Bilkö

98 8 3
                                    

De står på gatan och kramas länge tills de känner några regndroppar falla ner på de. Alex kollar upp på honom och ler genom tårar. Han drar in hennes ansikte till en sista kyss. "Jag måste hem och göra iordning mig" säger hon och drar hennes hand ner längs med hans bröst. Han nickar "Jag med, vi ses sen va?". "Ja det gör vi" svarar hon tillbaka och kysser hans läppar innan hon går iväg. Han står kvar och kollar på henne. Hon vänder blicken och kollar bak på honom för att se om han stod kvar eller hade gått. Deras blickar möts och ett leende formas på bådas läppar. Hur ska de kunna jobba nu?

Alex kommer in springandes till kontoret. "Oj chefen är sen" säger Steinar och lyfter på ögonbrynen. Hon skrattar ironiskt "Bilkö". Josef flinar för sig själv eftersom han vet att hon inte alls hade varit fast i en bilkö. Utan haft så mycket annat för sig att hon inte hunnit göra iordning sig. Och då istället fått stressa och kommit sent.
"Bilkö...ja det är väll så man brukar säga?" Säger Steinar och flinar emellan Alex och Josef. Josef lyfter på händerna "Varför kollar du på mig?". Steinar rycker på axlarna, skrattar och går därifrån. Josef kollar på Alex med stora och chockade ögon. Hon biter sig i läppen för att hålla sig ifrån skratt och vänder sig sen om och går in på sitt kontor. Josef skakar på huvudet och återgår sedan till att försöka få någonting gjort. Han var ju trots allt på jobbet.

Det har gått flera timmar sedan de kom till jobbet. Det var eftermiddag nu och om någon timme skulle alla börja dra sig hemåt. Josef kollar upp från sin dator och ser Ayda sitta framför honom fokuserad på sitt. Han kollar bak men ser ingen där eftersom Jenny och Oskar var ute på något förhör. Han ställer sig upp och går mot kontoret som han dragits emot hela dagen. Han knackar försiktigt på dörrkarmen och lutar sig emot den. Alex kollar upp och tar av sig glasögonen. "Hej" säger hon och ler. Han lutar huvudet mot dörrkarmen och ler tillbaka "Hej". De är tysta i några sekunder och bara kollar på varandra. "Hur går det? Får du något gjort?" Frågar hon tillslut. Josef suckar lätt "Nja, sådär". "Jaha, vadåra?" Frågar hon. Han rycker på axlarna och biter sig lätt i läppen "Vet inte, distraherad". Han kollar på henne med en flörtig blick som får henne att fatta exakt vad han menar. Hon skrattar till tyst och kollar ner i bordet. "Följ med mig hem sen" säger hon och kollar upp. Josef försöker spela cool men hon ser rakt igenom honom hur han spricker upp av glädje. "Om du vill det så" svarar han ironiskt och rullar på ögonen. "Ja det vill jag" säger hon och biter sig diskret i läppen. "Bra" säger han kort och gott. Han tar en sista titt på henne innan han vänder sig om och sätter sig vid sitt skrivbord igen. Han är helt varm i kroppen. Nu är det verkligen frågan om hur han ska klara av att fortsätta jobba.

Det var nu dags för de att bege sig hem. Alex plockar ihop först och går ut till resten utav kollegorna. "Jag drar nu" säger hon och försöker ge Josef en hint att han ska komma. Josef kollar ner på klockan och sträcker på sig lite. "Ja jag ska väll också dra kanske" säger han och stänger ner några filer på datorn. Alex nickar "Skjuts?" Säger hon och flinar lite. Josef skrattar för sig själv "Gärna" svarar han och kollar bak på henne. "Då åker vi nu" svarar hon och kollar på honom. Han ställer sig upp och drar på sig jackan. "Tja då" säger han och vinkar åt resten utav gruppen. De vinkar tillbaka. Alex kollar bak på Josef på vägen in till hissen. Han ler och skyndar sig för att komma ikapp henne. De ställer sig i hissen och väntar tills dörrarna slås igen. När de är igenstängda vänder de sig om och flinar mot varandra. Josef lägger en hand i hennes nacke och drar in henne för en kyss. Hon skrattar mot hans läppar och drar tillbaka efter några sekunder. "Jag har längtat efter det här så mycket" säger hon och drar in honom för en till kyss. "Jag med" mumlar han mot hennes läppar. Hissdörrarna öppnas och de sliter snabbt ifrån sig från varandra. De sträcker på sig och försöker se så normal ut som möjligt, sen går de ut mot bilen.

Jag tror på ossWhere stories live. Discover now