Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 1

Det har gått 4 månader, det är alltså oktober, 29 oktober. Skolan är igång, alla är friska och oskadade. Men det händer fortfarande skumma saker runt omkring de...
~Ebba ~
-Ebba vänta! Jag vände mig hastigt om och såg han bakom all snö som bara flög runt i luften. Han saktade ner och tillslut stod han framför mig och flåsade.
-Tack! Sa han och vi började gå mot skolan. Snön yrde runt i luften. Isak tog tag i min han som var klädd i en fingervante.
-men Hej på dig med! Sa jag och vände huvet Mot han, jag skrattade lite smått.
-hej sötis! Sa han och tog tag I min andra hand, vi stod med pannorna mot varandra och höll i varandras händer. Isak kysste mig snabbt och sen började vi gå igen. Rätt som det var släppte Isak min hand, men jag fortsatt att gå. Efter en stund vände jag mig om och fick en snöboll mellan halsen och brösten. Jag flämtade till och Isak kunde bara inte hålla sig för skratt, jag förstod hur dum jag måste ha sett ut och började skratta själv. Vi fortsatt vägen mot skolan, men det kändes inte rätt.

Jag hörde något vid skogen som var nån meter från gångvägen till skolan, jag kollade hastigt dit och Isak också.
-oj vänta! Sa Isak plötsligt och vi gick tillbaka en bit. Han hade tydligen tappat sina nycklar, men vi hittade de fort. Vi gick mot skolan igen, men det var fotspår tvärs över vägen, och de kom från skogen jag kollat mot tidigare...
*4 timmar senare*
Vi hade haft 2 långa och tråkiga lektioner och det var äntligen lunch! Jag gick i korridoren lite efter alla andra. När jag var framme vid matsalen kom Isak, vi gick in tillsammans och tog mat och satte oss vid ett ledigt bord. Efter en liten stund kom Mila och satte sig vid vårt bord. Hon såg deppig ut, men varför visste jag inte...
-Mila vad är det? Har det hänt något? Sa Isak som tydligen också märkt det.
-inget... Sa hon med en suck.
-men vi märker ju att det är något. Sa jag och lutade huvudet lite smått.
Man såg hur hennes ögon blev blanka, en tår rullade ner för kinden och jag blev lite orolig...
-Mila!? Sa Isak med orolig röst han med. Mila reste sig upp och sprang ut från matsalen. Jag ställde mig också upp men Isak tog tag i min hand.
-det är ingen idé. Sa han och jag satte mig.

När vi var klara reste vi oss upp och slängde resten av maten och gick ut. Vi såg Mila, så vi ställde oss bakom en vägg och tjuvkikade.
-Ebba du tror väll inte...? Sa Isak tyst och kollade på mig. Jag kollade på han.
Rätt som det var hörde vi en smäll och båda kollade dit. Mila låg på golvet och 3 tjejer stod runt henne... Linn, Felicia och Amanda, skolans bitchar och mobbare.
-MEN HALLÅ VAFAN GÖR NI?! Skrek jag, jag och Isak sprang fram. Jag vet att Linn är "ledaren" för det "gänget" och att hon gillar Isak...
-va? Vi?! Sa hon men en förvånad röst.
-sluta lek oskyldiga... Vi vet vad ni gör... Sa Isak och lyfte upp Mila.
-men Isak? Du bryr dig väll inte om den där slampan? Sa Amanda äcklat.
-Asså kan ni bara ge er?! Sa jag och knuffade till Amanda.
-hur fan vågar du?! Sa Linn och knuffade mig in i vägg. Jag kände hur hela huvet dukade, men jag gör allt för Mila och Isak...
-vad är det med er egentligen? Sa jag lugnt.
-vad fan är det med dig? Sa Felicia.
-jävla slampa! Sa Linn och jag kände hur jag började få huvudverk.
-fitta! Sa Amanda.
Jag hörde orden om och om igen som jag fått höra när ingen var i närheten.
Jävla slampa! Fitta! Bokstavs unge! DÖ! Allt snurrade, allt yrde runt. Jag kände ännu en hård smäll mot huvet och allt blev svart...

~Isak~

Jag stod med en medvetslös Mila i famnen efter att Linn och de slagit henne. Jag stod och visste inte vad jag skulle göra, Linn, Felicia och Amanda stod och kallade Ebba för elaka saker. Sen föll hon bara... Linn gick iväg stolt med Amanda och Felicia efter sig som några himla svansar.
Jag la ner Mila och gick till Ebba, jag skakade lite lätt på henne men hon var också medvetslös...

Med panik tog jag upp telefonen och ringde "112".
Efter nån minut var ambulansen här och en lärare kom springandes. Birgitta.
-VAD HAR HÄNT?! Flämtade hon till oroligt.
-ja, du kanske ska hålla lite mer koll på vad som händer, vilka som blir mobbade och kanske göra något åt de? Sa jag och klev in i ambulansen. Mila och Ebba åkte konstigt nog i samma ambulans, jag satt fram med chauffören, han hette Erik och ville veta mer om vad som hänt. Jag berättade allt och när jag avslutat sista meningen var vi framme på sjukhuset. Min mentor ringde mig.

*samtalskonversation*
I: hej.
L(lärare): hej! Vad är det som hänt?!
I: för att göra en lång historia kort... Mila blev slagen och svimmade, Ebba slog huvet i en vägg på grund av att nån knuffade in henne i väggen och svimmade därefter.
L: MEN VA?! Vilka har gjort så?!
I: Linn, Felicia och Amanda...
L: ojdå... Jag ska ta upp detta med deras föräldrar, Ebbas, Milas och rektorn.
I: Aa, bra. Men säg till Milas och Ebbas mentorer om varför de är borta och vad som hänt.
L: jadå! Och du kan skippa resten av dagen om du känner att du behöver!
I: Okej tack.
*samtalskonversation avslutad*

Jag satt ni i väntrummen och bestämde mig för att ringa Vilhelm. Jag letade upp vilhelms nummer bland mina kontakter... "Ville bro👊🏼"

*samtal*
I: tjena ville! Kan du prata?
V: nja, är det något viktigt?
I: ja. Kan du komma hit till Gnesta i helgen?
V: vet inte, kan fråga... Något speciellt?
I: ja det kan man ju säga... Men du får veta när du kommer!
V:jaha... Men jag kommer ner imorgon vid 11-tiden.
I:Aa, det blir bra, syns imorgon då bro!
V: japp! Hejdå bro!
*samtal avslutat*
~Mila~
*tillbaka till lunchen*
Jag gick och satte mig med Ebba och Isak. De såg nog på mig att jag inte mådde bra...
-Mila vad är det? Har det hänt något? Sa Isak.
-inget... Sa jag och suckade.
-men vi märker ju att det är något... Sa Ebba. Jag sneglade ner på min arm som var klädd i en tjocktröja. Jag kände hur det brände under ögonlocken och en tår rullade sakta ner för kinden. Jag reste mig bara upp och sprang ut från matsalen. Utanför mötte jag Linn, Amanda och Felicia...
-jasså redan? Sa Linn kaxigt.
-mm... Mumlade jag och skulle gå förbi de. Amanda och Felicia ställde sig i vägen och Linn gick emot mig.
-JÄVLA SLAMPA! Sa hon, eller mer skrek hon och slog mig i magen. Jag böjde mig med armarna över magen och shippade efter luft. Efter en kort stund ställde jag mig rät upp. Jag han inte tänka innan jag fick en hårt smäll mot huvet, jag hann inte ta emot och slog huvudet i golvet och allt blev svart...