Jag tror på oss

Nån gång

"Sover du kvar hos mig eller?" Frågar han när de går på gatorna efter middagen. Deras händer är ner grävda i fickorna. Hon kollar upp på honom "Uhm...". Hon är tyst ett tag, funderar. "Ja okej" säger hon tillslut och ler lite smått. Han nickar och lägger en arm runt om hennes axlar. Hon kollar sig lite diskret runt. Med tanke på att de precis träffat Oskar och Jenny på en resturang som de valde för att den låg lite gömt, så kan det dyka upp folk de känner precis vart som helst.

Efter några glas vin i Josefs lägenhet är det nu dags att bege sig till sängs. Josef går in först till sovrummet medan Alex går in på toaletten för att göra sig iordning. Hon tvättar bort sminket, smörjer in sig med någon kräm som hon hade med sig och kollade på sig själv i spegeln. Han blundade och tog ett djupt andetag. Varför blev allting så verkligt helt plötsligt? Det var som att hon hade vaknat upp från deras lilla dröm och insett vad de faktiskt höll på med. Ångesten bara växte sig starkare och starkare. Allt hon ville var att vara med Josef. Det var verkligen allt hon ville. Men hon visste att det var fel. Att hon inte borde känna så. Men hur ska hon kunna styra över vem hon älskar och vill vara med?

Alex var klar i badrummet och gick nu ut för att möta Josef som redan låg nerbäddad i sängen. Hon log lite för sig själv när hon såg honom lika i de tjocka täckena. Det såg ut som att han låg på moln. Hon fick en klump i magen av att se hans leende. Fan. Varför var hon tvungen att vara på det här sättet? Varför kunde hon inte bara vara som alla andra?

"Kommer du?" Frågar han efter Alex har stått stilla på samma plats i någon minut.
Hon väcks från sina tankar och möter hans blick "Va? Ja" säger hon och går fram mot sängen. Hon kryper ner under täckena och lägger sig på rygg. Hennes blick i taket. Han kollar på hennes sidoprofil. Han lägger en hand på hennes axel "Är du okej?" frågar han. Hon blinkar och nickar "Ja". Han kollar på henne fundersamt. Något var annorlunda. Hon betedde sig inte som vanligt. I vanliga fall hade hon begravt sin kropp i hans famnar och kysst hans läppar tills de somna. Men nu kollade hon inte ens på han. Han svalde hårt. Klumpen i magen började bildas och hans hjärta började rusa.
"Vad är det Alex?" Frågar han tyst. Osäker på ifall han egentligen vill höra svaret. Han ser hur hon biter sig i kinden och hur tankarna snurrar i hennes huvud. Hans hand som ligger på hennes axel rör sig neråt längs med hennes arm. Hans fingrar stryker över armen vilket gör att hon får gåshud. "Du..." säger han tyst och hoppar lite närmare. Hon sneglar ner mot hans ansikte och vänder sig sen tillslut så att de kollar på varandra. Hon tar ett djupt andetag medan hon kollar in i hans oroliga ögon. Hon känner hur det börjar bildas tårar i hennes egna ögon. Han stryker bort hår bakom hennes öra med sina varma fingra och låter sen handen ligga kvar på hennes kind. Hur kunde hon göra såhär mot honom?

Hon blundade och släppte ut ett andetag "Förlåt" viskar hon. Han kollar på hennes ansikte i flera sekunder "Förlåt?". Hon öppnar ögonen och nu ser han tårarna i hennes ögon. Det känns som en kniv rakt i hjärtat. Han vet vad som kommer komma. "Nej Alex" viskar han och känner hur det börjar svida i ögonen. "Förlåt" viskar han tillbaka och lägger sina händer om hans kinder. "Sluta, nej" säger han och håller i hennes ansikte lite hårdare. "Jag vill inte heller Josef" säger hon och kliar honom i nacken. "Så varför gör du det då?" Säger han med en högre ton. Hon låter tårarna rinna och fångar upp de med sina läppar. "Du ville ju för bara några dagar sen Alex" hon nickar "Jag vill det fortfarande Josef, tro mig". Han skakar på huvudet "Hur kan du göra såhär då?"
"Det är bäst för oss båda nu" säger hon och hoppar närmare hans ansikte. "Sluta, du kan inte vara allvarlig" säger han och spänner upp ögonen. "Vad fick dig att ändra dig?" Frågar han och kollar på henne med ett seriöst ansikte. "Jag har inte ändrat mig"
"Nej men fått dig att tänka annorlunda då".
Hennes hjärta gjorde ont av att behöva göra det här. Och speciellt över att se Josefs reaktion på det hela. "Vi kan inte ens synas tillsammans utan att det blir knas" säger hon tyst och syftar på Oskar och Jenny på restaurangen. "Nej men då får vi väll låsa in oss så att ingen ser oss!"
"Vad är det för jävla relation då?" Säger hon och låter tårarna falla ner på kudden.
"Ja inte fan vet jag! Men jag får iallafall vara med dig och det är allt som betyder något" säger han och drar in sin hand i hennes hår. "Förlåt" viskar hon och drar sin hand över hans kind. "Är det här verkligen vad du vill?" Frågar han med tårar i ögonen. Hon skakar på huvudet "Nej långt ifrån det jag vill, men det är bäst just nu och det vet du också".

Hon hade rätt. Det hade gått för fort. Alltihop. De hade inte ens hunnit stanna upp och andats. De hade inte hunnit tänka. Tänka på vad som skulle funka och vad som var bra för de. Kanske var de inte rätt för varandra just nu.

Han nickar långsamt och vill inget mer än att kyssa hennes varma läppar. "Det kommer bli du och jag Josef" säger hon och ler. Han nickar i samtycke "Nån gång" svarar han tillbaka. "Jag lovar" säger hon tyst och lägger sina läppar mot hans. Inte i en kyss, utan mer som att vila läpparna mot hans. Hans hand stryker upp och ner längs med hennes rygg. "Jag älskar dig" viskar han mot hennes läppar. Han känner hur en tår faller ner emellan de. "Jag älskar dig" svarar hon tillbaka.

—————————————————————————-
Vart så onöjd med den här delen, men jag har massa idéer inför kommande delar. Så ni får stå ut med att den här vart lite halv dålig hahah. Tack för att ni läser!❤️