Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 14

~ Stephanie ~

Allt var allmänt mysigt, så som det ska vara. Jag låg bokstavligt talat på Anton. Hans armar runt min midja. Mitt huvud på hans bröst. Så som det ska vara.

--

Jag bokstavligt flög upp ifrån där jag låg när jag kände någons kalla händer mot min mage.
Anton

-Anton! S-slutaa! Sa jag i hopp om att han skulle sluta kittla mig och ta bort sina- ovanligt nog- kalla händer från min kropp. Men gjorde han det? Nepp...

- A-ant- Anton! Skrek jag och försökte ännu en gång att få bort hans händer. Du är kall! Fortsatte jag.

Han drog bort händerna, men hade det där busiga, gulliga lilla flinet fastklistrad på läpparna.

- va- påbörjade jag men fick inte prata klart innan hans läppar var ihoptryckta med mina. Ååh den känslan, så underbar. Vill aldrig släppa! Men tyvärr, så måste man ju göra det... För att för det första; vi ska få lite luft, sen för det andra kan vi ju inte ägna våra liv åt att låta våra läppar arbeta i synk.

Tillslut släppte han och en svag kyla spred sig genom min kropp då jag inte hade hans beröring vid mig. Precis då känner jag hur det burrar till där bak, min telefon som ligger i min bakficka på mina jeans surrade till. Jag drog väldigt osmidigt upp telefonen ur fickan och blev förvånad över vad som visade sig på min display.

07*-******* 14:34
Heeeeej du! ;)

- ehm, Anton? Vem är det här? Frågade jag osäkert och visade Anton vad som stod.

- har ingen aning... Sa han med en liten suck i slutet.

Jag 14:37
Vore ju en fördel om jag visste vem du vad också...

07*-******* 14:38
Så du har inte lust att skriva med mig?

Jag 14:40
Jag vet inte vem du är, lilla anonymis

07*-******* 14:44
Du är snygg idag, som vanligt iaf ;)

Och där gick det över gränsen.

- Anton! Skrik-viskade jag åt honom.

- mm, mumlade han sömnigt tillbaka.

- kolla! Sa jag och visade honom min telefon. Jag kände hur oron började byggas upp inom mig.

- vad s-ska jag göra? Stammade jag så tyst som möjligt fram. Jag kände hur en tår sakta, sakta rullade ner för min kind - en tår full av rädsla och oro.

- sch, lugn nu. Du är trygg här, fick jag till svar. Han drog löst sin tumme över min kind för att få bort de få tårarna som letat sig fram. Han rörde mig så mjukt, så försiktig som om jag skulle gått sönder om han rörde som vanligt med mig.

Jag som nu satt i hans knä, gränsle över honom, borrade sedan ner mitt huvud i hand bröst. Jag drog in hans ljuva doft i min näsa, den här doften kan man inte leva utan.

- ska vi gå upp och lägga oss? Frågade han ödmjukt och drog händerna upp och ner längs min rygg.
Jag kände inte för att svara, så jag nickade försiktigt som svar. Jag klev upp, likaså Anton, sedan tog han min hand och började gå mot trappan med mig släpandes efter.

När vi var uppe la jag mig långsamt ner i första bästa säng, jag försökte så smidigt som möjligt dra av mig min tröja och mina byxor. Efter en stunds försök hörde jag Anton småskratta åt mig.