See you again {Fomar}

Tio ~ Avundsjuka blickar, kyssar å sånt

*Ej redigerat*

Felix

Jag sitter i den obekväma sjukhusstolen med en gråtande Omar i knät. "Gubben hur mår du?" frågar jag och stryker honom över ryggen. Han tittar upp på mig med krossade ögon. De i vanliga fall bruna ögonen som brukar lysa av livslust är nu brungrå, och sorgsna. "Åh lilla vännen" Utbrister jag. "Vad ska jag göra för att du ska må bra?" frågar jag. Han biter sig i läppen. "Kyss mig" mumlar han. 

Jag trycker mina läppar mot hans. Mitt i kyssen biter han sig hårt i läppen igen. Snart fyller blodsmaken även min mun. Jag drar mig ifrån och låter blodet rinna ner för hans haka. Därefter lägger jag handen under hans haka och torkar bort blodet med min tröjärm. "Du måste sluta med det där, innan det blir en vana" Säger jag allvarligt. Han tittar ner i marken. "Det har redan blivit en " mumlar han. Jag tar hans lilla hand och drar upp honom. Sedan trycker jag upp honom mot väggen och kysser honom hårt. "Du måste få något annat att tänka på" mumlar jag mot hans läppar. Han flämtar till och stönar lågt. Jag fördjupar kyssen genom att sticka in min tunga i hans mun och låta mina händer röra om i hans hår. En dörr öppnas och jag drar mig ifrån kyssen. "Min lilla trollunge" Flinar jag och pussar hans näsa. "Jag är ingen trollunge!" Protesterar han. "Jo, du är min lilla trollunge. Min egna söta lilla trollunge" Ler jag och kramar honom.  Han försöker trycka sig ifrån mig men jag är fast besluten att inte  släppa taget om honom. "Sluta! Jag vill känna din närhet" Säger jag bestämt. "Trollis" mumlar jag mot hans hår. Han är så otroligt söt. Han får mig att känna mig trygg och jag behöver honom för att må bra. "Felix" börjar han. Jag nickar. "Det du sa i bussen..." fortsätter han, men gör en kort paus. "Det där om pojkvän...menade du verkligen det?" avslutar han. Jag vänder ner huvudet och kliar mig i nacken. "Jo, alltså jag tycker om dig väldigt mycket och..." 

Jag tystnar. Orden tog slut. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar ju honom och jag vill verkligen att han ska vara min pojkvän men han kanske inte alls vill vara min pojkvän. Tillslut bestämmer jag mig för att bara få det sagt. "Ehm...jo, jag tycker om dig och sånt. Så..." Jag tystnar igen. Jag kan inte, jag vågar inte. Tänk om allt blir fel och jag fuckar upp allt. "Eller, alltså" börjar jag och samlar allt mod jag kan. "jag menade det...men du kanske inte vill, och jag förstår dig. Liksom du kanske inte känner på samma sätt och det är okej för mig oavsett ifa..." 

"Jag älskar dig Felix" avbryter han. Jag tystnar fort och tittar förvånat på honom. "gör du?" frågar jag chockat med en röst som låter väldigt pipig. "Mm" mumlar han och nickar. "okej...eller alltså jag menar, jag älskar dig också" Jag snubblar på orden och snurrar in mig helt i meningen. Han ler lite. "du är söt" mumlar han. Jag ler, "du också" svarar jag. "Så...detta betyder att vi är tillsammans nu. På riktigt?" frågar jag, mest för att försäkra mig om min egna fakta. "antar det" ler han. "bra" svarar jag och kramar honom. Han drar sig snabbt ifrån. Jag tittar sårat på honom. "Du vet, när man är tillsammans ska man inte syssla med kramar. Kyss mig bara" flinar han. Jag ler och trycker läpparna mot hans. Någon knackar mig på axeln. "Hej, är det du som är Felix?" 

En man står bakom mig. Jag drar mig generat ifrån Omar och nickar. "ehm ja det är jag" säger jag lite ursäktande. "Skulle du vilja följa med mig?" Jag nickar snabbt och vänder mig mot Omar. "Jag kommer snart. Gör inget dumt, okej" Jag ger honom en snabb puss på kinden och följer efter mannen, som jag antar är doktor in i ett rum. 

"Okej, hej! Jag heter Robert och jag jobbar här. Just nu är jag Oscars doktor. Jag undrar om du skulle kunna förklara för mig hur Oscar har mått på senaste tiden" Jag vänder ner blicken. "Faktiskt, är jag inte den du ska fråga om det. Jag och Ogge...Oscar menar jag, har inte världens bästa relation. Vi har bråkat med varandra i flera år. Men Omar känner Ogge" Säger jag tyst. "Vem är Omar?" Robert tittar frågande på mig. "Ehm, min pojkvän...han som var därute" mumlar jag.