Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 6

<förra kapitlet>
-Kom här! Sa hon och reste sig tyst upp ut soffan och drog upp mig med.

~kapitel 6~

~Filippa~

Det var väldigt sent men Andreas kunde inte sova. Vi var påväg ner för trapporna och snart var vi ute ur huset

-hallå vart ska vi? Började Andreas.
-får du se snart! Sa jag och började småspringa med Andreas i handen.

-framme! Sa jag glatt och gjorde en gest med händerna.

Jag hade tagit Andreas till ett litet vattendrag jag hittat för några är sen. När jag mår dåligt brukar jag alltid GP hit, dessutom är det mycket vackrare nu på kvällarna.

-Varför är vi här? Det är ju jätte fint men vi kan ju till exempel inte bada älskling. Sa han och jag suckade bara åt han. Jag ställde mig mittemot Andreas och la armarna i kors.

-Va? Vad? Sa han förvånande.

Nästa sekund hoppade jag upp i hans famn, men han ramlade baklänges eftersom han inte vad beredd.
Medan han låg där chockat låg jag på han och skrattade.

-haha jättekul! Sa han och jag log retsamt mot han.

Jag hoppade av han och la mig bredvid han. Han la armen om mig och vi låg där och gosade.

~Ebba~

Jag låg och drömde, ingen direkt rolig dröm...

Dröm
-men Isak vad gör du?
-Ebba skärp dig! Alla hatar dig!
-Isak varför säger du så?
-för att det är sant!
-men... Folk har inte gjort något. Jag har inte gjort något.
-johodu! Sluta bortförklara dig lilla... Lilla sak!

"Lilla sak" "lilla sak" orden ekade i huvet på mig.

-men Isak?
-Ebba jag HATAR dig! Fatta! Skrek Isak på mig.

Jag började gråta. Jag sprang och jag sprang. Tillslut sprang jag in i Isak. Vad gör han här? Hur kom han hit?

-Ebba. Ebba. HOPPA

De orden ekade också i huvet. Han älskar inte mig längre, han vill att jag ska ta mitt liv.
Jag sprang längre. Tillslut kom jag dit, jag kom äntligen dit!
Klippan
Där har en av mina bästa vänner tagit livet av sig för några år sen. Hon var liten, men var mobbad och ville inte leva så längre.
Jag fick upp en röst i huvudet som sa: Ebba. Ingen vill ha dig. Hoppa! Dö! Ingen vill ha dig!
"Ingen vill ha dig" orden fastande. Det kanske är sant.

Jag ställde mig redo för att hoppa. Såhär mycket har jag aldrig gråtit förut. Hejdå världen. Hejdå Isak. Hejdå Mila, hejdå alla, hejdå ALLT! Och hej nya världen!
Jag backade, jag sprang mot Klippan och hoppade. Jag hoppade bort från alla, bort från allt, bort från denna patetiska värld!

Jag vaknade upp med ett ryck. Jag insåg att jag gråtit i sömnen. Världens hemskaste dröm.
Jag började gråta igen och Isak vaknade.

-Ebba? Ebba lugn! Sa Isak lugnande.

Jag satt bara och hyperventilerade tyst och floder forsade längs mina kinder.

-Ebba! Ebba gumman vad har hänt? Sa Isak och kramade om mig, en rätt hård med väldigt gosig underbar kram! En sån hade jag längtat efter!

Jag berättade hela drömmen medan jag grät.

-Ebba? Du vill du veta en sak?
-mm... Vad? Svarade jag medan jag snyftade
-jag kommer alltid att finnas för dig, jag kommer alltid att älska dig! Vad som än händer! Sa Isak och jag kastade mig i hans famn och grät mer mot hans axel, fast nu var det inte sorgliga tårar, utan typ... Inte glada, men sånna här kärleksfulla tårar!

~dagen efter~

~Stephanie~

Ikväll var det dags. Ikväll skulle vi "leva livet". Vi skulle klä ut oss såhär riktigt, vi skulle ut på bus eller godis, vi skulle se på skräckfilm, och ha allmänt mysigt och "skräckfyllt", helt enkelt uppleva barndomsminnen och leva livet!

-ehm... Hallå? Sa Anton.
-ehm... Vad? Sa jag samma tonart som han för att härmas lite.
-om vi skulle klä ut oss och så, vad ska vi klä ut oss med då? Sa han fundersamt med en undrande blick.
-man tager vad man haver! Började Isak och alla småskrattade.
-nej men seriöst. Vi får se vad som finns, alla mina syskon har väll kläder, jag har väll gamla utslitna kläder... Sa Isak och vi började styra våra steg mot Jennifer (isaks ena syster)s rum.

Efter en stunds letande så sa Vilhelm:

-men Isak det finns inget här... Vi går till förrådet!
-ehm... Men.... Okej då... Sa Isak med en skrämmande röst.
-Isak vad är det? Frågade Ebba.
-va bubben? Bubben vad är det? Sa Anton med en tillgjord röst.

Vi gick upp på vinden efter massa massa tjat, vi hittade tillslut en gammal prinsessklänning som ändå var utsliten och lite förstörd. Den fick jag ta, vi skulle riva sönder den lite mer så den såg utsliten och gammal ut. Sen skulle jag vara vit i övrigt på kroppen och lite blod i ansiktet.
Isak hittade en gammal vampyrdräkt som han ville ha.

-men Isak? Sa Anton
-Aa vad bubbeen? Sa Isak med en tillgjort röst på "bubben".
-kan inte jag få ha den där då? Då matchar ju jag och Stephanie mer! Sa Anton, och i samma veva sa Andreas:

-men är inte det här isaks gamla riddardräkt? Haha!
-HAHAHA jo! Sa Vilhelm. Och kastade den på Isak.

Isak var inte beredd på det och så lättskrämd som han är hoppade han till och viftade med händerna. Vi alla höll på att dö av skratt tills... Tills vi hörde ett högt knak!

-v..vad var d..det..? Stammade Mila med en rädd ton i rösten.
-jag vet inte, men det är en vind, klart det låter lite. Sa Vilhelm och kramade om Mila.

Vi fortsatt leta, jag och Anton fick vara kungligheter förr i tiden, som typ små barn klär ut sig till, fast vi typ rev sönder sakerna lite grann så dem såg gamla ut.
Ebba och Isak blev ett "vampyr-par", Andreas och Filippa fick bli "spöken", eller mer som gestalter. Vi hittade ingenting till Vilhelm eller Mila...

-men Vilhelm? Vi behöver ju inte leta något till dig! Sa Isak med en grad ton.
-va? Varför..? Sa Vilhelm undrande.
-Nähä, oh... Förlåt! Trodde du klätt ut dig, du var så ful! Sa Isak och innan någon av oss visste ordet av det var Vilhelm på Isak som låg på golvet och höll på att dö av skratt.

----

Sista långa kapitlet på ett tag nu. Hoppas ni blev nöjda iaf❤️ all kärlek till er, alla som läser denna är BÄST, glöm inte det tack😚❤️