See you again {Fomar}

tolv ~ 11.11 wish och stelprat

Omar 

Jag tar ett stadigare grepp om Felix när vi kliver in i Ogges rum. Han är hemma från sjukhuset, då han bara skulle stanna på en kontroll. Men det hindrar mig inte från att vara lite rädd. Han kanske är den gamla Ogge, som helt plötsligt kan slå en bara man öppnar munnen och råkar säga något opassande. 

"Ehm..hej" mumlar jag där jag står i dörröppningen med Felix bakom mig. 

Ogge tittar upp från boken han håller i handen.  "hej" svarar han och ler. "V-vad gör du?" frågar jag försiktigt och släpper Felix hand för att ta ett steg fram. "Läser" säger han och håller upp boken. Det är en deckare det ser jag men jag har ingen aning om vad den heter eller vad den handlar om. "Okej, är den bra?" fortsätter jag mitt stelprat. "Ja helt okej" Han lägger boken bredvid sig och tittar nyfiket på mig. "Jag skulle bara kolla hur du mår nu" säger jag tyst och tar ytterligare ett steg  fram. "Jag mår bra nu. Bara lite ont i huvudet, men det går  över" Han nickar lite. "Okej, va bra...Alltså att du mår bra, inte att du har ont i huvudet" Mumlar jag generat. Han skrattar lite. "Mår du bra då?" Ogge synar mig snabbt uppifrån och ner. Jag nickar, "Jag mår bra" svarar jag snabbt. "Och du?" Ogge riktar lite halvt motvilligt blicken mot Felix som fortfarande står kvar vid dörren. Han tittar förvånat på Ogge, som om han inte förväntat sig att han skulle behöva öppna munnen. "J-j-jag mår b-bra" Stammar han. Jag höjer förvånat på ögonbrynet när jag hör hur nervös Felix låter. "Va bra då" Ogge riktar snabbt blicken åt ett annat håll. "Har jag kysst dig?" Ogges fråga kommer som en chock. Han tittar på Felix. 

Felix ser omöjligt ännu mer förvirrad ut nu. "Inte vad jag vet" Säger han och försöker hålla rösten uppe. "Okej" Ogge riktar blicken ner i täcket. "V-varför undrar du det?" Stammar Felix. Ogges kinder börjar skifta röda. Jag känner hur obekväm stämningen blev. "Jag bara trodde det" mumlar Ogge tyst. Jag skrattar glädjelöst och tar Felix hand. "Ogge jag kommer hit senare, hejdå!" Snabbt drar jag med mig Felix ut i hallen igen. När jag kastat på mig jacka och skor drar jag med honom ut. 

"Vafan!"Utbrister jag sårat. "Vad?" frågar han känslokallt. "Jag är inte dum Felix" Säger jag och blundar för att hålla inne tårarna. Jag börjar nog förstå vad som händer. "Vad menar du?" Felix drar sig i håret. "Har du hånglat med Ogge" Orden får tårarna att rinna ner för mina kinder. "Det är inte" börjar han. "Det är inte som du tror! Om du säger det hoppar jag framför ett tåg!" Skriker jag. 

Han tittar bedjande på mig. "Men låt mig iallafall få förklara" ber han. Jag torkar skakande bort tårarna och tittar stint på honom. "Förklara då!" Fräser jag. 

Ogge var ledsen, du vet den där natten. Och jag var  tvungen att lugna ner honom på något sätt. Han lyssnade inte på något jag sa. Han vägrade sova eller äta. Det ända han gjorde va att gråta eller skrika. Jag försökte med allt Omar. Verkligen allt. Men vad skulle jag göra då? Låta honom drunkna i sina egna tårar? Jag svär på att det var det sista jag försökte med. Men han lyssnade ju på mig efter det. Förlåt

Jag tittar sårat på honom. "Du är kär i honom ellerhur" Suckar jag. Felix ögon tåras. "Nej, nej Omar nej! Jag är inte kär i honom. Förlåt" Han tittar skärrat på honom. Jag skakar på huvudet. "Han är kär i dig iallafall" mumlar jag. 

Felix

Jag tittar bedjande på Omar. "Men vad spelar det för roll. Jag lovar, jag är bara kär i dig" 

Hans ögon tittar olyckligt på mig. "Okej. Du får en chans till. Men bara för att jag tycker om dig" suckar han. "Åh tack" Jag pustar ut. 

Jag tar försiktigt hans hand. Han lägger huvudet mot min axel. Så vacker. Så jävla vacker! Jag drar honom intill mig. "Jag älskar dig, på riktigt. Jag gör verkligen det" Mumlar jag i hans nacke. "Jag vet" svarar han tyst.

-x-

Jag sparkar foten i bordet när Omar för femte gången vinner matchen på FIFA. Jag slänger kontrollen på marken och vänder mig ifrån honom. "Åhh blev Felix sur nu" Säger han barnsligt. Irriterat drar jag luvan på min tröja över huvudet. "Är Felix en dålig förlorare kanske. Åhh stackars lilla Felix som inte vann. Blev han ledsen nu" Omar fortsätter med sin löjliga barn röst. "Sluta!" fräser jag. "Du är så jävla dålig förlorare" Skrattar han. Jag svarar inte. 

Hans armar lindras runt mig bakifrån. "Men jag tycker om dig ändå" Viskar han i mitt öra och kysser min kind. Jag drar mig ifrån honom. "Men omg Felix, är du seriös. Hur länge tänker du vara sur?" Omar tar tag i min arm. "Men släpp" Fräser jag. Han suckar. "Varför är du så tjurig nudå?" frågar han. "Du är dum" muttrar jag. Omar fnyser så högt att det måste höras ända till Kina. Han reser sig upp. "Men du kan ju inte bara gå" Gnäller jag. "Men vafan Felix bestäm dig nån gång" Suckar han. "Men...gå inte då" fortsätter jag mitt gnällande. Han suckar och ställer sig framför mig. "Sluta tjura då" Säger han bestämt. "Jag tjurar inte" Tjatar jag emot. Han suckar och  sätter sig med benen på varsin sida av mina. När hans händer knäpps bakom min nacke verkar min hjärna helt plötsligt ställa om sig från sur till något helt annat. Hans läppar nuddar mina. Jag lägger händerna på hans höfter och drar honom mot mig. Han börjar långsamt kyssa min hals. Ett stön lämnar mina läppar. Han flinar och lämnar ett stort sugmärke på min hals. Sedan kliver han av mina ben och går ut i köket. "Men hallå" Utbrister jag. "Du kan ju inte gå nu?" 

Hans skratt ekar. "Omar kom tillbaka, nu!"  Säger jag och klappar med händerna, som om han skulle komma flygande och ställa sig framför mig. "Kommer inte hända babe" Säger han från köket. 

"Omaaaaar" Gnäller jag.  "Feeliiiiiiiiiix"  Härmar han. Jag reser mig upp med en hög suck och börjar den långa vandringen mot köket. Omar sitter på köksbänken med tröjan lite uppdragen efter mina händer förut. Trots att min kropp säger åt mig att inte tänka så, säger min hjärna att han är otroligt sexig. Eller rättare sagt, den skriker det. Hans hår är rufsigt och han har läppen insugen mellan tänderna. "Ser du så sexig ut bara för att retas eller?" muttrar jag. "bara för dig" flinar han. Jag går fram till honom och ställer mig emellan hans ben. Långsamt kysser jag honom. Han lindar benen runt min midja och lägger armarna runt min nacke. Jag biter försiktigt i hans läpp och får honom att släppa ut ett dovt stön. Jag lutar mig över honom, men glömmer av att det är ett skåp bakom oss och dunkar huvudet i det. "Aj som fan" svär jag och håller handen för pannan. "Klant" fnissar Omar och lägger handen för min panna. "Du blöder" säger han och lägger ett papper på min panna. "Du förstörde hela stämningen bara så du vet" fnissar han. Jag rullar ögonen och försöker ta mig till badrummet. "Felix, jag hjälper dig" Omar tar min hand och drar med mig till badrummet där han snabbt plåstrar om såret som formats i min panna. Han lindar ett bandage runt min panna och kysser min näsa. "Du är söt" mumlar han. "Du är sötare" svarar jag. 

Jag tar hans hand och går ut ur badrummet. "Kolla" Han pekar på klockan. Den visar 11.11 

Jag tittar på honom. "Du är min 11.11 önskning" Jag ler lite. "Men du har ju redan fått mig" Säger jag och drar handen genom hans hår. "Va bra, då slog den in" Svarar han och ler. Jag ger honom en kram. Han är min 11.11 önskning. Han är allt jag önskade mig. Allt jag ville få. Och allt jag fick...

________________________

Sötisar! Jag kommer inte kunna uppdatera så mycket i helgen eller veckan efter för jag ska på semester! Men jag ska försöka få upp minst ett kapitel:))