The boy next door

Kapitel 29

Jag vaknar upp i huset. Mitt huvud gör ont och jag börjar må illa. Wes och jag var med varandra igår. Det var kul, men det var också fel.

Om Oscar får reda på det här. Han får inte veta. Oscar är fortfarande på hotellet, han vill troligen inte se mig. Men varför skulle han? Jag springer ifrån vårt bröllop och sen går direkt till killen som jag var ihop med innan. Mitt liv är just nu bara konstigt.

Jag känner för att fixa något att äta. Jag går ner till köket och kollar. Det finns typ inget att äta. Jag kollar igenom skåpet och ser ett paket fisk, och flyttar på den. Bakom ligger en chokladkaka. Jag antar att min pappa inte ville att jag skulle hitta den.

Var är egentligen min pappa? Han var inte med på mitt bröllop. Han åkte när han fick reda på att jag skulle gifta mig. Såklart så har jag försökt ringa honom men han svarar inte. Jag hoppar till av att jag hör någon knacka på. Jag går mot dörren och öppnar. Det är Oscar.

"Hej.." Säger jag lite tyst.

"Lucy. Varför gick du ifrån mig?" Säger han.

"Jag blev bara förvirrad." Svarar jag.

"Vet du hur mycket bröllopet kostade? Du kan bara inte få oss att förlora massa pengar!" Fräser han.

"Det är allt du bryr om är pengar! Du bryr dig inte om att jag är så förvirrad just nu! Allt är svårt just nu!" Skriker jag på honom.

"Du valde mig! Du valde att gifta dig med mig! Det är inget förvirrande med det!" Skriker han tillbaka.

"Jag valde fel." Säger jag och stänger dörren.

Jag valde fel kille. Oscar var aldrig den för mig. Nu vet jag, Wes är den. Jag menar vi gick till hans hotell den kvällen. Betyder det att jag har varit otrogen? Fan, jag kan inte leva upp till det. Men dock så var Oscar en jävel. Ingenting för mig, nej. Jag är glad att jag gjorde slut med honom.

Jag kollar på mobilen, jag har fått ett sms från Wes.

"Jag hoppas vi kan ses på vårt ställe klockan tre <3."

Jag ler lite grann och sen svarar.

"Vi ses där puss."

Jag lägger ner mobilen. Nu känns det bra. Oscar är inte i mitt liv längre och jag vet nu vem som är den rätta.

* * *

Jag står vid trädet och väntar. Klockan är 15.06. Borde han inte vara här snart? Sen känner jag ett löv landa på mitt huvud, jag tar bort det och tittar upp. Där står han, Wes i trädet.

"Jag vet inte om du minns det men såhär var vår första dejt här." Säger han.

"Vad menar du?"

"Jag står i trädet här när du står på marken. Och jag slår vad om att om två sekunder så kommer du be om hjälp att komma upp i trädet." Säger han.

"Nej inte alls." Säger jag.

"Okej jag skojade bara." Säger jag efter ett tag. Wes ler och sträcker ut sin hand. Det var inte som första gången för nu kom jag upp i trädet direkt.

"Gissa vad jag har på mig." Säger jag när jag har kommit upp. Han kollar på mig och ler.

"Du har på dig mitt halsband."

"Ja, din mormor var det väll som sa att du skulle ge den till någon som du älskar." Säger jag. Han nickar.

"Och jag älskar dig." Säger jag efter en stunds tystnad. Han ler och kysser mig. Egentligen så kunde vi gå hem till mig. Anledningen till att vi möttes här var ju för att pappa inte tillät oss vara ihop. Men det hade varit tråkigt om vi var hemma, jag ville göra något speciellt och den här kvällen var speciell.