The boy next door

Kapitel 13

Nu hade det gått flera veckor och varje dag hade jag träffat Wes. Jag vill kunna träffa honom hemma också men det går inte.

Jag står vid trädet och väntar på Wes, efter ett tag så kommer han bakifrån och håller för mina ögon.

"Gissa vem?"

"Jag chansar på att det är Wes." svarar jag och han tar bort handen. Jag kollar på Wes och han räcker fram en blombukett. Röda rosor, mina favoriter.

"Aw hur visste du att jag älskar rosor?" Skrattar jag och kysser honom på kinden.

Han kramar om mig länge. Han verkar ledsen.

"Är det något?" Frågar jag.

"Ehm, nej låt oss bara njuta av picknicken."

"Vilken picknick?" Frågar jag och han plockar upp en korg.

"Oh my god!" Sa jag och kollade ner i korgen. Han hade lagat mat, en ny sida av honom som jag aldrig hade märkt förut. Han hade gjort hamburgare, köpt baguetter och mycket mer. Han lägger ut en filt och sätter sig ner. Han plockar upp en flaska ur korgen. Champagne, var fick han den ifrån.

"Var fick du den ifrån?"

"Jag snodde den från mina föräldrar."

"Wes det känns inte bra att vi snor saker från dem."

"Men det här är ju bara ung kärlek." säger han och gör en ful min. Vi sitter och pratar ett tag och åt maten. Wes är ju en mästerkock, det smakar jätte gott.

"Jo Lucy." börjar Wes och plockar upp något ur korgen. En låda.

"Jag måste säga en sak."

"Jag älskar dig." Säger han och jag kollar upp på honom. Det var den första gången jag hörde det.

"Jag älskar dig också."

Han öppnar lådan, det ligger ett halsband i. Det ser ut att ha kostat över miljoner kronor. Har Wes stulit det?

"Jag vill att du ska ha det här halsbandet. Det var min mormors, hon hade det på sitt bröllop. Hon berättade för mig att min morfar gav det till henne innan han friade och hon ville att jag skulle ge den till kvinnan jag älskar. Och det är du." Jag kollar mållöst på honom och nickar fort. Han ställer sig bakom mig och sätter pågick halsbandet.

Halsbandet var i silver och diamanter. Jag hoppas iallafall att det inte är det. Tänk om jag tappar det. Det här var det bästa någon har gjort för mig. Senast jag sa så, så sa jag det till Oscar. Den idioten. Nu är han säkert och strular med Danielle.

"Du jag måste berätta en sak till." säger han.

"Okej berätta."

"Du vet hur mycket jag vill bli en regissör?" Frågar han och jag nickar.

"Jo jag ansökte för ett regissör jobb och jag fick det." säger han.

"Wes! Det är din största chans!" Säger jag och kramar om honom.

"Jag kommer att jobba en timme härifrån. Jag kommer inte jobba jätte länge men jag kommer inte hinna se dig."

"Det är jätte bra ju." säger jag lite mindre glatt, fast fortfarande glad för honom.

"Det känns inte bra att lämna dig, jag tar inte jobbet."

"Jo det gör du, du kommer att jobba där och vara den bästa regissören någonsin."

"Vad skulle jag gjort utan dig." säger han och kysser mig. Jag är jätte glad för honom, men jag vet inte hur länge han kommer att göra filmen. Det här är ju hans dröm, jag kan inte få honom stanna här.