Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 11

~Vilhelm~

- va? Vem har svimmat vart? Hur? Va? Sa Ebba.

- ISAK FORT BARA!? Sa jag högre till han med panik.

- Ville lugna dig bara! Vad har hänt? Sa Anton och började gå mot mig.

- Isak går upp och hämtar MILA som SVIMMAT på toan. Stephanie ringer ambulans och jag berättar för er andra, som vill... Sa jag och viftade med händerna mot trappan för att Isak skulle gå upp och hjälpa Mila.

Stephanie gick iväg och ringde ambulans, och jag försökte förklara för dem andra.

__

När jag berättat allt ropade Isak på mig, jag sprang upp och såg att Mila låg med ena armen sönderskuren, nya sår... Sen såg jag det jag minst ville se, ett blodigt rakblad. Är hon känslig för blod? Var det därför hon svimmade?
Så många frågor men inga svar

Mila åkte in med ambulansen till sjukhuset men fick åka hem igen samma kväll.

Ååh jag ska verkligen inte släppa henne! Inte en enda sekund!

"Tänker inte låta dig försvinna, nu när du kommer tillbaka"
Tänkte jag för mig själv.
Jag började nynna på låten medan jag väntade.

Mila var inne och sov, jag gick och kollade till henne rätt ofta, och ja. Hon sov.

- VILLE! Vrålade någon.

Jag gick dit ljudet kom ifrån och där stod Anton.

- jag sa att du skulle hämta han, inte skrika till han... Sa Andreas och himlade med ögonen.

- men ja. Vad ville ni? Sa jag och lutade mig mot väggen.

- jag tror vi alla saknar lite att sjunga nu, eller hur? Sa Andreas och kollade runt på oss.

- jaa, mm, ja faktiskt, ja verkligen. Började mumlas inne i rummet.

- vad väll det jag tänkte. Sa han så därför ska vi ha en "konsert" för tjejerna, dem vet inte om det, men jag vet ju att alla gillar oss, alltså bortsätt från att vi är tillsammans med de men ja, ni fattar. Fyllde han sedan i.

- ja! Vad kul! Börjades det mumla ännu en gång inne i rummet.

- men... Hur ska vi se till att tjejerna inte lyssnar, för vi lär ju måsta öva? Sa Isak.

- äh! Vi skicka iväg de nån stans. Sa Anton.

- men Mila då? Hon har ju precis somnat. Sa jag och gav en orolig blick.

- ja juste... Suckade Isak.

- för vi kan ju inte lämna henne ensam? Så vi kan ju inte typ gå till källaren. Sa Andreas.

- nä... det är ju inte så smart kanske... Sa Anton. Nej. Tänk on hon vaknar? Tänk on hon fortfarande är typ yr? Eller tänk om hon skadar sig själv igen?! La jag stressat till.

- okej Vilhelm måste lugna ner sig först. Sa Andreas och la sin ena hand på min axel.

- ja, jag är lugn nu... Sa jag och tog 3 djupa andetag.

Vi satt och prata en stund om hur vi skulle göra, helt utan lösning...

~ Mila~

Jag satte mig upp i sängen, helt yr... Vad hade egentligen hänt?

Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag vinglade lite lätt ibland men då tog jag stöd av väggen och vilade. Jag gick in på toan och låste.
Jag kollade på mig själv i spegeln.
Vad har hänt? Varför känner jag mig så konstig? Vem är jag?

***

Ledsen för sent kapitel! Men nu skriver jag på skolan. Vi skriver noveller men datorn jag skulle ha f*ckade upp sig, min lärare tycker det är bra att jag skriver på fritiden så jag fick skriva. Länna gärna en kommentar eller nått så blir jag glaaaad🙈🙊❤️
Pussss😘❤️