Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 9

~Isak~

"Aha, okej. Då ska vi se om vi har lite godis här." Sa grannen som frågade allt hela, hela tiden.

Vi fick lite godis var, sedan fortsatte vi.

Jag går förbi ett hus, men alla andra stannar.

"Hallå det här huset då?" Säger Andreas

"ehm... Nej, det går vi inte till." Säger jag och försöker få de andra att följa med mig till nästa hus.

"Varför..?" Sa Mila lite osäkert.

"Ja, varför? Ska vi göra det här ska vi göra det på rätt sätt." Säger Vilhelm bestämt.

"Men... Okej då..." Jag ger mig och vi går och knackar på.

"Men hej på dig lilla Isak!" Säger hon som öppnar.

En lite äldre kvinna som jobbar som tandläkare, hon ska också vara lite såhär gulligull.

"Bus eller godis" säger vi, eller inte jag men de andra, i kör.

"Ja, jag vill ju inte ha några ägg eller toalettpapper på mitt hus, sen vill jag inte ge er ännu mer godis än vad ni redan har, vänta här så ska vi se!" Svarade hon, när hon gått himlade jag med ögonen för mig själv.

"Ehm, Isak vad var det?" Frågar Anton och allas blickar och fokus hamnar på mig.

"Nä, jag sa att vi inte skulle gå hit, inte mitt problem..." Muttrade jag och hörde att hon kom igen (alltså tandläkaren).

"Så, här har vi någon mycket nyttigare än godis!" Sa hon.

Vi fick det hon gav oss. Vi gick därifrån, men Anton stannade. Alla andra likaså. Jaja, när han stannar kan alla göra det, men inte när jag stannar...

"Isak varför fick vi tandkräm..?" Sa han sen.

"1. Jag sa att vi inte skulle gå di..." Men sen avbröt någon mig. Och i det här fallet var någon Ebba.

"Haha, vad gulligt. Nu ska jag kalla dig lilla Isak! Varför sa hon ens så?" Sa hon och skrattade.

"Haha..." Muttrade jag. "Får jag fortsätta?"

"Mm" mumlade alla i mun på varandra.

"1. Jag sa att vi inte skulle gå dit.
2. Jag sa det av en anledning.
3. Den här anledningen är för att jag visste att vi skulle få tandkräm.
4. Hon är tandläkare, Därför får vi tandkräm.
5. Du kallar inte mig lilla Isak, Ebba." Sa jag och kollade med en allvarlig blick mot henne.

"Kommer inte kalla dig för "lilla Isak" då.. Men du är fortfarande min Isak!" Sa hon och log.

"Ja det är klart. Och du är min lilla Ebba!" Sa jag med en retsam min.

~kvällen~

~Mila~

Vi hade kommit hem och slagit ihop allt godis, vi hade hällt upp dricka i glasen, de blå karamellfärgade popcornen och den gröna tårtan. Vi alla hade ätit inte ens ätit en åttondel av tårtan, knappt några popcorn och vi försökte proppa i oss allt godis. Det blev ju knappast lite om man säger så...

--

Jag satt och halvsov med huvudet mot Vilhelms axel. Det kom en läskig scen och jag hoppade till, sen var jag vaken...
Jag hörde hur Vilhelm skrattade lite lågt och jag såg framför mig hur han log. Jag kollade upp mot han och han kysste mig.

Efter en stund la vi oss ner, med mitt huvud mot hans bröst, och hans armar runt min midja. Så som jag känner mig trygg.