Wes perspektiv
Nu är allt bra igen. Lucy har glömt bort den där skithögen Oscar, och hon har valt att vara med mig. Det finns bara en sak kvar att göra. Hennes pappa, jag vet att han inte gillar mig men jag vet att Lucy vill att hon ska komma hem.
Lucys pappa är ganska gammal, var kan han ha stuckit. Han kanske inte hade orkat att åka så långt. Han kanske hade flyttat in hos någon släkting eller på ett ålderdoms hem. Jag borde fråga henne om det är någon släkting som bor här i stan. Nej, jag kan inte fråga henne. Det ska bli en överraskning.
Jag bestämmer mig för att gå till ålderdomshemmet i utkanten av stan. Jag visste inte förrän nu att det fanns ett ålderdomshem men aa.
När jag kommer fram till receptionen eller vad man nu säger så står jag där och väntar. Ingen kommer så jag väljer att plinga på klockan, så jag plingar så högt jag kan och just då så kommer någon. Hon är en kvinna i 30års åldern och just nu ser irriterad ut.
"Um, finns det någon Harry Daniels här?" Frågar jag efter ett tag.
"Vänta ska kolla." Säger kvinnan irriterat och knappar på datorn.
"Det står att...." Börjar hon.
"Harry Daniels bodde här men blev förflyttad."
"Vänta var?" Frågar jag och kollar på henne. Hon himlar med ögonen och kollar på datorn.
"I Marilyn, Phoenix." Säger hon. Phoenix ligger typ tre timmar härifrån.. Jag tackar kvinnan och går. Jag kollar på mobilen 11.30, Lucy har nog inte ens vaknat. Jag väljer att smsa henne:
"Hej, ska göra lite ärenden. Kommer tillbaks sen."
Jag lägger ner mobilen och går mot bilen. Jag antar att jag måste åka bil i 3 timmar då.
* * *
Jag kommer fram i Marilyn efter typ 3 timmar. Det var den tråkigaste roadtrippen någonsin. Men nu är jag framme. Jag åker genom staden och letar efter ålderdomshemmet, och efter ett tag så ser jag det. Ett charmigt litet hus med rött trä.
Jag går in i ålderdomshemmet och det första jag ser är en kvinna som ler i expeditionen eller receptionen.
"Hej, vad kan jag hjälpa dig med?" Säger hon glatt.
"Vet ni om en Harry Daniels bor här?" Svarar jag. Hon nickar.
"Kom med mig." Säger hon och ställer sig upp. Jag följer efter henne i några korridorer. Efter ett tag så stannar hon vid en dörr och kollar på mig. Jag tackar henne och går in.
När jag kommer in så sitter Harry i sängen och läser. Han ser ganska frisk ut, jag antar att det är bra här.
"Wes?" Säger han förvånat.
"Harry, din dotter gick ifrån bröllopet." Säger jag. Harry kollar förvånat och sen kollar på stolen och menade att jag skulle sätta mig.
"Du vet, när du stack så mådde hon dåligt. Men hon mådde ännu värre när hon blev tillsammans med Oscar igen. Hon visste det inte men det visste jag." Säger han när jag har satt mig ner.
"Nej jag vet, det var fel att lämna henne." Svarar jag och kollar ner i marken.
"Wes, hon är en underbar tjej men du kan inte ge upp hela din framtid för det." Säger han. Jag kollar bara ner i marken.
"Kan du komma tillbaka till henne?" Frågar jag.
"Jag älskar min dotter, men jag älskar det också här. Jag börjar bli gammal Wes." Är det enda han säger. Jag har inte tid för att starta ett argument till varför han borde komma tillbaka. Han börjar ju bli gammal och han älskar ålderdomshemmet.
Så det slutar ju med att jag åker hem från Phoenix ensam. Utan Lucys pappa. Jag borde inte berätta att jag gjorde det här. För hon hade blivit besviken när hon får reda på att hennes pappa inte hade velat komma tillbaka.
YOU ARE READING
The boy next door
Teen FictionLucy är 17 år. Det är sommarlov och hon har äntligen skaffat en pojkvän. De hänger mycket med varandra och hon gillar verkligen honom. Men allt förändras när en ny familj flyttar in i grannens hus. Kommer allt bli som vanligt?