The boy next door

Kapitel 11

Jag sitter på mitt rum. Va? Får inte jag vara med Wes längre. Det känns verkligen inte bra. Han berättade inte heller att han blev polisanmäld. Fast varför skulle han? Jag sitter på sängen med händerna för ansiktet men jag hör ett litet ljud mot min fönsterruta. Ljudet hörs igen. Jag går mot rutan och tittar ut. Det är ganska mörkt, jag ser att någon är där ute. Jag kollar noggrant och ser vem det är, Wes.

Jag öppnar fönstret och säger.

"Vad gör du här?"

"Jag ville verkligen se dig."

"Det är inte ett bra läge just nu, min pappa vill inte att vi ska ses."

"Men då är det mitt fel, inte ditt." säger han och klättrar upp genom stuprännan. När han har klättrat klart så kliver han i mitt rum.

"Tänk om min pappa kommer."

"Då får jag väll sticka hem." säger han. Jag lutar mig mot väggen. Han ställer sig framför mig och sätter handen i väggen. Han kollar rakt in i mina ögon, jag kollar ner på mina skor. Han tar fingret under min haka och drar upp den. Nu kollar jag upp i hans ögon. Han kysser mig på munnen, det går snabbt till hångel.

Han slutar i två sekunder och kollar på mig, han fortsätter att kyssa mig i nacken. Men mer kunde vi inte göra innan någon kommer in. Adam.

"Vafan gör du här?! Stick härifrån.!" Skriker han åt Wes. Wes hoppar ut genom fönstret, Adam verkade inte bry sig ifall han gjorde illa sig. Han kollade bara på mig besviket.

"Sa inte pappa att du inte skulle hänga med honom." säger han och går ut ur mitt rum.

Det här kommer att bli komplicerat, hur ska vi kunna träffas om min pappa säger att vi inte får. Jag får ett sms av Wes.

"Jag vill att vi ska ses, imorgon."

"Okej vart."

"Möt mig vid den gamla eken klockan 15."

Jag svarade inte. Den gamla eken låg i utkanten av staden. Den har funnits jätte länge här, mer vet jag inte om eken.

* * *

Jag vaknar klockan typ 10 tror jag. Men jag höll på med mobilen ett tag. Sen gick jag in på badrummet. Jag sminkade mig lite. Jag gjorde mina ögonbryn och mascara. Sen gick jag ner till köket. Pappa satt och läste tidning. En söndagsmorgon, jag gjorde lite te och satte mig framför honom.

"Så Lucy, vad ska du göra idag?"

"Ehm.. hänga med Ophelia."

"Okej då, hälsa från mig." säger han och kollar glatt på mig.

Jag gick upp på mitt rum och drack mitt te.

* * *

Klockan var 14.40. Jag hade väntat väldigt länge. Jag går ner och sätter på mig mina skor.

"Ska du till Ophelia nu?"

"Eh aa." ljög jag. Jag går ut genom dörren och tar min cykel. Jag cyklar ganska långsamt för jag vill inte komma för tidigt. Jag kollar på klockan, 14.50 och jag var halvvägs.

När jag kom fram så var inte Wes här. Han är säkert sen. Jag lutar mig mot trädet och kollar på lekparken som ligger en bit bort.

"Hej." hör jag Wes säga men jag ser honom inte.

"Här uppe." säger han och jag kollar upp. Han sitter i trädet.

"Hur länge har du suttit där?"

"Ganska länge, jag trodde att du skulle komma tidigt så jag kom tidigare."

"Du är konstig." skrattar jag.

"Här kom upp."

"Är du galen? Jag kan inte klättra."

"Här jag hjälper dig." säger han och räcker ut sin hand. Jag tar tag i handen och försöker men det går inte.

"Wes det går inte."

"Jo det är klart, ta tag i den grenen och sen i den, efter det så hjälper jag upp dig. Okej?"

"Okej." säger jag och gör som han säger. När jag kommit till den sista grenen så tar jag tag i Wes hand och han hjälper mig upp.

"Jag gjorde det!" Ropar jag och han skrattar. Jag sitter i trädet och kollar ner. Fyfan vad högt upp vi är, jag är höjdrädd.

"Ehm Wes, jag är höjdrädd." säger jag och kollar ner.

"Kolla bara inte ner, kolla på mig." säger han och jag kollar på honom.

"Vi hade kunnat äta något, men vi hade inget hemma. Sorry."

"Men det gör inget." säger jag och lutar mig mot Wes.

"Förresten, jag vet varför pappa förbjuder oss att vara med varandra." Säger jag och kollar på honom.

"Varför?"

"När hade du tänkt att berätta för mig att du tog droger och drack med dina kompisar och blev polisanmäld för det?" Säger jag och kollar på honom ganska argt.

"Det var inte meningen att du skulle få reda på det. Det var då, jag är inte samma kille."

"Det känns inte som om jag kan lita på det."

"Jag ville flytta därifrån, jag var aldrig mig själv där. Mina kompisar fick mig att ta droger och när polisen kom så stack dem och gav mig skulden. Efter det så slutade jag med droger och flyttade." säger han och kollar ner i marken.

"Lovar du?" Säger jag tyst.

"Jag lovar Lucy. Jag är mig själv igen, speciellt när jag är med dig." säger han och jag rodnar till lite.

Resten av den dagen så pratade vi om varandra och lärde känna varandra mer. Wes berättade att han ville göra filmer och jag berättade om jurist linjen. Min mamma var advokat, och hon hade skrivit i sin dagbok om att det var det bästa jobbet som hon hade haft. Jag vill följa mammas spår.