See you again {Fomar}

Elva ~ sex och fina städer

*ej redigerat*

Felix

Jag står i Pelles hall. "Tack för att jag fick sova här" Säger jag tacksamt. "Inga problem. Och Felix, det kommer lösa sig med Omar jag lovar" Jag ler lite innan jag öppnar dörren och går ut.

Med långsamma steg börjar jag gå hemåt. Jag tänker inte gå tillbaka till sjukhuset idag. Om Omar vill prata ut får han bannemig ta sig hem till mig! Det är trots allt han som gjort fel denna gången!

Jag kliver in i hallen och drar av mig skor och jacka. "Hallå?" Ropar jag. Felicia kommer ut i hallen. "Hej Felix" säger hon och synar mig. "Vad har hänt?" Frågar hon oroligt. "Inget, jag och Omar bara...nej det var inget" Jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder igen. Jag går snabbt förbi Felicia och rusar in på mitt rum. Det gör så ont!

Jag börjar tänka på hur hemskt det skulle vara om vi hade bråkat på riktigt. "Felix, du har besök" Felicia knackar på dörren. "Vem?" snörvlar jag. "Omar" svarar hon. "Då får han komma in för jag tänker fan inte gå till honom" Säger jag och trycker huvudet i kudden för att stoppa vattenfallet som strömmar ner för mina kinder. När dörren öppnas kan jag inte ligga still. Jag sparkar förtvivlat med benen. "Felix" Omars fantastiska röst når mina öron. "Förlåt" mumlar han och sätter sig försiktigt på sängkanten. Jag tittar upp. "Varför kan jag inte vara utan dig i mer än 24 timmar?" snörvlar jag. Han lägger handen på min axel. "Förlåt, jag skulle inte ha gjort så med Ogge" mumlar jag. "Det var mitt fel, jag var inte heller sjysst" svarar han. Jag reser mig upp och drar med honom upp ur sängen. "Kyss mig nu" beordrar jag och drar honom emot mig. När mina höfter slår emot hans flämtar han till. "Inga ljud om du inte tänker stöna okej" Mumlar jag mot hans läppar. "Tyst då", jag kan ju inte stöna om du ska prata hela tiden" muttrar han. Jag tar tag i hans tröja och drar den över hans huvud. Snabbt hittar våra läppar tillbaka till varandras igen. Försiktigt kysser jag hans hals. När jag råkar komma åt bakom hans öra stönar han lågt. Jag flinar och trycker honom mot mig. "Felix" flämtar han när jag för andra gången kysser honom bakom örat. "Inga ljud förutom stön sa jag ju" Upprepar jag och drar i hans skärp. När jag lyckas få ur det drar jag snabbt ner hans byxor. Jag drar händerna över hans mage och knuffar ner honom i sängen så att jag hamnar över honom medans jag rör höfterna rytmiskt över hans skrev. Ett lågt stön lämnar hans läppar. Med en stöt vänder jag oss om så att jag ligger underst innan jag drar ner honom mot mig så att våra läppar kraschar emot varandras. "Vafan väntar du på?" Flåsar han. Med ett flin drar jag ner det sista som täcker hans kropp. "Omen vafan!" utbrister han irriterat. Jag tittar frågande på honom. "Vad?" frågar jag oroligt. "Tror du att jag tänker ligga med dig om du ska ha kläder på dig?" Suckar han. Jag flinar. "Vadå, är du så tänd på mig att du måste se mig naken" Flinar jag och drar av mig tröjan medans Omars händer snabbt arbetar med att få av mina byxor. När han är klar trycker jag mot honom igen.

"F-Felix!" Stönar han högt.

Det knackar på dörren.

"Felix, är du därinne?"

Pelles röst hörs genom dörren. "Ja, åh shit! Vad vill du?" Jag kan inte låta bli att släppa ut ett stön när Omar flinande kysser min hals. "Är Omar med dig?" frågar han misstänksamt. "eh..Ja, hurså" får jag fram. Vad gör Pelle här just nu? "Jag bara undrade, men jag skulle fråga om ni hänger med till stan. Jag, Fredde, Max, Mira och Kajsa" Jag ska precis svara när Omar retsamt rör höfterna fram och tillbaka. "FUCK ÅH!" jag hör hur Pelle skrattar utanför. "Vafan, sluta knulla och kom nu!" fnissar han och bankar en sista gång på dörren. Färgen sprider sig i mitt ansikte. "Ta dig Omar" Muttrar jag och reser mig upp. "Sorry not sorry babe" flinar han.

Jag drar tröjan över huvudet och öppnar dörren. Pelle sitter på golvet i hallen med huvudet i mobilen. "Fan va du stönar" Flinar han. "Hur länge stod du utanför?" frågar jag generat. Pelles flin avslöjar att han stått där en stund. "Fuck you!" muttrar jag. "Kom nu" Omar öppnar dörren och går ut, utan att vänta på att jag ska bli klar.

-x-

När vi sitter på tunnelbanan tittar Pelle på mig med ett flin lekandes på läpparna. "Äh Pelle släpp det för fan!" Muttrar jag. "Va det skönt" Frågar han och skrattar högt. "Håll käften! Och för att svara på din fråga. Jävligt skönt ska du veta!" fräser jag och lägger armarna i kors. Omar som suttit med huvudet mot fönstret vänder sig mot mig. "Ge dig, blev du sur nu" Frågar han. Jag bubblar till av ilska. Varför ska han lägga sig i? "Ja det blev jag! Varför bryr du dig?" fräser jag. Han höjer ena ögonbrynet och vänder sig mot Pelle. "Tjuriga treåring" muttrar han. Jag tar tag i hans arm och vänder honom mot mig igen. Jag tänker inte låta honom vinna så lätt! Har man retat upp Felix Sandman får man betala för det också! "Varför är du så jäkla elak?" fräser jag. Omar rullar ögonen. "Sluta Felix!" Suckar han. "Det är ju du som är elak mot mig!" Fräser jag. "Lugna ner dig nu!" muttrar han. Pelle verkar ha kopplat bort vårat lilla bråk för han sitter återigen med mobilen upptryckt i ansiktet. "Jag är lugn! Det är ju du som retar upp mig. Håll käften och sköt dig själv" fräser jag. "Felix sluta nu" Omar ser trött på mig. "Sluta själv" säger jag tjurigt. "Jag menar allvar Felix. Skärp dig för fan!" Omar spänner ögonen i mig. "Jaja förlåt" muttrar jag. Han kysser min kind. "Vill du ha en kram?" frågar han. Jag nickar. Hans varma kropp omsluter min. "Jag älskar dig Felix" mumlar han. "Jag älskar dig också" Svarar jag tyst.

Pelle harklar sig. "Kan ni släppa varandra så att vi kan gå av?" Frågar han och tittar irriterat på oss. Jag flinar och släpper Omar för att gå efter Pelle.

När vi kommer av drar jag efter andan. Hela Stockholm är upplyst av lampor och himlen är otroligt fin. Jag tar Omars hand. Han tittar leende på mig.

Jag följer efter Pelle mot ett cafe ca.10 minuter bort. Där väntar hela gänget. Fredde, Mira, Max och Kajsa. "Tjena grabbar!" Fredde höjer handen i en hälsning. Kajsa tittar på mina och Omars sammanflätade fingrar. "Ehm...juste ja" börjar jag då jag kommer på att ingen vet om att vi är tillsammans ännu förutom Pelle. "Jag och Omar...är typ tillsammans" mumlar jag. Kajsa och Mira skriker till. "ÅH VA GULLIGT" Kajsa gör ett glädjeskutt. Jag ler lite. Va skönt att dem tog det bra! "Niiice!" Utbrister Fredde och Max samtidigt. "Ni är fina tillsammans" Mira ler mot mig. Jag nickar och pustar ut. "Så, vart ska vi dra då?" frågar Pelle. "Ska vi dra till klippan vid stranden?" föreslår Omar som varit tyst en stund. Alla instämmer och vi börjar gå mot stranden. Jag lägger armen runt Omars axlar och kysser snabbt hans kind. "Åhhhh" utbrister Kajsa som går bakom oss. Jag vänder mig om och skrattar lite.

-X-

Vi kommer fram till klippan vid stranden och alla slår sig ner. Vi sitter där och tittar ut över havet en stund. "Det är fett fint här" Max pekar ut över staden. "Verkligen" Instämmer Kajsa. Omar lutar huvudet mot min axel. Det har mörknat mer sedan vi gick av tunnelbanan vilket får hela Stockholm att se 10 gånger vackrare ut. Jag lutar huvudet mot Omars. "Jag älskar dig" viskar jag.

Det är såhär det alltid ska vara. Alla mina bästa vänner samlande, och bara umgås. Man behöver kanske inte alltid säga så mycket. Ibland är det skönt att bara vara. Precis som det är nu. Vi bara är, och det är det jag älskar mest.

_________________

Men asså åhh friendship goal att ha det kompis gänget!!