Jag tror på oss

Awkward

"Ser det konstigt ut?" Frågar hon och drar ner händerna längs med blusen. Josef vänder sig om från byrån och kollar på henne. Hans hjärta hoppar över ett slag när han ser henne. Han måste stanna till för att ta in det. Han vet inte vad han ska säga. Han vet inte vad som är 'Josef och Alex situation vänligt'. Ska han bara säga sanningen? Att hon är så snygg så att han knappt klarar av att kolla på henne. Att han vill hoppa på henne och dränka henne i kyssar, skit i middagen, vi stannar hemma. Nej, det var lite för mycket kanske. "Du är så väldigt väldigt vacker Alex" säger han och går fram till hennes kropp. Hon vänder sig ett halvt varv och kollar in i spegeln "Säkert?".
"Oja" säger han och ställer sig bakom henne. Han smeker bort lite hår från hennes nacke och börjar sedan placera ut flera långa kyssar där. Hon ryser till av hans beröring. Hans händer smeker hennes kropp neråt tills de tillslut landar på midjan och stannar där. Okej, nu måste han sluta, annars är han helt säker på att de inte kommer komma iväg på den där middagen.

Maten var beställd och framför de stod det nu två stora vinglas. De satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jobbet, familj, ungdomen och då och då la de lite små sexiga kommentarer. Josef kunde inte sluta kolla på henne. Hennes leende och de fina gröna ögonen som glimrade. Han kunde inte få nog utav henne. Det kommer han nog aldrig få.
Josef satt med ryggen mot fönsterna och såg därför inte ut. Alex hade däremot öppen syn ut och såg precis exakt allt som hände där utanför. Även om hon var mer fokuserad på mannen framför sig. "Åh herregud" säger hon tyst och stelnar till i ansiktet "Vad?" Frågar han och kollar på henne oroligt. "Kolla inte bak nu" säger hon genom en stängd mun. "Va vadå?" Säger han och börjar vända sig om. Hon tar snabbt tag i hans arm "Nej påriktigt Josef". Han skrattade lite smått och kollade på henne igen "Vad är det?".
"Oskar och Jenny är påväg in" säger hon och spänner upp ögonen till honom. Han kollar på henne förvirrat och sneglar försiktigt bak. Mycket riktigt, där står deras två kollegor påväg in på samma restaurang som de två satt på. De två som egentligen kanske inte borde synas tillsammans. Iallafall inte på det här sättet. "Åh helvete" säger Josef och vänder blicken långsamt mot Alex. Han lägger en hand på sidan utav hans ansikte för att dölja det lite diskret. Alex kollar ner i bordet "Vad ska vi göra?" Säger hon i panik. Han rycker på axlarna "Inte vet jag! Spela normalt".
"Spela normalt?" Säger hon och nästan skrattar "Ja!".
"Josef inget med det här är normalt" säger hon och spänner upp ögonen en aning. Han kliar sig i pannan och försöker spela normal. Som om att han vore där med sin kollega. Sin kollega. Alex kollar på honom och börjar fnissa. "Du gör det ju inte lättare!" Visk skriker han. "Förlåt, förlåt" säger hon och håller för munnen. "Undvik ögonkontakt bara" säger han och låtsas läsa på dryckesmenyn. "Försent" viskar hon medan hon sipprar på vinet.

"Men gud hej! Är ni här?" Oskar ställer sig precis framför deras bord. De båda kollar upp försiktigt mot honom och ler smått. "Japp, det är vi" säger Alex och försöker spela det lite coolt. Josef kollar på Alex snabbt och nickar sen mot Oskar och Jenny som står och stirrar på de. "Ni med, ser jag" säger Josef lite obekvämt.
"Vad gör ni här då?" Frågar Oskar och Jenny tränger sig fram för att ge Alex en liten kläm på axeln. "Äter?" Säger Josef lite ironiskt, vilket får Oskar att skratta. "Tillsammans?" Lägger Jenny till och höjer på ögonbrynen. "Mm precis" stammar Alex fram. Jenny kollar mellan Josef och Alex med ett flin. "Jaha men då ska inte vi störa er! Vi har bord där borta" säger Jenny tillslut och pekar på ett bord några meter längre bort. Josef och Alex nickar synkat sen går Kent och Oskar iväg till sitt bord. Tack gode gud. Alex andas ut en aning.
"Awkward" säger Josef och gör en stel grimasch mot henne. "Mhm" säger hon, lyfter på ögonbrynen och kollar ner i bordet.

Stämningen på restaurangen var en aning stel. Men bara för de fyra kollegorna som satt där inne. Eller ja, kanske mer för de två kollegorna som satt där och faktiskt var på en dejt. Jenny och Oskar var inte lika brydda. De brukade gå ut och äta tillsammans och det visste resten utav kollegorna om. Det var inget konstigt med er. De var vänner. Just denna middag var de mest fokuserade på att snegla över till det andra paret som satt några bord bort. "Du kan ju inte säga att vi inbillar oss nu" säger Jenny och lyfter på händerna. "Eh nej verkligen inte" svarar Oskar tillbaka och kollar diskret över till Josef och Alex.

Maten var iallafall uppäten. Och den var god, så det var ju tur. Något som blev bra med den här middagen iallafall. Josef försökte diskret fånga upp Alexs hand men hon drog ifrån. "Du kan ju inte göra det nu" säger hon och kollar på honom med seriösa ögon. "De ser ju inget" viskar han. "Men tänk om de gör det då, då kommer du ha det jävligt kul när du ska förklara för hela polishuset varför vi satt på middag tillsammans och höll hand" säger hon irriterat. Han skrattar åt henne och skakar på huvudet "Sluta bry dig så mycket Alex".
"Bry mig? Jag är din chef Josef."
"Ja jo men..."
"Men?"
"Nej inget" säger han och dricker ur sitt vinglas.