See you again {Fomar}

Nio ~ Ha sex i en buss?!

Omar
Felix har sovit med Ogge hela natten. Jag tycker absolut att han ska göra det, då jag inte vill att Ogge ska må dåligt. Men jag är lite avundsjuk på honom. Jag vill också sova bredvid Felix.

Jag sitter vid köksbordet när Ogge kommer ut i köket. Han ser aning sliten ut. "Hej" säger han tyst. "Hej, hur mår du idag?" Jag biter mig i kinden. Jag vet att jag inte får tilltala Ogge på det sättet.

Han tittar trött på mig. "Jag mår bra" svarar han tyst. Jag reser mig upp. "Vill du ha en kram?"

Orden bara kommer ut. Hans underläpp darrar lite och han nickar. Jag går fram till honom och omfamnar honom. Han lutar huvudet mot min axel. "Hur mår du?" frågar jag igen. När jag inte får något svar lutar jag upp hans huvud. Paniken stiger inom mig när jag inser att han knappt andas.

"FELIX!" Vrålar jag. Han kommer in i köket. Stackars Felix, om Ogge såg sliten ut är det ingenting emot hur Felix ser ut. "Vad har hänt?" frågar han. Jag tittar irriterat på honom. "HAN ANDAS JU INTE" Skriker jag.

När Felix endast rycker på axlarna blir jag arg. "HJÄLP MIG DÅ! HAN FUCKING ANDAS INTE OCH DU BARA RYCKER PÅ DINA JÄVLA AXLAR. HJÄLP MIG NU!" Skriker jag och försöker hålla uppe Ogge, vilket är otroligt svårt när jag är så mycket kortare än honom. "Kan du ringa en ambulans då!" Säger jag stressat. Felix långsamma steg stressar mig ännu mer och jag känner hur nära till tårarna jag är. "Kan du skynda dig då" Säger jag och lägger Ogge försiktigt på golvet i mitt knä. "Felix skynda dig snälla" ber jag. "Ja! Jag gör ju det" fräser han tillbaka. Jag kysser försiktigt Ogges panna. "Allt kommer bli bra, du kommer bli bra!" Mumlar jag. Egentligen vet jag inte vem utav oss det är jag försöker intala att allt ska bli bra, mig själv eller honom. Han öppar sakta ögonen. "Allt kommer bli bra" säger jag igen och stryker hans panna. "Felix?" mumlar han. Något sticker till i mitt hjärta. "Nej, Omar" Säger jag.

"Ambulansen är påväg" Felix kommer fram till oss. "Det kommer bli bra" Intalar jag mig själv, dåå jag nu insett vem utav oss jag försöker lugna ner.

Tre ambulanskillar kommer in i köket. En utav dem drar mig ifrån Ogge. Jag försöker förtvivlat rycka mig ur hans grepp. "Omar, sluta!" Felix drar in mig in en kram.

"Hur kan du vara så lugn! Du bryr dig inte ett piss om Ogge!" Skriker jag. För någon sekund ser han nästan lite förnärmad ut. "Jo det gör jag, men jag har varit med om detta förr. Jag har varit både i din situation och i Ogges. Du måste lugna ner dig!" Säger han lugnt. "MEN LUGNA NER MIG DÅ!" Skriker jag skärrat. Han tittar på mig en stund. Sedan lägger han armarna runt min nacke. Försiktigt trycker han sina läppar mot mina. Lugnet sprider sig genom min kropp. "Jag kanske inte kan lugna dig helt, men jag hoppas att det lugnar dig tillräckligt för stunden att veta att jag älskar dig" De vackra ögonen får mig att smälta. Hela han får mig att smälta. "Ehm...grabbar. ledsen att störa er, men så att ni vet så kan ni få åka med till sjukhuset om ni vill" En utav ambulans killarna står framför oss. Jag nickar, "Ehm...vi kan ta bussen" säger jag sedan. Killen nickar och går ut. "Gör Vafan du vill med mig. Jag mår bra av att vara med dig oavsett" får jag fram. Han blundar. "Omar, jag kommer somna. Snälla kyss mig!" mumlar han trött. Snabbt återför jag våra läppar mot varandras och låter min tunga slicka hans läpp. "Åk till sjukhuset, jag kommer snart"

Hans trötta röst avslöjar att han snart kommer somna helt, och inte bara halvsova med läpparna tryckta mot mina.

"Du måste följa med! Jag kan inte åka dit själv, jag kommer bryta ihop igen" Säger jag generat.

"Jag orkar verkligen inte. Förlåt. Jag var vaken hela natten"

Jag tittar medlidande på honom. "Jag hjälper dig" säger jag bestämt och lyfter upp honom.