Jag tror på oss

Rött eller vitt?

Alex var själv på kontoret nu. Josef hade åkt runt 16:30. Hennes fokus slets från datorn när mobilen plingade till bredvid henne. 'Middag?' hon log för sig själv och svarade tillbaka ett snabbt 'Ja jättegärna'.

Middag gick väll bra? Eller hur? Det var ju bara middag. Inget mer.
Snabbt skrev hon klart det sista på datorn och packade ihop sina grejer. Hon slängde på sig kappan och gick mot hissen.

"Hej" säger han med ett varmt leende på läpparna när han öppnar dörren och möter hennes ansikte. "Hej" svarar hon tillbaka och  lägger huvudet lite på sned "Kom in".
"Luktar gott" säger hon när hon kommer in till köket och ser Josef stå vid spisen. Han lyfter på både ögonbrynen och händerna "Ja vad ska man säga? Jag kan mina grejer". Hon skrattade och ställde sig bredvid honom för att se vad det var han lagade. En pasta av något slag. "Vill du ha vin?" Frågar han och vänder sig om för att kolla på henne.
"Jag har bil" svarar hon och trycker ihop läpparna. "Jag kan betala taxi" säger han snabbt. Hon lyfter på ögonbrynen och fnissar till. "Eller så kan du ju sova kvar, jag har plats" säger han efter en liten stunds tystnad. Hon skakar lätt på huvudet och skrattar. "Försök inte" säger hon och biter sig försiktigt i läppen.
"Försök med vad?" Säger han skämtsamt. "Du vet vad jag menar" han blinkar tillbaka med ena ögat och kollar ner på pastan sen igen. Hon ler för sig själv och går iväg för att sätta sig vid köksön istället.

"Nu är det ett klart" säger han och häller av pastavattnet. Hon ställer sig upp och hjälper till att ställa fram det sista. "Så, rött eller vitt?" Frågar han och håller upp två olika flaskor. Hon skakar på huvudet men ger med sig och svarar på hans fråga "Rött".
"Jag visste det" säger han och blinkar med ena ögat.

"Det var jättegott Josef" säger hon och sipprar på sitt vin. "Säkert?" Hon nickar tillbaka som svar "Va bra då". De sitter och kollar på varandra ett tag utan att säga något. Bara beundrar varandra.
"Hur är det med Tobban då?" Frågar hon för att bryta tystnaden.
"Bra, han har permis i helgen så ska väll ut och ta en bira eller nått då" säger han och nickar medan han kollar på henne. "Paul då?" Hon vart tagen över att han kom ihåg att hon hade en bror. Det är inget som hon brukar prata om riktigt. "Ingen aning faktiskt, har inte pratat med honom på flera månader" Josef nickar förstående, vet inte riktigt vad han ska svara tillbaka. Han visste ju inte riktigt hur deras relation såg ut. Men med tanke på att de inte pratat med varandra på månader, så antog han att den inte var jättebra. "Jag ska vara på toan en snabbis" säger Alex och ställer sig upp för att gå till badrummet.

Hon låser dörren om sig och tar ett djupt andetag. Hon måste ta en paus. En paus från att spela så jävla obrydd. De båda visste ju vad de egentligen ville göra. Men det gick inte. De fick inte. Hon kollar sig själv i spegeln och fixar till håret. 'Ni är bara vänner Alex' försökte hon intala sig själv i huvudet innan hon låste upp dörren och gick ut till Josef igen. Han hade redan börjat plocka undan deras disk. Nu var det enda som stod kvar på bordet deras två vinglas och några tända ljus i mitten.
"Jag tänkte att vi kan förflytta oss till soffan istället" säger han och lyfter upp vinglaset för att ge det till henne. Hon nickar och tar emot glaset, går sedan och sätter sig i soffan. Han kommer snabbt efter och slår sig ner bredvid. Diskret hoppar han lite närmare henne. Hon ler för sig själv när hon märker det. Han slår på tv:n och låter det första som kommer upp vara på.

"Jag visste inte att du kunde laga mat" säger hon och knuffar till honom lätt på armen. "Det är mycket du inte vet om mig" svarar han tillbaka och kollar upp på henne. Hon tar ett djupt andetag och nickar långsamt. Lägger sin hand bakom honom och börjar försiktigt klia honom i nacken. Han kollar fortfarande på henne. Vägrar släppa ögonkontakten. Han ler smått och lägger en hand på hennes arm som ligger ovanför honom. Sen kollar han ner på hennes läppar och upp till hennes ögon igen. Han kunde inte riktigt bestämma vart hans blick skulle vara någonstans. Sakta men säkert, utan att de märker det, flyttas deras ansikten närmare och närmare varandra. Tillslut är de bara några centimeter ifrån varandra. De känner varandras andetag i sina ansikten. Blickarna skiftar mellan ögonen och läpparna. Alex känner hur deras läppar nästan nuddar varandra när hon släpper ut ett andetag och vrider på huvudet en aning. "Vi kan inte" viskar hon tyst, men tillräckligt för han att höra. Han kollar fortfarande på henne, lägger sin panna mot hennes och kollar ner på deras händer som automatiskt flätat ihop sig i deras knän. "Alex..." hon blundar och biter i underläppen "Vi kan verkligen inte Josef".
"Jag vet" svarar han tillbaka tyst. Långsamt lyfter hon sin panna ifrån hans och kollar in i hans blåa ögon. Hon ler med ena mungipan och lägger huvudet på sned. Den handen som innan kliat honom i nacken smyger sig fram och lägger sig på hans kind. Hennes fingrar kliar honom nu istället bakom örat. Han kollar på henne med en blick som säger mer än tusen ord. Hon förstår precis vad det är han menar. Så tillbaka så ger hon ett långsamt nick och klämmer om hans hand lite hårdare.