Starcrossed

Kap 18 Maffia

Min perfekt lugna och underbara sömn blir däremot kortvarig då dörren öppnas och allt börjar om igen, eller börja om och börja om. Fortsätter kanske man ska säga och jag kan inte veta om jag är glad över det med tanke på vad som antagligen väntar på andra sidan dörren.

~

Mörkret omringar rummet och jag ser bara en stor svart figur stiga in i rummet och gå emot mig. Jag sätter mig upp och backar emot väggen. Mannen säger inget men skrattar istället. Det är ingen röst jag hört förut och jag antar att han inte heller vill mig något bra.

Han tar tag i min axel och drar upp mig, jag tjuter i smärta och han ger mig ett hånskratt. Han trycker upp mig hårt emot väggen och faller sedan ner till golvet med en duns. Jag kollar på den mörka som verkar ha slagit ner den stora mannen, vad är det som pågår?

"Heylin?" Säger han och jag känner lättnad genast.

"Avion" får jag fram svagt och han omfamnar mig i en lugnande och beskyddande kram.

"Är du beredd att gå hem?" Jag svarar inte utan nickar bara. Precis när vi ska gå så lyfter han upp mig och jag stirrar på han förvirrat även fast han antagligen inte kan se mitt ansikte.

"Jag tänker inte låta dig gå, du är antagligen utmattad just nu" svarar han precis som om han kan läsa mina tankar.

När vi kommer ur mitt "fångrum" så ser jag Alerion sitta fastspänd i en stol med massa av hans männ nedslagna liggandes på marken.
"Jag tänker inte låta dig komma undan med detta!" Skriker en arg Alerion.

"Jag kan säga detsamma till dig, svin" svarar Avion och vi beger oss av.

När vi kommer ut i den svala nattluften lägger jag mig emot hans bröstkorg och känner hur sömnen tar över.

Jag hör honom säga något i stil med "du förtjänar inget av detta"
~

Avion's röst väcker mig ur min sömn, han kollar på mig med sorgsen blick innan han harklar sig för att prata. Jag ser mig omkring och ser att vi är utanför mitt hus.

"Jag skulle behöva dina nycklar för att komma in"

"Jag tror att min kidnappare har allt.." Svarar jag och Avion ler lite smått emot mig.

"Om du inte har märkt det så ligger din väska i ditt knä, jag hämtade den innan vi flydde" well...

"Vad är det för dag idag?" Pappa kanske är hemma och jag vill inte att han ska tro att Avion har gjort något.

"Torsdag natt, hurså?" Va!? Jag har vart borta i fem och en halv dag. Pappa har inte vetat att jag vart borta, det är väl bra på ett sätt. Han hade avlidigt av oro ifall han visste att jag var borta men jag tänker berätta för honom vad som hände så att vi kan ta fast honom.

"Ska vi gå in eller vad?" Frågar han och jag nickar och låser upp dörren.

"Pappa kommer hem på lördag så han kommer inte veta att du är här just nu"

"Vilken tid kommer han hem då?" Frågar Avion och jag ger han en förvirrad blick.

"För om du trodde att jag tänkte lämna dig ensam efter vad som hänt dig så tror du fel, aldrig att jag lämnar dig ensam just nu" fortsätter han och jag har inte orken att kämpa emot så jag låter honom, helt ärligt så skulle jag inte vilja vara själv just nu.

Jag går in till badrummet för att tvätta rent mitt ansikte, Avion ställer sig vid dörröppningen och ser på medan jag tvättar mitt ansikte. Jag har ett blåmärke på min kind och en spricka på min läpp men inget annat synligt på min kropp, jag ser förjävlig ut. Mitt hår är tovigt, mina kläder är smutsiga och trasiga & jag har stora ringar under mina ögon. Min blick vänds emot Avion som jag känner stirrar på mig, han tittar genast ner på sina händer och låtsas vara intresserad i sina händer istället. Hans händer är blodiga och jag antar att det är efter att han slog ner att männen hos Alerion.