Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 3

~Andreas~

Jag och Tilda var påväg hem från skolan, ja, jag och hon bor båda i Lindesberg, dock bor hon 4 hus ifrån mig men... Rätt som det var ringde Isak...
-*lätt fnys* undra vad den lille spillevinken vill.. Sa jag för mig själv.
-haha va? Sa Tilda.
-Isak ringer.
-jaha! Sa hon och små skrattade.

*samtal*
A: och du vill vadå?
I: sur eller?
A: nej, undrade bara vad lilla du vill! *glad ton*
I: haha *sarkasm* jag är dessutom inte liten... *muttrar*
A: jodå! I mina ögon så! *stolt röst*
I: jag är fortfarande inte liten... Men jaja, fortsätt.
A: jo, men ja. Vad ville du?
I: kan inte du och Tilda komma hit under helgen? Ville är påväg hit just nu och Anton och Stephanie ska också komma.
A: jovisst.. Ska bara fråga Tilda.
Aa, det går bra, vi ska bara hem och packa sen kommer vi!
I: Aa bra! Syns sen då bro!
A: Aa, hejdå lillbro
I: *suck*

*samtal avslutat*

-när ska vi dra? Sa hon och var så spänd och full av lycka!
-haha lugna ner dig först och främst! Sa jag och la mina händer på hennes axlar.
-jaja... Så nu är jag lugn! Sa hon och skrattade smått och log menande mot mig.
-för det första måste vi ju hem och packa! Sa jag och småskrattade. Sen för det andra måste vi kolla tåg eller busstider!
-snälla inte buss! Gnällde hon.
-varför inte?
-för att 1. Tåg är mycket mysigare. 2. Har aldrig gillat bussar. 3. Jag blir lätt åksjuk!
-oj.. Men då tar vi buss! Sa jag retsamt.
-Aa, eller hur... Sa hon, jag skrattade bara åt henne innan hon fick en mysig kram.
Så småningom började vi gå igen och jag tog upp mobilen.

-vad ska du göra? Frågade en väldigt nyfiken Tilda och försökte kolla över min arm.
-nyfiken? Sa jag och skrattade.
-va? Jag? Nej!
-jag ska kolla tågtabellen! Så vi vet hur lång tid vi har på oss.
-jahaaa... Sa hon och jag fick fram tabellerna.

-Här! (Klockan är 15:07 nu) det går ett tåg om 3 minuter! Sa jag.
-va?! Vi är ju typ inte ens hemma än då!
-nej jag vet!
-när går ännu nästa tåg? Frågade hon.
-15:34. Sa jag.
-meeen.... Jaja, kom vi skyndar oss hem! Sa hon och tog i mig arm och skulle försöka dra med mig. Jag gick "motvilligt" med.

*2 minuter senare*

vi hade nu kommit hen till var och en, jag kollade tågtabellen igen och såg att tåget hade blivit försenat ca 3 minuter. Jag gick in på meddelanden och skrev till Tilda att tåget skulle gå om 4 minuter.

Jag började packa och klockan var 15:11. Jag såg att jag fått ett sms av Tilda, hon hade bara gett "klartecken" och i nästa sekund knackade det på dörren. Jag hörde ner att mamma gick och öppnade.

*det Andreas hör av kon konversationen*

L(Lisbet, Andreas mamma): hej på dig Tilda!
T:hej!
L: ***** med all den packningen?
T: jag och ******** över helgen.
L: jaha! Okej...
T:Aa, och på tal om Andreas.. *****
L: han **** sit rum, spring upp ** kolla du!
T: Aa tack!

*avslutat, Tilda springer upp till andreas*

~Vilhelm~

Jag satt på tåget, låten hade slutat och en ny skulle börja. You & I skulle börja... Refrängen kom och allt jag tänkte på var Mila... (Slå på låten och tänk att den du älskar ligger på sjukhus, ungefär så känner Vilhelm just nu)
Jag nynnade med lite tyst till refrängen, jag kände att mina ögon blev tårfyllda och en ensam tår rullade ner för kinden, men tåren hade med sig 1 liten vän från andra ögat... Jag torkade snabbt bort de och försökte vara stark!

Åh Mila... Jag saknar henne något extremt... Hon skulle nog uppskatta det här, om hon visste att jag var påväg, för hennes skull... Härregud vad jag saknar henne, jag har väldigt starka känslor för henne.
Att jag inte trodde på "kärlek vid första ögonkastet" förs jag såg henne gå där...
*tillbakablickar*

Där går hon... Vem är hon?
-Vilhelm? HALLÅ VILLE? Andreas bröt mina tankar. Ebba gick och pratade med henne, hon kom till oss.
Hennes skratt, hennes röst, hennes kramar, hennes kyssar.. Allt med henne är bara så perfekt!

*slut på tillbakablickarna*

"Nästa, Gnesta central". Jag tog mina grejer och ställde mig upp, tåget saktade ner och jag ställde mig vid dörren. Tåget stannade och jag klev ur och ringde Isak.

*samtal*

V: tjena bro! Framme nu.
I: okej, ta bussen som ligger ca 200m därifrån och kliv av vid sjukhuset!
V: okej, kom ut och möt mig då! Bussen kommer typ nu.
I: Nää, du får hitta rum och allt själv.
V: Isak seriöst..
I: men klart jag kommer, syns snart!
V: ja hejdå!

*samtal avslutat*

jag klev på bussen och satt igång musik igen. Den här gången kom "för alltid och en dag" upp! Jag lyssnade på den iallafall.

Tänk vad jag och grabbarna har uppnått! Isak, jag och Andreas var solo innan, Anton också. Vi alla sökte till stage academy camp och blev av en slup ihopsatt som en grupp... Vi uppträdde rätt mycket där och efter stage academy camp i samband med stage academy, sen talang, lite fler spelningar i Björkö och runt Stockholm. Sen lilla Melodifestivalen, och nu Sverigeturné, så sjukt! Tänk om en av oss hamnade i en annan grupp, eller inte sökte alls, då skulle nog inte Skyscraper finnas idag...

Jag är framme och kliver av bussen, jag börjar gå mot sjukhuset med all packning och så småningom ser jag Isak. Han börjar gå mot mig och jag släpper väskan med allt i och kramar honom, sen gör vi en "brohug"(stav?). Han hjälper mig med packningen och börjar gå mot sjukhuset.
Vi kommer fram och vi tar hissen upp en våning så slipper vi gå i trapporna med packningen. Vi kommer fram och Isak öppnar dörren. Jag ställer ner väskorna och springer till Milas säng, jag ser att hon ligger där och blundar, men jag kastar mig över henne och tårarna rinner hejdlöst ner för mina kinder.