The boy next door

Kapitel 19

Wes är borta. Jag ser honom åka iväg från området. Han kommer inte tillbaka, det känns iallafall så. Wes berättade att han behövde flytta ut ur sina föräldrars hus. Det betyder att han inte kommer tillbaka för att bo här. Det känns bara tomt just nu i mitt hjärta.

Vad gör jag nu? Jag har ingen kompis och ingen pojkvän. Kommer jag fortsätta att kolla på serier tills skolan börjar? Jag saknar nästan de i skolan. Jag vill höra Danielles gnäll om hennes smink, jag vill prata med Ophelia igen och jag vill hänga med de konstiga killarna i klassen.

Jag undrar om Ophelia är sur på mig. Jag menar om Ophelia hatar mig på grund utav Wes så hatar hon mig inte längre. Jag plockar upp min mobil och går in på sms.

"Hej jag vet att du hatar mig just nu men jag måste verkligen prata med dig."

Smsar jag och efter några minuter så plingar mobilen till.

"Visst, men det här betyder inte att vi är vänner. Kom till mitt hus snart."

"Okej."

Svarar jag enkelt och stoppar ner mobilen i fickan. Jag går ner för trappen och in i köket.

"Hej." säger någon bakom mig. Jag hoppar till, det var bara pappa.

"Hej." mumlade jag.

"Va inte ledsen över Wes, han är bara en kille."

"Han är en kille som jag älskar." säger jag argt.

"Lucy, du kan inte säga att du älskar någon nu. Du är bara 17 år." Säger han.

"Det kan jag visst!" Skriker jag.

"Sätt dig." säger han och pekar på köksstolen.

"Nej."

"Jag sa sätt dig!" Ropar han och jag sätter mig ner.

"Jag var 18, jag blev kär i en tjej som var i samma ålder som jag. Jag trodde jag älskade henne men sen så träffade jag din mamma."

"Det hände dig, det kommer inte hända mig. Det vet jag." säger jag.

"Jag vet men.." börjar han.

"Åh jag kom på att jag måste gå till Ophelia." säger jag snabbt och går ut.

Pappa gillade verkligen inte Wes. men jag antar att problemet är borta nu. Hade Wes fortfarande bott här, vem vet vad som kunde ha hänt. Pappa hade kanske dödat honom. Nej men jag vet inte. Det hade kanske varit svårt att vara med honom då. Hade han varit kvar så hade jag spenderat all min tid med honom. Även om pappa hade inte låtit mig. Vad kan man säga, förbjuden kärlek.