken. Jag svarar inte utan fnissar bara åt honom. Ogge kan verkligen vara grinig ibland. Men trots att han ofta är på dåligt humör är han en utav skolans populäraste killar och min bästa vän. Ogge har alltid haft lätt för att bli populär. Redan i tvåan var han klassens favorit. Alla tjejer skickade lappar till honom och alla killar ville ha honom i deras lag när vi spelade fotboll. Själv fick jag inga lappar, och blev sällan vald till något lag när det blev dags att ta fram fotbollen. Hade det inte varit för Ogge hade jag inte varit så populär som jag faktiskt är. Och om jag bråkar med Ogge kan jag kyssa min status farväl. Man kan väl säga att jag åker snålskjuts på Ogges popularitet.
Jag återgår till att försöka lösa talen i min matte bok och gör ett misslyckat försök i att koppla bort Ogges irriterande muttrande.
"Käften Oscar" mumlar jag och mottar ett slag mot hans kind, som jag för övrigt inte ens lyckas träffa. Han skrattar till och säger. "Du suger bara så att du vet"
Jag himlar med ögonen åt det jag skulle kalla hans barnslighet och försöker ännu en gång fokusera på matte talet jag aldrig lyckas lösa. Att klockan till råga på allt går så sakta gör inte saken bättre på något sätt alls.

Äntligen reser sig läraren upp och säger att vi kan få gå. Jag skyndar mig ut ur klassrummet och små springer mot mitt skåp. "Hörru Rudberg, varför så bråttom?"
Oscar Enestad står lutad mot sitt skåp som är bredvid mitt. Att folk alltid kallar varandra för deras efternamn stör mig, eftersom att jag helst vill bli kallad Omar och inte Rudberg. Men det är såklart bara för att Ogge blir kallad för 'Molander' som jag blir kallad 'Rudberg'. Oscar Enestad tillhör också de populäraste killarna. Han röker, går på fester och har legat med varenda tjej i skolan. Att vi dessutom är nior gör inte saken bättre då både Oscar och Ogge älskar att trycka ner sjuorna. Men just idag verkar Oscar vara ovanligt lugn. Han har inte ens kommenterat mina kläder som han brukar göra. Ogge ger Oscar Enestad en snabb brohug och vänder sig sedan mot mig. "Rudberg, ska du med å' käka på Donken eller?" Frågar han och spänner ögonen i mig. Jag nickar eftersom att jag förstår att det egentligen inte var en fråga utan snarare en tillsägelse liknande:
"Rudberg, du ska med å' käka på Donken!"
Ogge är ingen trevlig person som kan hjälpa dig med läxor eller liknande. Han slår folk lite när det passar honom och om någon inte gör som han säger kan han bli riktigt arg. Men trots det är han min bästa vän och jag skulle bli ledsen om jag förlorade honom.
En lång, smal kille kommer gående i riktning mot oss. Oscar Enestad sträcker genast på sig i en gest att visa vem det är som har makten. Genast tar Ogge hans plats och tittar kaxigt på killen som kommit mot oss. "Är det inte Felix Sandman?"
Säger Ogge och tittar äcklat på den långa killens kläder. Jag får genast en känsla av att detta är helt fel kille att gå på. Inte för att han ser särskilt stark eller elak ut, men det är något med hans blick som får mig att fastna för honom. Han gör mig lite pirrig typ.
Den långa killen, som verkade heta Felix himlar bara med ögonen åt Ogges taskiga kommentar. "Och här har vi Ogge Molander. Jordens största idiot" Felix ger Ogge en sur blick och tränger sig förbi honom. När han väl har passerat mig vågar jag titta upp och möta Ogges blick. Dock ångrar jag mig direkt igen då jag ser hur Ogges ögon blixtrar av hat och ilska. "Vem var det?" Frågar jag försiktigt. Till Ogges blick att döma verkar Felix inte vara någon man ska tala högt om i Ogges närhet. "Felix Sandman, världens största idiot. Han har äckligt höga betyg och det var den tönten som kom in på hiphop istället för mig" det sista morrar Ogge fram samtidigt som han slår handen i en skåps dörr. Snabbt börjar jag fatta varför Ogge inte tycker om Felix. Ogge har alltid älskat att dansa och har i flera år velat dansa hiphop. Men för ett tag sedan var det väldigt många andra som också ville dansa, så då hade dem uttagningar. Ogge kom inte med då det fanns en annan kille som var lite bättre men Ogge talade aldrig om vem killen var. Nu förstod jag att det måste vara Felix som är killen. Men jag är inte såpass dum att jag lägger mig i och ifrågasätter Ogges arga diskussion med Oscar. Istället lämnar jag dem ensamma och försöker leta reda på Felix killen.

Jag hittar honom ganska snart vid datorn i biblioteket. "Hej" mumlar jag i hopp om att han ska svara då jag egentligen inte vet vad jag gör här. Sakta vänder han sig om och stirrar på mig i några sekunder. "Hej" svarar han sedan kort. "Jo du alltså...jag vet inte riktigt vad jag gör här men jag ville bara säga att du inte ska bry dig om vad Ogge säger. Han är bara...Ehm...Han är bara lite....Han är bara han helt enkelt" Suckar jag.
"Jag bryr mig inte ett skit om den idioten!"
Muttrar han. Jag hoppar till av hans plötsligt höga röst. "Ehm...okej...hejdå då, antar jag" mumlar jag. Felix tittar nonchalant på mig. "Jag menade inte att låta så elak. Jag heter Felix"
Hans blick vrids från nonchalant till snäll. "Omar, Ehm...alltså, jag heter Omar" svarar jag generat. Felix skrattar och ger mig en varm blick. "Du behöver inte bli nervös, jag är inte så skrämmande" ler han. "Vill du kolla?" Han pekar på dataskärmen där ett videoklipp spelas. Det är musikvideon till Justin Biebers låt "Baby"
Jag nickar. "Gillar du Justin?" Frågar Felix. Jag nickar igen, "Ja, han är bra" svarar jag tyst. Felix skrattar igen. "och snygg" fyller han i. Jag tittar plötsligt upp. Är Felix homosexuell? Som jag? "Ja, han är inte ful iallafall" Svarar jag och försöker få det att låta något i stil med skämtsamt. "Du ser inte heller så dum ut" Felix synar mig snabbt uppifrån och ner. Jag ler lite, "Tack. du är inte så dum du heller" svarar jag. Jag slänger en diskret blick på klockan och ser att jag håller på att bli sen. Jag ska ju med Ogge och Oscar till McDonalds. "Oj! Jag måste gå" säger jag ursäktande. Felix ler lite mot mig. "Okej, men kan du inte möta mig här imorgon. samma tid?" svarar han. Jag nickar. "Visst. Vi ses" säger jag och skyndar ut ur biblioteket.

Felix verkade riktigt trevlig. Hans leende var så fint. Undrar om jag håller på att bli kär?

_________
Yupp! Nu är den äntligen uppe. Det ska bli super kul att skriva denna. Så vi ses♡