Starcrossed

Kap 4 I don't even know your name

Jag vaknar i min säng och kollar klockan, den är 09.30 och det är lördag. Jag har fått ett sms från Ayla.

Ayyyyyla😍❤️: Är du med på shopping terapi?😏👍🏼

Vi kallar de för shoppingterapi på grund av att varje gång någon av oss vart ledsna och så vidare så brukar vi alltid dra och handla kläder och de känns faktist bättre, man tänker inte på vad som har hänt ett tag.

Jag: Yeps, vart träffas vi och vilken tid?😂

Ayyyyyla😍❤️: donken? 10.30?

Jag: Visst, ses där💕

Jag hoppar ur sängen och går till toan för att duscha. När jag är klar med det så tar jag på mig en babyblå kjol, en vit crop top och en kimono med massa rosor i pastellfärger. Det är varmt ute nu med tanke på att det är slutet på april.

Jag går ner och säger hejdå till pappa sen så beger jag mig av.

Gåendes mot donken så får jag syn på Ayla's gröna ögon som man skulle kunna se flera mil härifrån. Jag börjar springa mot henne och hon gör det samma. Vi kramar om varandra ett tag men hon drar ifrån och slänger med sitt blonda långa hår medans hon kollar på mig dramatiskt.

"Är du redo för att shoppa?" Frågar hon så dramatiskt hon bara kan och sträcker ut sin hand.

"Mer redo kommer jag aldrig bli" svarar jag lika dramatiskt och tar tag i hennes hand.

Vi bestämde oss för att först gå till victoria's secret och sen bikbok.

Efter flera timmars shoppande så blev vi hungriga och är nu påväg mot donken igen.

"Hur mår du efter de som hände igår? Jag förstår om du inte vill prata om de men vill bara veta om du är okej" frågar hon efter en stunds tystnad.

"De är okej, jag mår faktist rätt bra. Jag glömde nästan att de hände." Svarar jag och Ayla kollar frågande på mig.

"Hur kommer det sig? Har du redan träffat någon ny kille?" Frågar hon och ler lite retsamt mot mig.

"Asså ne men igår så flydde jag liksom hemifrån ett tag och jag hamnade på en lekplats som jag va i ett tag. Efter någon timme som märkte jag att de va en kille bakom mig som tydligen stått där ett tag och lyssnat på mitt gråtande. Han är helt gudomligt snygg och rätt mystisk, jag tänkte väl så mycket på honom att jag helt och hållet glömde Isaac.."

"Jasså, vad heter han då?" Frågar hon och ser ännu mer fundersamt på mig än vad hon gjorde innan.

"Jag vet inte, han berättade liksom aldrig de.." Svarar jag.

"Va? Varför skulle han inte berätta det då?" Säger hon och kollar på mig som om jag inte är helt klok, hon måste säkert tro att jag ljuger.

"Han sa typ att de va hemligt och att jag var tvungen att gissa om jag skulle få veta"

"Är du säker på att det här hände Heyl? Du kanske slog i huvudet eller något." Jag visste att hon inte skulle tro på mig.

"Jag är helt säker, jag lovar"

"Wow, han måste vart väääääldigt snygg med tanke på att du aldrig tycker att någon kille är det" hon låter fortfarande inte helt övertygad men jag orkar inte diskutera detta med henne för jag är säker på att de hände.

Jag är helt säker på att de hände, sättet han kollade på mig och sättet han pratade på. Jag kommer ihåg allt som om det hände för några minuter sen, i drömmar så kommer man bara ihåg vissa delar men jag kommer ihåg allt. Jag måste få träffa honom igen men pappa kommer aldrig låta mig gå ut ensam på kvällen igen. Vilket bara ger mig ett val, jag smyger ut på natten. Jag är inte så feg som alla tror att jag är, jag måste göra de för att få reda på vem han är.

"Hallå? Jorden anropar Heylin, de är vad tur att beställa" jag kollar omkring mig och ser att de bildats en lång kö bakom mig, bra jobbat...

~

Jag går in och hör att pappa pratar i telefon med någon, jag smyger närmare för att kunna höra vad han säger.

"Vet ni vem det är än?"
"Ta reda på det fort då, jag vill veta vem det är för jag vill kunna ta fast honom. Vi vet inte om han tänker gå efter Heylin nästa gång och jag kan inte förlora henne också."

Jag går närmare för att få höra vad personen han pratar med säger men i mitt försök att höra så trampar jag på en bräda som knarrar och hör hur pappa lägger på.

"Heylin!?" Ropar han och jag springer tillbaka mot dörren.

"Ja, jag kom nyss in!" Ropar jag tillbaka. Han går in i hallen och får syn på mig.

"Har du haft kul?" Frågar han.

"Yep, va har du gjort då?" Säger jag.

"Nä du vet det vanliga, pappersarbete och allt sånt tråkigt" svarar han och skrattar.

"Ska vi äta?" Frågar jag och ler mot honom.

"Nä, jag kan inte. Jag höll på med en rätt viktig sak." Telefon samtalet...

Jag går upp för trappan och in i mitt rum och lägger in alla nya kläder. Min dusch ser väldigt lovande ut från vart jag står så jag bestämmer mig för att duscha rätt länge.

Jag sätter på musik och ställer mig i duschen.

"And I don't even know your name, all I remember is that smile on your face. And it'll kill me everyday, cause I don't even know your name" sjunger han i låten. (Ni som vet vilken låt jag pratar om är babes) Jag börjar tänka på honom och ler lite för mig själv men han slås fort ur tanken när jag kommer ihåg samtalet pappa hade på telefon.

Jag tror han pratade om mamma, han sa att han inte vill förlora mig också. Vilket får mig att tro att han pratar om mamma för pappa har inte någon som står nära honom förutom mig och mamma. Jag fick aldrig heller se bilder på bilarna som krockat och jag såg heller aldrig något på nyheterna om någon bilkrock. På begravningen så såg hon helt oskadd ut också, nästan som om hon vore levande och man kan inte hamna i en bilkrock och dö utan några tydligare skador. Pappa försöker säkert dölja det för mig för att han tror att han håller mig säker då men det är min mamma vi pratar om och jag borde ha rätten att veta hur hon dog.

Jag skakar av mig tankarna och kliver ut ur duschen. När jag torkat av mig så går jag in i mitt rum och får en tanke.
Jag ska smyga ut och träffa honom igen, jag måste göra det. Han har vart det ända jag haft på min hjärna av någon anledning och jag måste få veta mer om honom. Jag tänker träffa honom ikväll.

__________________________

Jag hoppades att ni gillade kapitlet och de hade vart jätte snällt ifall ni röstade på det.

Jag hoppas ni har en fortsatt bra dag!❤️