See you again {Fomar}

Åtta ~ Långa nätter och känslor som leker

Felix

Ogge vrider på sig i sömnen och lägger armarna runt mig. Jag tittar förskräckt på honom och försöker putta bort hans armar. Tyvärr verkar det utlösa en ny storm av tårar och känslor för han gnyr till och börjar gråta igen. Jag suckar och lyfter upp honom i knät för femte gången denna natten! Att Ogge faktsikt hade en sån här sida kunde jag aldrig tro. Att alla har en svag sida vet jag ju men att han mådde såhär dåligt hade jag inte en aning om. "Felix" Piper han. Nu verkar han iallafall ha märkt vem det är som tagit hand om honom hela natten. "Ja" svarar jag. "Jag mår illa" mumlar han.
Jag blundar. Snälla nej, säg inte att han behöver spy eller något för då dör jag.
"Hur illa?" Frågar jag i hopp om att han ska svara. "Bara lite" eller något i stil med det. Men med min vardagliga otur tittar han bara ursäktande på mig. Jag biter mig i kinden för att inte skrika. "Behöver du hjälp?'?" Frågar jag. Han nickar. Jag hjälper honom försiktigt upp ur sängen och tar med honom till badrummet. En snabb titt på klockan får mig att inse att jag har en lång natt framför mig då klocka bara är elva!

Jag förstår att jag måste hjälpa Ogge då detta förmodligen är en utav de värsta nätterna i hans liv. Dock kan jag inte stå och se på när han spyr. Bara tanken får mig nästan göra det själv. Jag stänger dörren och ställer mig en bit ifrån.

Jag vet att Ogge inte riktigt är medveten om allt som händer just nu och jag har väl inget annat val än att hjälpa honom och se till att han inte bryter ihop helt inatt.

Jag går tillbaka till badrummet.
Nu sitter han ihop krupen på golvet.
Jag skakar på huvudet och lyfter upp honom från det hårda golvet.

Han ser nästan ut att sova igen. "Jag fryser" piper han. Jag tittar på hans bara överkropp. Jag kan ju inte låta stackarn gå så bar. Jag drar av mig min tröja och trär den över huvudet på honom. Han lutar sitt huvud mot mitt bröst. "Tack" mumlar han. Jag lägger honom i sängen och drar täcket över honom. "Kan du ligga här?" Frågar han tyst. Jag suckar. "okejdå"

Jag lyfter på täcket och lägger mig bredvid honom. Av ren vana när jag sover bredvid någon lägger jag armen runt honom. "Godnatt Ogge" säger jag. Han svarar inte. Han sover väl.

Jag sluter ögonen och är precis påväg att somna när jag vaknar av Ogges skrik.

"Vad är det nu!" Utbrister jag. Han tittar skrämt på mig. "förlåt. Jag menade inte att låta så arg"
Han flyttar sig lite ifrån mig. När han är påväg att ramla ur sängen tar jag tag i hans arm. "Kom nu" säger jag lugnt och drar honom emot mig. Han lyder mig. När han lagt sig igen och lugnat ner sig pussar jag hans panna. "Sov nu" säger jag och drar täcket över oss igen. Han somnar lika snabbt som han vaknade. Jag drar handen genom hans hår. Jag tycker om det. Att röra vid honom alltså. Det är konstigt, jag hatar ju honom. Men att ha honom bredvid mig känns lugnande.

-x-
Nästa gång jag vaknar är klockan 02.35. Jag suckar. Ogges tysta snyftande väckte mig. "Kom här Ogge" Suckar jag och sträcker ut armarna i en gest att han ska lägga sig i min famn. Hans underläpp börjar darra. Jag tittar medlidande på honom. Jag kan inte annat än att tycka synd om honom nu. Jag flyttar mig lite närmre honom och drar in honom i en kram. "Felix" mumlar han. "Mm" svarar jag. "Tack för att du hjälper mig efter allt jag gjort mot dig" Mumlar han.

Jag nickar. "Det är lugnt"
Han lägger sig med huvudet mot mitt bröst och tårarna som inte slutat rinna ner för hans kinder landar på min mage.
Han har fortfarande min tröja på sig och trots att jag inte vill erkänna det, ser han otroligt söt ut i den förstora tröjan och med det rufsiga håret som står åt alla håll. Jag ler lite. "Vad?" Frågar han tyst. "Du är söt ut" mumlar jag. Han rynkar ögonbrynen. "Nej. Jag är inte söt" muttrar han. "Jo lite"
Jag synar honom. "Nej! Det är jag inte alls" gnäller han.
"Jo. Du är visst söt" Retas jag. "Du är jätte söt Oggis" Fortsätter jag.
Han putar med underläppen.
"Jag är inte söt Felix!" Gnäller han vidare. "Jätte söt. Du är as gullig"
Jag pussar hans näsa. "Sluta säga så!" Tjurar han. Jag flinar.

Jag har aldrig
Gillat Ogge, men om han alltid hade varit såhär hade jag kunnat leva med honom. Trots att han är lite små löjlig så tycker jag om det.

Han petar på mig. "Felix" säger han. Jag nickar. "Jag är trött" mumlar han. "Sov då" svarar jag. Han nickar och lägger sig försiktigt ner. "Godnatt Felix" mumlar han innan han verkar somna igen.

-x-

Jag vaknar igen men denna gången av mig själv. Ogge sover lungt bredvid mig. Hans huvud är lutat mot min axel och hans fingrar är sammanflätade med mina. Jag tittar på våra händer. Vi måste ha tagit dem i sömnen för jag har absolut inte gjort såhär i vaket tillstånd.

Jag reser mig försiktigt upp. Genast börjar han röra sig och jag märker hur osäker sömnen börjar bli. Han slår upp ögonen. "Felix?" Frågar han tyst. Jag tittar på honom. "Varför går du?" Fortsätter han. "Jag tänkte kolla hur Omar mår" svarar jag. "Okej" mumlar han.

Jag ska precis lämna rummet när jag (tyvärr) råkar slänga en blick på Ogge och inse att absolut inte kan lämna honom helt ensam. Han ser så liten och ensam ut när han ligger ihop krupen under täcket och endast näsan sticker fram. (Tyvärr igen) ser han nått så fruktansvärt söt ut! "Du är så jävla gullig" Utbrister jag. Han putar med underläppen igen. "Så jävla söt är du Ogge. Så jävla söt" Jag går fram till honom och sätter mig på sängkanten.
"Du har ju Omar" muttrar han. Jag nickar. "Hindrar det mig från att tycka att du är söt?" Frågar jag. "Ja" svarar han. "Nej, jag får tycka att du är söt om jag vill" Retas jag. Han fnissar lite.

Faktsikt tror jag inte att jag vill att Ogge ska bli sig själv igen. Jag gillar verkligen när han är såhär. Men som han sa, jag har Omar...Tror jag...