Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 15

~Stephanie~

När vi var uppe la jag mig långsamt ner i första bästa säng, jag försökte så smidigt som möjligt dra av mig min tröja och mina byxor. Efter en stunds försök hörde jag Anton småskratta åt mig. Inte långt efter det var han vid mig och hjälpte mig av med kläderna, herre Gud vad jag älskar han!

När allt "var klart" la jag mig matt i sängen. Jag halvsov redan så så fort jag blundade skulle jag nog somna. Jag kände hur högersidan av sängen - bredvid mig sjunk ner en aning, Anton. Strax där på kände jag ett par armar slingras runt min kropp, jag kände ännu en gång doften av honom så fort jag vände mig om i hans trygga famn. Jag la lätt min arm på hans midja, sedan somnade vi - eller iallafall jag i varandras famnar, så som jag är trygg, så som jag alltid vill ha det.

Jag vaknade av den extremt kalla kylan som omslöt min kropp. Jag slänger snabbt armarna om mig innan jag motvilligt kliver upp ur sängen. Jag tänkte säga att det är min säng, men jag kom på att det är någon av Isaks småsyskons säng. (Nej, de har inte små 90:sängar)

- sovit gott? Frågade min underbara när jag kommit ner.

Jag kunde inte svara, jag var för trött, så istället mumlade jag något som svar.

- haha, kom här! Sa Anton sedan och innan jag han tänka var jag i hans famn. Hans armar om mig, mina armar om honom, mitt huvud mot hans bröst; drömmen.

- vad har jag gjort för att förtjäna dig? Jag kollade upp på honom Medans jag ställde frågan. Han log mot mig, jag besvarade det leendet. Han är för underbar.

~Filippa~

Imorgon är det dags att åka hem. För om två dagar börjar skolan. Jag vill inte åka! Dock får jag ju fortfarande vara med Andreas, men alla andra... Det ska liksom vara vi, vi åtta hör ihop. Därför kan inte alla vi vara skilda hur länge som helst, inte alls!
Jag och Andreas, Stephanie och Anton, Ebba, Isak och Mila, sen Vilhelm själv. Jag tycker synd om Mila och Vilhelm faktiskt - ja menar; alla andra förutom de två får ju iallafall vara med sin kille.

Jag reste mig upp från soffan jag och Andreas somnat i. Jag tassade försiktigt in till köket, ifall jag skulle väcka nån. När jag kommer dit blir jag lätt skrämd eftersom jag trodde att alla sov, men där stod Anton och Stephanie och kramades. Jag ställde mig i dörröppningen, jag lutade mig mot kanten med ena benet som stöd, det andra vilade bakom det benet. Jag började le åt synen, så fina.
Stephanie stod med ryggen mot mig, medan Anton hade borrat ner sitt huvud i hennes nacke.

Helt plötsligt hoppar jag till.

- shit vad du skräms! Sa jag till Andreas som nu stod med armarna virade runt mig bakifrån och en vilande haka mot min axel.

Alla satt nu vid bordet och åt.

- vi borde hitta på något idag. Det är faktiskt sista dan alla är här! Sa helt plötsligt nån. Jag kollade upp och märkte att Stephanie hade talat ut.

- jag håller med! Sa jag sen.

- jag vet! Sa Isak och ett leende lystes upp i hans ansikte. Vi kan ju bada, i Ebbas pool! Sa han sedan. Jag fattade ingenting, varför? Och har Ebba en pool?

- jaa! Som när vi träffades för första gången! Sa Ebba sedan.

- andra, det minns du väll? Sa Isak och Båda två brast ut i skratt.

- vad pratar ni om egentligen? Sa Stephanie, hon tog orden ut munnen på mig.

Allt var förklarat och alla pusselbitar föll på plats. Just nu badar alla, som vi sa. Helt plötsligt gick både Mila och Vilhelm iväg, Ebba och Isak också. Sen gick Anton och Andreas också iväg. Jag och Stephanie satt kvar i poolen som några frågetecken.

Vilhelm kom och ställde sig på bryggan. Ebba och Isak kysstes, sen sprang Ebba fram och knuffade i Vilhelm, precis som alla förklarat tidigare. Sen kom Anton och Andreas och höll fast Ebba. (Allt ska vara som det var i de första kapitlen i bok 1. Orkar bara inte skriva allt i detalj) Isak kom fram och kysste Ebba, sedan hoppade alla i, förutom Vilhelm som kollade på Mila som kom gående på vägen,

~Ebba~

Vi spelade upp allt som det var från början för Stephanie och Filippa, så nu såg de inte ut som frågetecken längre.

- tänk vad en liten krock kan göra? Sa helt plötsligt Isak samtidigt som han gick in i mig, men med flit.

- ja, du ser ju vart vi är nu. Svarade jag med ett litet flin på läpparna. Jag lutade mig mot honom och våra läppar kraschade emot varandra ännu en gång.

<><>

Här var denna novell slut, ingen trea kommer.
TACK, verkligen TACK till alla som läst, röstat och kommenterat. NI ÄR GULD VÄRDA❤️❤️
Ni kan ju kanske kika in mina andra noveller också?😚 det är typ 2-4 stycken på g, så var inte oroliga.
PÖSS OCH HOPPAS VI SES I MINA ANDRA NOVELLER❤️❤️❤️