See you again {Fomar}

Två ~ Starbucks och Espresso house

Omar
Ogge tyckte inte att McDonalds var gott så han släpade med alla till Max istället. Tråkigt nog avskyr jag Max och äter absolut ingenting som är därifrån. Ogge verkade inte tycka att det passade sig att jag inte åt något. Därför är hela min rygg just nu fylld av blåmärken. Som sagt, Ogge slår folk lite när det passar honom.

Just nu ska jag iallafall försöka ta mig in till stan för att försöka hitta någonstans att äta idag. Jag drar handen mot en vägg och strosar omkring lite. Tillslut har jag hamnat vid Starbucks. Jag antar att det får funka för idag. Jag går in och ställer mig i kön, som konstigt nog inte är så lång idag. Jag står bakom en lång, smal kille som bär keps.
"Felix?" säger jag förvånat. Han vänder sig om och ler lite när han får syn på mig. "Hej, Omar" svarar han glatt.
Jag undrar hur han alltid kan vara så glad. Han synar mig uppifrån och ner. "Varför står du så konstigt?" Frågar han. Jag fryser till lite. Jag kan ju inte tala om att Ogge slog mig. "va, gör jag?" svarar jag och sträcker på mig för att se ut som vanligt. Till hans blick att döma verkar han inte tro mig men han ifrågasätter det inte heller så då kan det kvitta. "Hej, vad vill du ha?"
Tjejen i kassan tittar på Felix som beställer en frappe. "och vad heter du?" Frågar hon. Felix flinar lite, "Omar" svarar han sedan. Jag spärrar upp ögonen. Wtf? Vad håller han på med?
Innan jag hinner fundera mer över saken blir det min tur att beställa. "Ehm...samma som han innan" säger jag. "och ditt namn?" Frågar hon. "Felix" svarar jag. Sedan går jag bort till Felix som står och hånler. "Du är ju galen" muttrar jag men kommer på att jag gjorde exakt samma sak tillbaka.
"En caramel frappe till Omar" Killen i kassan håller upp den i luften. Jag ska precis sträcka mig fram för att ta den, men Felix är längre och får tag i den innan mig. "haha" säger han retsamt.
"en caramel frappe till Felix" killen sträcker upp ytterligare en mugg i luften. Jag tar den och flinar mot Felix. "haha" säger jag och ler. Han ser lite snopen ut. Jag skrattar lite. Mitt hjärta slår ett slag för mycket när han skrattar han också. "Det finns ju inga lediga platser?" säger jag och ser mig omkring. "Kom"
Felix pekar ut mot gatan. Ännu en gång hoppar mitt hjärta till. Felix lägger armen runt mig och börjar gå mot gallerian. "Omar, jag vill veta vad som har hänt och varför du går som en gammal gubbe" Felix tittar allvarligt på mig och stannar. "Men det har inte hänt något" Suckar jag. Han skrattar glädjelöst. "inte hänt något? du gick inte såhär igår" säger han och tar tag i min tröja. "Nej Felix det är inget!" Säger jag och drar mig loss. "Omar jag vet att det är något. Låt mig se, okej? Jag vill hjälpa dig, inte skada dig" säger han. Jag suckar och nickar. Han drar försiktigt upp min tröja och blottar min rygg. "gjorde Ogge det här?" Frågar han surt. Jag nickar igen. "Fyfan! Varför är du med honom? han är en idiot och du har väl viktigare saker för dig än att hänga med idioter" Felix tittar oroligt på mig. "Men han är min vän" mumlar jag. Felix skakar bara på huvudet. "Omar, fattar du inte hur allvarligt detta är? Han slog dig med något annat än sina händer. eller hur" Felix röst ilsknar ännu mer. "Ett skohorn" mumlar jag. "Va i helvete?!" Felix tittar chockat på mig. "han gör det ibland. Det är okej, jag är van" svarar jag. "Det är inte fkn okej! Det är hemskt fattar du inte det" Det låter nästan som att han ska börja gråta. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är inte van vid att ha sådana här diskussioner med andra människor då det alltid är Ogge som sköter dem åt mig. Felix suckar. Sedan drar han in mig i en varm kram. "Var rädd om dig, okej" mumlar han i mitt hår. Jag nickar.

När Felix släppt mig och sagt att han måste gå för att hinna i tid till sin danslektion vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag hade ju egentligen inte planerat att träffa Felix idag. Trots Felix ord om att jag ska hålla mig ifrån Ogge, slår jag nu in numret till Ogges mobil.
"Sup?" Ogges mörka röst låter relativt mild och nästan trevlig. "hej" svarar jag.
"Rudberg? vill du nått eller?" Genast förstår jag att jag måste ha inbillat mig. Ogge låter fortfarande lika kall och känslolös som vanligt. "Vart är ni?" Frågar jag då jag vet att Ogge aldrig är ensam. "espresso house , vill du komma hit?" Svarar han. Som vanligt är det inte en fråga utan mer en order. Han får det att låta som en fråga bara för att jag ska gå på det och tacka nej. Gör jag det kan jag råka illa ut då Ogge har sitt gäng samlat för det mesta. Hur som helst börjar jag dra mig mot Espresso house för att möta upp Ogge och de andra killarna.
"De andra killarna" är för det mesta bara 3-5 stycken.
Oscar Enestad, han står närmast Ogge och är den som tar över gruppen när Ogge är sjuk eller skolkar.
Fredde, Han är Oscars bästa kompis och är den som får mest cred för saker om Ogge är borta.
Pelle, han är dragen lite mer åt mitt håll. Han är mest med för att han råkat bli vän med Ogge.
Sedan är det ibland två killar till med. Jonte och Nate men dem är bara med ibland och jag tror inte att Ogge räknar dem som några han bryr sig om. Dock tror jag inte att Ogge bryr sig särskilt mycket om mig heller egentligen.

Jag trippar in på espresso house och söker med blicken för att försöka se vart gänget har placerat sig. Jag finner snart Oscars fluffiga hår med blicken och börjar tränga mig igenom folkmassan som bildats vid kassan för att försöka ta mig till rätt bord. Oscar vänder sig om när han hör steg bakom sig men verkar inte anstränga sig så särskilt mycket för att få mig att känna mig välkommen. Pelle däremot ger mitt ett snett leende och gör en gest i att jag kan sätta mig i samma fåtölj som honom. Försiktigt slår jag mig ner i hans knä och försöker att förstå vad de pratar om. Ogge verkar inte ha sett mig än och jag antar att det är en lättnad. Just när jag tänkt färdigt tanken tittar Ogge upp och möter min ointresserade blick. "Och varför ser du så trött ut? Ska du ha ännu mer stryk eller klarar du dig tills imorron" Ogge hånler elakt mot mig. Pelle reagerar snabbt och lägger armarna runt min midja. "Ogge låt honom va för fan! han är minst i gruppen" Säger han sedan.
Ogge reser sig upp och börjar gå emot oss. Jag blir genast nervös. "Är du kaxig eller?" Väser han när han står precis framför oss. Pelle skakar sakta på huvudet.
Ogges slag träffas hans kind. Pelle gnyr till men säger inget. Ogge ska just slå honom igen när han rycks bakåt och ramlar in i glasbordet där våra drickor står. Bordet går sönder och glaset flyger åt alla håll. Ogge skriker till av smärta, förmodligen för att galet skurit honom. Jag tittar chockat upp. Vem var det och hur vågade personen göra så?

__________
Tycker ni att denna novellen är bra än så länge?❤