See you again {Fomar}

Fem ~ Filmkväll och blöta tröjor

Ogge

"En liten latte" säger jag till tjejen i kassan. "Okej, och ditt namn var?" Frågar hon. "Ogge" säger jag. Hon nickar och tittar på Omar. "Och vad ska du ha då?" Frågar hon. "En chocolate mocka frappe" svarar han. "Får du verkligen dricka kaffe. Hur gammal är du?" Frågar tjejen i kassan och flinar lite. Omar spänner käkarna. Jag tar hans hand och tittar på tjejen i kassan. "Han är 16 och han heter Omar ta nästa nu idiot!" Fräser jag och drar med Omar bort till ett bord. Han blöder i läppen vilket betyder att han snart inte kommer kunna hålla inne tårarna längre. "Ta det lugnt hon var bara elak" mumlar jag och trycker hans lilla hand. "Hon har ju rätt. Som alla andra. Jag är liten! Varför är du ens snäll mot mig Ogge? Du har aldrig varit det innan!" Muttrar han.

Sanningen är att jag är avundsjuk på Felix för att han kommit så nära Omar på så kort tid medans jag behövt flera år bara för att få reda på vart han bor!

"Vill du inte att jag ska vara snäll mot dig då?" Frågar jag. Han nickar. "Jo såklart, men ena dagen slår du mig.

Andra dagen är du jättesnäll" mumlar han. "Jo jag vet...förlåt" Suckar jag. "Du förstår, jag vet bara inte riktigt hur jag ska vara. Om jag inte är den 'tugfa' Ogge vet jag inte hur jag ska bete mig och det är därför allt blir så rörigt"

Omar lägger sitt söta lilla huvud på sned. Hans stora ögon tittar på mig. "Jag gillar när du inte är den tuffa Ogge" säger han försiktigt. Jag skakar på huvudet. "Du ja, men du är ju en" börjar jag men avbryter mig snabbt. "En vadå sa du! En barnunge!?" Han tittar surt på mig och biter sig hårt i läppen. Blodet sipprar ner för hans haka. "Nej Omar det var inte det jag menade! Sluta med det där!" Jag lägger en servett mot hans haka för att stoppa blodet från att droppa på hans tröja. "Kan du sluta tro att jag alltid ska säga att du är liten! Du är fin som du är" Suckar jag. Omar ler lite. "På allvar?" Frågar han. "Ja, på allvar" Svarar jag. Han ser lite förvånad ut. "Kom" säger jag och tar hans lilla hand. "Men" börjar han och pekar på muggarna med kaffe. "Hört talas om att ta med sig dem?" Frågar jag och tar min mugg i handen. Han greppar tag i sin också innan jag drar med honom ut ur caféet.  "Vart ska vi ens Ogge?" Muttrar han när vi kommit ut. "Hem" svarar jag.

"Så du är seriös? Får jag verkligen följa med dig hem?" Säger han chockat. Jag tittar undrande på honom. "Du har väl varit hos mig innan?" Frågar jag. "Jo, men inte ensam" säger han och sänker blicken. Jag vinklar upp hans ansikte mot mitt och biter mig löst i läppen.

Jag öppnar dörren till mitt hus och tar av skorna. "Omar, snälla. Du vet väl ändå vart man ställer skorna. Du var ju här i förrgår?" Säger jag och petar honom på armen. "Förlåt" mumlar han och ställer skorna bredvid mina. Försiktigt lägger jag armarna runt hans midja.

"V-vad gör du?" Piper han. "Vadå, vill du inte att jag ska hålla om dig?"

Mumlar jag i hans öra. Han nickar lite. "Tänkte väl det" fnissar jag.

"Vilken film ska vi se då?" frågar jag och dunsar ner i sängen.

"Transformers" svarar han kort. Jag skrattar. Är det något jag vet om Omar så är det att han ÄLSKAR transformers! Jag tar hans hand och drar ner honom i sängen. "OGGE!" Skriker han och ramlar framlänges över mig och landar med huvudet bara några centimeter ifrån mitt. "Ja" skrattar jag och drar honom emot mig. "Ska vi se på film eller?" skrattar han. Jag fnissar. "ja"

Omar

Jag tittar på Ogge. Jag vet egentligen inte varför han är så snäll emot mig, men jag gillar det. Jag ska precis trycka på "play" när Ogge tar tag i min hand. "Vad gör du?" frågar jag förvånat. "Jag vill trycka" flinar han. Jag skrattar till och ger honom fjärrkontrollen. Han piper till av glädje och trycker på play.

Jag vill verkligen inte göra bort mig, men såklart kan jag aldrig tänka innan jag handlar. Jag lutar huvudet mot Ogges axel. Fan nu är jag död! Till min stora förvåning och chocken jag får gör han inget. Han fortsätter bara titta på skärmen som om inget har hänt. Jag pustar ut och gosar ner mig i den stora sängen. "Fyfan va varmt det är!" Utbrister Ogge plötsligt. Jag nickar, "jo jag vet" mumlar jag. "Äh jag dör här!" Fortsätter han. Han reser sig upp och drar tröjan över huvudet. Jag tittar avundsjukt på hans mage. "Önskar att jag kunde göra sådär, men jag kommer aldrig ens komma i närheten av de där musklerna" suckar jag. "Och det tror du att jag av alla människor bryr sig om?" säger han. Jag nickar, "hmm låt mig tänka...JA" Säger jag med sarkasmen i övertag. "Sluta löjla dig och ta av tröjan innan du ligger på golvet i en liten svettpöl!!" Svarar han och pekar på golvet. Jag skakar på huvudet. "Lägg av, jag ser ju hur varm du är" säger han.

Egentligen har han rätt. Jag är så varm att jag skulle kunna avlida på plats! Men jag vägrar ta av mig tröjan när han står där helt shirtless och retas med att hans sexpack! Han skakar på huvudet och går ut ur rummet. Strax kommer han in ien med ett vattenglas i handen. Jag höjer ögonbrynen. "Om du inte tänker ta av dig tröjan får jag väl kyla ner dig på något annat sätt" flinar han och tippar ut hela vattenglaset över mig. "ÄH VAFAN OGGE" Skriker jag och spottar vatten åt höger och väster. "Du kan ju inte bli en svettpöl" skrattar han. Jag tittar irriterat på mig, men kan inte låta bli att le lite ändå. "Idiot" muttrar jag. "Ta av dig tröjan nu!" säger han och lägger armarna i kors. Jag skakar på huvudet. "Omar du är blöt, svettig och varm. Ta av dig tröjan innan du dör!" säger han. Jag skakar återigen på huvudet. "Varför inte?" frågar han. Jag tittar ner i marken. "Jag har inte lika snygg kropp som du har" mumlar jag.

"Åh herregud. Tror du verkligen att jag bryr mig om hur mycket muskler du har? Jag är din vän, du behöver inte skämmas. Okej" Nu låter Ogge otroligt allvarlig. Jag suckar, "okejdå. Men snälla skratta inte" ber jag. "Jag lovar" svarar han.

Jag tar tvekande tag i underdelen av tröjan. Mitt hjärta dunkar hårt innanför min bröstkorg. Sedan drar jag bara tröjan över huvudet och slänger den på golvet. "Så! Skratta inte nu!" muttrar jag. Ogge tittar på mig, sedan kommer han fram till mig där jag sitter på sängkanten. Han sätter sig bredvid mig och lägger armen runt mig. "Varför skulle jag skratta åt dig? Du är fin" säger han och ler. "nej det är jag inte" mumlar jag. Han nickar, "jo det är du visst! Och jag är ledare så du ska lyssna på mig"

Jag ler lite. Jag gillar Ogge mer och mer. Den snälla Ogge är riktigt snäll!

____________

hehehe. Dålig uppdatering:/

Ska försöka uppdatera bättre nu, då jag får sommarlov imorgon:))