See you again {Fomar}

Sexton ~ Är detta ett farväl? (Epilog)

Felix
Efter Omars jobbiga historia och min gråtattack gick vi hem. Omar har varit relativt tyst hela dagen och det oroar mig. "Är du okej?" Frågar jag och tittar på honom där han sitter uppkrupen i soffan med chipspåsen hårt tryck mot bröstet efter att jag försökte ta några förut. Tydligen fick jag inte det för då blev han tjurig och ryckte åt sig dem. När jag kallade honom självisk tjurade han ihop totalt och vägrade prata med mig.
Uppenbarligen är han fortfarande sur för han svarar inte på min fråga utan fortsätter bara titta på tv:n och äta sina chips. Jag flinar lite och kryper över soffan till hans del innan jag kysser honom löst i nacken. "Jag vet att du vill" mumlar jag och kysser honom bakom örat. Han lutar bak huvudet. Jag ska just kyssa honom igen när det knackar på dörren.
Jag går för att öppna. "Hej Felix, jag undrar om Omar är här" Jag möter Omars pappa i dörröppningen. "Ka han är här. OMAR" Jag ropar på honom. "Vad! Du kommer inte få mina chips oavsett vad du säger Felix så du kan bara..."
Omar stannar när han ser sin pappa. "Hej, vad vill du?" Frågar han."Vi ska åka nu" Säger hans pappa. Jag tittar frågande på dem. "Åka vart?" Frågar jag. Omar skruvar på sig. "Var det inte nästa vecka?" Frågar han. Hans pappa skakar på huvudet. "Vart ska ni åka?" Frågar jag igen.
Omar harklar sig lite. "Ehm...jo alltså. Jag ska typ åka på en grej" börjar han. Jag tittar förvirrat på honom. "Vafan pratar du om förklara bara vad du menar" Säger jag frustrerat. "Jag ska flytta till Göteborg" Säger han försiktigt. Jag spärrar upp ögonen. "Va! Me-men varför har du inte sagt något?" Frågar jag chockat. "Jag trodde att det var nästa vecka. Jag hade tänkt prata med dig idag" mumlar han. Tårarna börjar bränna innanför ögonlocken. "Men hur blir det med oss?" Piper jag. Omars blick säger mer än tusen ord. "Men Göteborg är inte så långt bort. Jag kan åka hit på helgerna" Säger han tröstande. Då kan jag inte hålla inne tårarna. "Men det är ju inte samma sak. Jag vill att du ska vara med mig hela tiden"

Jag kan inte fatta att han ska försvinna från mig ändå.

"Men Felix. Jag lovar att vi kan ses ändå" Försöker han.
"Du sa att du inte skulle lämna mig. Du sa det! Du lovade ju" Piper jag. Han drar in mig i en kram. "Men vi kommer kunna ses ändå. Jag ska inte lämna dig" Mumlar han.

"Omar, vi måste åka nu" Säger hans pappa. Jag tittar krossat på honom. "Jag kommer strax" Omar tittar på sin pappa. Han nickar och går ut. "Jag lovar att ringa varje dag. Och jag lovar att komma upp hit så ofta jag kan" Han tittar in i mina ögon och stryker bort en hårslinga ur mitt ansikte. Jag nickar. Han trycker sina läppar mot mina. Jag lägger armarna runt hans midja och drar honom intill mig.

När han drar sig ifrån känns allt så ensamt. "Jag ringe ikväll, jag lovar" Säger han och släpper min hand.

Sedan är han borta.

Han är inte längre i min famn. Helt plötsligt känner jag mig så halv. Han var min andra halva. Och nu är han borta. Tårarna rinner stilla ner för mina kinder.
Är det som jag tror.

Är detta ett farväl? För alltid?

__________________
Slut!! Nej men då var denna slut. Jag vet att slutet suger menmen. Jag har börjat skriva en ny novell som heter I'm not fine at all och det är en Ogmar som ni gärna får kolla in:)) första kapitlet kommer ut idag:))