Jag tror på oss

Bara hänga, inget mer

Josef vaknade till av att hans kropp gav av sig ett ryck. Han blinkade för att se tydligt vart han var. Jävlar, han var kvar hos Alex. Han kollade ner på henne som fortfarande låg med huvudet på hans axel. Fast nu låg hennes kropp över hans kropp istället att sitta bredvid. Hennes kropp rörde sig i takt med hennes andetag. Vad var klockan? Ljus lös nu in från fönsterna på de. Hennes nytvättade hår glimrade utav solen som lös på henne. Försiktigt la han sin näsa i hennes hår och doftade in vaniljdoften. Det luktade precis som Alex. Det luktade som hem.

Han såg sin mobil ligga på soffbordet så han sträckte sig försiktigt efter den för att kolla klockan. "Alex" viskade han och kliade henne på ryggen. Hon rörde på sig lite och gjorde något tyst ljud ifrån sig. Sen la hon armarna om honom och kramade om hårdare. Han log för sig själv men kom på att de verkligen måste gå upp. "Du, Alex...vi måste gå upp". Hon mumlade fram något som skulle vara ett svar på hans ord.

"Vad är klockan?" Frågade hon och kollade upp från sin plats på hans bröst. "Snart åtta, vi måste dra". Med det flög Alex upp ur soffan och kollade runt omkring sig. Hade Josef verkligen sovit här inatt? Eller mer, hade hon verkligen sovit med honom inatt? Han kollade frågande på henne medan hon satt och fundera över vad som hade hänt igår. "Alex?" Hon slets från sina tankar och kollade upp på honom "Va?".
"Är du okej?" Fråga han och log lite smått. Hon nickade och ställde sig upp. Kollade ner på sina kläder och sen ner på telefonen som lös upp av en notis. Jävlar de ska vara på jobbet om tio minuter. Snabbt skyndade hon sig in till sovrummet och slängde på sig det första bästa hon såg. På med lite mascara och blush sen in på toaletten för att kissa och borsta tänderna. Josef kom in till badrummet när hon precis hade borstat klart tänderna. Hon spottade ut tandkrämen och sköljde sig runt munnen. "Har du kvar min tandborste eller?" Frågar han när han kommer in bakom henne. Hon kollar på honom frågande. Försöker ta in orden han precis frågade. "Ehm ja...andra lådan" säger hon och pekar på lådorna under henne. Han går fram och lägger händerna på hennes höfter för att försiktigt flytta undan henne så att han når lådan. Hon kollar på honom genom spegeln. Han kollar på henne medan han flyttar på hennes kropp. Det pirrar till i hela hennes kropp. Han tar upp tandborsten och visar den i spegeln "Se där!" säger hon skämtsamt för att försöka ignorera det som precis hände. Han lyfter på ögonbrynen och sträcker sig efter tandkrämstuben.

"Men hej, kommer ni tillsammans idag?" Säger Oskar när de kommer skyndandes in på kontoret. Josef kollar på Alex och låter henne svara på frågan. Han skulle bara säga fel saker. "Ja tydligen, vi möttes där nere" säger hon och kastar av sig sin kappa.

"Jahopp" säger Oskar och nickar lite fundersamt. Jenny kollar på Oskar och höjer på ögonbrynen, sen vänder hon sig om och sneglar över mot Ayda som redan kollar på de. Hon skakar långsamt på huvudet och flinar samtidigt. Josef var fullt uppe i att spela normal så han märkte inte av sina kollegors underliga beteende.

Det var eftermiddag i polishuset. Det började bli lite, lite mörkare på himlen. Det var ju trots allt April, så det var ändå ganska ljust rätt så länge nu för tiden. "Jag kilar nu" säger Oskar och sträcker på sig. "Åh men du kan jag få tigga lite skjuts då?" Frågar Jenny och ställer sig upp, redan förberett sig på att få tillbaka ett ja som svar. Oskar nickar och drar på sig sin jacka. "Hej" säger Oskar och lyfter upp handen när de går iväg mot hissen. Josef kollar upp och nickar tillbaka som svar. När han ska kolla tillbaka mot din dator fastnar hans blick på köket. Kvinnan som stod i köket.

"Hej" Alex vänder sig om och ser Josef stå i dörröppningen. "Hej" säger hon tillbaka och ler medan hon ställer sig på tå för att nå en kaffekopp på hyllan. Han småflinar lite över att hon behövde ställa sig på tå för att nå. När hon fått ner koppen bestämmer sig han för att gå fram. Han ställer sig några meter ifrån henne runt köksön. "Slutar du sex eller?" Frågar han även fast han redan vet om svaret. Hon nickar och häller upp kaffe i hennes kopp. "Ska du hem då?" Hon kollar på honom lite fundersamt och nickar långsamt. "Tror så, du?".
"Mm, tänkte det" mumlar han och lutar sig över bänken. "Du vill inte följa med eller?"
Frågar han efter en stunds tystnad. Hon öppnar munnen påväg att säga nått. "Till dig?" Han nickar och ler. Hon kollar ut genom fönsterna och ser att det inte verkar vara så många kvar på kontoret.

"Josef..."

Han lyfter på ögonbrynen och putar lite på läpparna vilket får henne att le.

"Bara hänga, inget mer" säger han och biter sig lite försiktigt i kinden. Hon tvekar en stund. Vet att det inte kommer bli "inget mer".

"En stund kanske" säger hon tillslut.

Han nickar ivrigt men försöker att inte se allt för ivrig ut. "Ses sen då" säger han och vänder sig om för att gå ut till sitt skrivbord igen.

Alex tar en klunk utav sitt kaffe och stänger ögonen. De kan inte hålla på såhär. Det kommer inte fungera. Hon känner sig själv för bra. Hon vet att hon inte kommer klara av det här. Och dessutom känner hon Josef tillräckligt väl för att veta att han inte heller kommer kunna klara av det.