The boy next door

Kapitel 33

Wes perspektiv

Jag går runt i väntrummet fram och tillbaka. Det har gått ganska lång tid, jag var i rummet med Lucy först. Men jag fick typ panik och de sa att jag borde gå ut och få lite luft.

Jag undrar vilket kön, jag undrar bara hur det går. Men jag sätter mig ner på en stol i väntrummet.

Timmarna går. Det ändå jag tänker på är hur det går därinne. Min mobil är död så jag kan inte hålla på med den. Tvn i väntrummet spelar något dåligt program som går på 6an. I tidningarna som ligger på bordet står det bara: "KIM KARDASHIAN ÄR GRAVID" eller nått. Men jag bryr mig inte om tidningarna för inte bara så bryr jag mig inte. Utan jag kan knappt fokusera. Det är svårt att kunna göra något just nu.

Efter ett tag så kommer en doktor in i väntrummet.

"Wes, du kan komma." Jag ställer mig upp och går efter henne. Efter ett tag så stannar vi vid en dörr.

"Vänta här" säger hon och går in. Hon kommer ut ur rummet med ett spädbarn i sin famn.

"Det är en flicka." Säger hon och ler. Hon ger mig barnet. Jag kollar ner på henne. Hon är så fin, hon liknar sin mamma med. Då slog det mig.

"Hur mår Lucy?" Frågar jag, jag var lite upptagen med barnet så jag tänkte knappt på henne.

"Ja, vi vet inte vad som hände. Men hon slutade aldrig blöda."

Jag stelnar. Jag räcker barnet till kvinnan. Jag sätter mig ner på marken och håller händerna för ansiktet.

"Wes hon är borta." Säger sjuksköterskan. Jag ställer mig upp och kramar om henne. Tårarna rinner. Jag håller om den okända kvinnan även om hon tycker att det är obehagligt.

När jag kommer ur kramen ser jag på barnet. Hon är så fin så lik sin mor. Jag skulle bara vilja ge henne ett namn just nu men kommer inte på något.

Jag har henne i min hamn och tänker på namn. Jag kollar på dörren och då kommer jag på det.

"Lucy"