Jag tror på oss

Sov nu

Klockan är efter midnatt. Alex har inte sovit en blund sen hon la sig ner i sängen. Och det var ändå för flera timmar sen. Det är någonting med doften som sitter fast i hennes näsa. Doften som hon kände igen alldeles för väl. Hon tog upp sin mobil, kollade klockan och om någon hade ört av sig eller nått. Inget. Hon gick in på hennes och Josefs sms konversation. Aktiv nu. Hon kollade upp på klockan i hörnet igen. Vad gjorde han uppe nu? Eller ja vad gjorde någon utav de uppe nu? Hon stirrar på telefonen i flera minuter.

Josef ligger i sängen och försöker skrolla igenom mobilen så att han tillslut ska bli trött och kunna somna. Men det går inte eftersom det enda som finns i hans huvud just nu är kvinnan som han absolut inte får vara med. Han fortsätter få upp bilder ifrån deras gårdag i soffan. Hur han kände hennes andetag mot hans läppar och hur hennes fingrar lekte med hans korta hår i nacken. Han kommer aldrig kunna kolla på henne likadant igen. Det här är det enda som han kommer se framöver. Fan. Hon är ju för fan hans chef! Josefs huvud håller på att explodera snart utav alla tankar på Alex. Men så plötsligt hör han en tyst liten knackning på dörren. Han sätter sig upp chockat. Drar på sig ett par mjukisbyxor som låg på golvet och smög ut för att kolla vem det var bakom dörren. Han låser upp och öppnar dörren långsamt. Där står hon iklädd mjukisbyxor, håret uppsatt, hoodien som hon brukar ha och en kappa över. De står tysta och kollar på varandra. "Får jag sova här?" Frågar hon tillslut tyst och försöker undvika hans blick. Han kollar förvånat på henne.
"Uhm...ja självklart, kom" svarar han tillbaka och ställer sig åt sidan så att hon kan gå förbi. "Tack" säger hon och klämmer om hans arm när hon går förbi honom i dörren.

"Vill du ha något eller?" Frågar han när de kommit in i lägenheten "Nej det är bra tack".
"Säkert? Hon nickar och ger honom ett varmt leende. "Är du trött eller?" Frågar han och närmar sig henne lite "Ganska".
"Jag med, ta sängen du så tar jag soffan" säger han och vickar huvudet in mot sovrummet. Hon vänder sig om och kollar in på hans stora säng. Hon kollar tillbaka upp på Josef igen. "Det finns ju plats för båda i sängen annars" säger hon och rycker på axlarna. Hans ena mungipa lyfter på sig och han kollar ner i marken för att inte göra det allt för tydligt hur han reagera. "Men är du säker då? Jag kan verkligen sova i soffan, det är inga problem".
"Jag vill ha dig bredvid mig" viskar hon och lägger en hand på hans arm. Han nickar långsamt "Okej" viskar han tillbaka. Sen gå de båda in till hans sovrum.

De lägger sig i sängen med kläderna på. Eller Josef hade ju bara byxor på. Men Alex hade byxor och hoodie. De lägger sig mot varandra och kollar in i varandras ögon trots mörkret i rummet. "Jag vet att vi borde prata om det" börjar hon "jag tycker bara det är så jobbigt"  säger hon sen tyst. "Jag vet Alex, jag med". Hon känner hur en tår tränger sig fram i ena ögat och droppar ner på kudden. Hon biter sig i kinden för att hindra tårarna att fortsätta komma. Sen hoppar hon lite närmare honom. Han ligger stilla, vill inte göra för mycket eftersom han inte riktigt vet hur hon vill ha det. Hon tar försiktigt upp en hand och lägger den på hans stubbiga kind. Han låter hennes hand ligga där i några sekunder innan han smyger upp sin hand på hennes midja. Hon sväljer hårt och drar fingrarna genom det korta håret som växer på hans kind. Deras ögonkontakt bevaras. Hon hoppar ännu närmare så att deras ansikten kan nudda varandra. "Alex..."
"Schhh" svarar hon och trycker sina läppar mot hans. Hans hand åker upp till hennes nacke. Hon fortsätter pressa sina mjuka läppar mot hans, och han tar villigt emot de. Efter en stund inser han vad de håller på med och sliter bort sina läppar ifrån hennes. Hon kollar på honom med nästan sorgsna ögon. Hennes hand ligger fortfarande på hans kind och han har nu förflyttat upp handen till hennes kind. Han smeker över den försiktigt med sin tumme. De behöver inte säga något. De vet vad den andra tänker. Allt de gör är att luta sina pannor mot varandra och andas in varandras dofter. De ligger så en stund.

"Vänd dig om" viskar Josef så att det kittlas mot hennes hud. Hon kollar upp frågande, men gör som han säger. Hon lägger sig så att hon nu kollar in mot väggen istället för in i hans ögon. Hans hand smyger fram runt hennes midja och kramar om henne. Han drar henne emot dig ännu närmare och lägger sitt ansikte i hennes nacke. Han placerar en varm, lång kyss där innan han viskar "Sov nu". Hon drar upp sin hand från under kudden och lägger den på hans hand, som håller om henne. Deras fingrar flätar ihop sig och snart så sover de båda djupt i varandras famnar.