Allt på samma gång... (uppföljare på "de bästa av de bästa")

Kapitel 5

~Mila~

Vi bestämde, eller oj... KILLARNA bestämde att vi skulle kolla på film, de sa att det var en kärleksfilm, men när filmen hade börjar förstod jag att det var en skräckfilm iallafall...

-ni sa ju att ni inte skulle sätta på nån skräckfilm! Sa jag och tog upp mina knän och höll om de (om ni fattar).

-men det är bara för att det blir mysigare när ni blir närgångna! Sa Vilhelm och la armen om mig.

Just nu var jag lite grinig så jag skakade av mig den lite lätt och försökte kolla på filmen.

~15 minuter senare~

Jag hörde ett ljud, det lät som om det kom från dörren, men det var väll bara Vilhelm eller Isak...

Efter ett tag hördes det igen!

-Vilhelm sluta! Det är inte roligt! Sa jag.
-va? Jag har inte gjort nåt! Sa han.

Efter ytterligare en kort stund hördes det igen.

-VILHELM snälla sluta! Sa jag högt med gråten i halsen.
-men det är inte jag! Sa han och höll oskyldigt upp händerna.
-Isak sluta du då. Sa jag lite lugnare i hopp om att det var Isak som höll på.
-va? Det är inte jag! Inte den här gången!

Efter några fler småljud hördes ett högt knak och dörren flög upp.
Jag öppnade munnen och skulle precis börja skrika, men blev stoppad av Vilhelm som la sin hand på min mun.
Han hyschade mig lätt innan vi reste oss och sprang tyst mot balkongdörren, hack i häl kom Isak med en orolig Ebba i handen. (De höll alltså varandra i hand). Vilhelm gick tillbaka till vardagsrumsbordet och snappade åt sig sin telefon. Isak började låsa upp balkongdörren och precis när Vilhelm skulle vända sig om och gå ut från huset med oss hörde vi en röst.

-STANNA DÄR DU ÄR OCH RÖR DIG INTE.

Vilhelm blev som fast frusen och jag kände att tårar började bildas i mina ögon.

Vilhelm stannade upp och blundade för att försöka lugna ner sig. Det var 2 stycken män som hade brutit sig in och var påväg mot Vilhelm just i detta ögonblick...

~Andreas~

Jag och Filippa var framme i Gnesta och jag ringde Isak om och om igen men fick inget svar. Jag och Filippa bestämde oss för att börja gå hem till Isak. När jag skulle gå in på deras infart såg jag genom den stora "fönsterväggen" och såg skräckslagna baksidor (skräckslagna BAKSIDOR HAHAHAH) av Isak, Ebba och Mila. Lite längre in stod Vilhelm, sen...

Jag sprang resten av biten och slängde ler mina väskor i farten och sprang mot ytterdörren. Filippa larmade 112, och jag tog en stekpanna och slog i enas huvud så han tuppade av, sedan kom polisen och tog över.

P: vad har hänt här då?
-två stycken, de där *pekar*, bröt sig in när vi kollade på film. Sa Vilhelm.

Alla turades om att berätta hur de upplevt allt. Poliserna hade åkt iväg men ambulansen var kvar.

A (ambulansförare/ sjuksköterska): någon här som har blivit skadad?
-nej. Sa Isak och kollade runt på alla.
-nej, men jag har ont i huvet... Jag *stannar upp kort* är yr... Väldigt yr.

~Vilhelm~

-nej, men jag har ont i huvet... Jag *stannar upp kort* är yr... Väldigt yr... Sa Mila, sen föll hon. Jag han precis fram och fångade henne. (Ofc💁🏼)

-Mila? Hallå Mila?! Sa jag med panik i rösten och skakade försiktigt på henne.
A: vi ska nog ta med henne, någon här som ska följa med? (HAHAHA OMH JAG DÖR)
-han ska! Sa Andreas och Isak samtidigt och pekade mot mig.

Vi åkte iväg i ambulansen till sjukhuset. Mila som precis kommit hem från sjukhuset!

"Stackare..." Suckade jag tyst för mig själv.

Mila började piggna till redan i ambulansen, hon hade antagligen bara fått en chock och allt blev för mycket, så hennes hjärna fick för mycket och inte orkade, så Mila helt enkelt svimmade.

*30 minuter senare*

~Anton~

Jag och Stephanie hade kommit fram till Isak, allt var förklarat och Mila och Vilhelm var påväg hem nu.

-såå... Vad ska vi göra? Frågade Isak efter en lång tystnat.
-jag vet inte. Kanske... Började jag men blev avbruten av Vilhelm och Mila som kommit.

-Mila! Sa Ebba och sprang och kramade henne.
-hej. Sa hon och log smått.
-du mår bra! Sa Ebba och var nära på att gråta.

*20 minuter senare*

Isak hade den "geniala" (notera sarkasmen) idéen att vi skulle köra sanning eller konka... Igen...

-åh vart stannar den? Sa Andreas.
-MI... Nej vilheeeeelm! Sa jag för att Andreas inte skulle få fortsätta (😂).
-Mäh! Jag ville ju säga vem den kom på! Sa Andreas och låtsades vara sur.
-men ge dig nu! Sa Filippa och skrattade och la sig i hans knä.

-Vilhelm vad väljer du? Sa Isak lite retsamt.
-ehm... Sanning. Sa han.
-men kom igen fegis! Sa Isak och skrattade.
-men jag tar sanning nu okej? Sa han och skrattade.
-tråkig du är... Muttrade Isak.
-hm... Vem är snyggast här? Fortsatte han.
-enkelt... Mila såklart! Sa han och la armen om henne och tryckte henne hårt mot sig.
-FÖRUTOM Mila! Sa Isak.
-haha nej! Du har redan frågat en sak han svarat på! Sa jag och alla utom Isak började skratta lite tyst (ni vet säkert vad jag menar).

Vi höll på så ett tag, vi som var ihop skulle (ofc😂💁🏼) kyssa varandra osv...

Dagen började rulla mot sitt slut och kvällen var så gott som här, några satt i isaks soffa, och några satt i hans säng.
Mila, Vilhelm, Ebba och Isak satt i sängen Medans jag, Stephanie, Filippa och Andreas satt i soffan och gosade.
Jag låg med ryggen mot ena armstödet och Stephanie låg typ på mig, hon hade sitt huvud på mitt bröst och jag satt och pillade med hennes hår lite grann.

~Isak~

Jag och Ebba låg och gosade, vi höll om varandra och småkysstes lite sådär nån gång. Ville och Mila sov så gott som båda två, Mila låg med huvudet på vilhelms mage, hennes huvud åkte långsamt upp och ner i takt med vilhelms andetag. Vilhelm höll hans egna armar runt henne, det såg ju väldigt mysigt ut om jag för säga det själv.

Efter en liten stund hörde jag lite starkare andetag och Ebba hade somnat på en av några kuddar i min säng. Jag flyttade mig närmre henne och pussade henne löst på pannan, sen slocknade jag själv.

~Andreas~

Alla förutom jag sov, jag kunde bara inte... Jag låg och funderade på lite allt möjligt Medans jag försiktigt drog min hand upp och ner över Filippas axel.

-vad tänker du på? Sa Filippa tyst, jag kollade ner mot henne och log.
-inget speciellt, typ allt. Jag kan inte sova.
-ah, okej... Kom här! Sa hon och reste sig tyst upp ut soffan och drog upp mig med.