Starcrossed

Kap 20 Nästan ett halvår

Jag vaknar men denna gången inte i Avion's armar. Jag ser mig omkring men ingen är här. Ytterdörren öppnas och jag får panik. Tänk om det är en kidnappare eller tjuv. Åhh herregud. Snabbt som blixten tar jag upp min mobil och slår in Avion's nummer. Stegen kommer närmare min dörr när jag trycker på ring.

En signal hörs utanför min dörr och en förvirrad Avion stiger in.

"Åh, herregud. Jag trodde jag skulle dö." Säger jag och han skrattar.

"Vadå? Saknat mig så mycket" frågar han.

"Jag trodde du va en tjuv eller kidnappare"

"Förlåt, skulle skrivit en lapp eller något. Gick hem för att duscha och byta om, gjorde det igår också." Jasså? Det tänkte jag inte ens på. Fast han luktade ju rätt jävla gott.

Jag kollar klockan och... HERREGUD, pappa borde vara hemma när som helst. Avion verkar se mitt chockade ansiktsuttryck.
"Vad har hänt?" Frågar han.

"Pappa borde vara hemma när som helst och vet han att jag har en kille här är jag död" säger jag och avion skrattar men hans skratt slutar så fort han hör en bil köra in på uppfarten.

"Han är här" säger Avion och går till fönstret som han sedan öppnar.

"Vänta vad håller du på med?" Frågar jag förvirrat.

"Jag ska gå ut genom fönstret?" Säger han som att det är det mest uppenbara i hela världen.

"Nej nej nej, det är högt och jag vill inte att du hoppar"

"Aaaw, prinsessan bryr sig om sina undersåtar"

Jag svarar inte men drar in honom i badrummet eftersom det är väldigt sällan att pappa går in dit. Jag hinner precis stänga fönstret innan pappa kommer in trallande.

"Hejsan gumman, jag har jag saknat dig" säger han och omfamnar mig.

"Jag har saknat dig med" svarar jag och ser hur Avion står och tittar ut ur badrummet, vad håller idioten på med!?

"Jag måste spy" säger jag och rusar mot badrummet och låser dörren.

"Är du sjuk? Låt mig hjälpa dig" säger pappa och rycker lite i handtaget.

"Ja och jag vill helst inte smitta dig så du behöver inte hjälpa mig, jag klarar mig bra" säger jag och Avion ler emot mig.

"Jag vill prata med dig sen men ropa ifall du behöver mig" säger han och hans fotsteg blir tystare.

"Vad håller du på med!?" Viskskriker jag.

"Jag ville se hur din pappa såg ut, ta det lugnt"

"Hur ska jag kunna ta det lugnt, han kunde vänt sig om och sett dig" jag går ut ur toan och stänger dörren, han får stanna där inne.

~

Inne i köket så sitter pappa och väntar på mig.

"Heylin, jag vill att du är ärlig" säger han, han vet om de. Mitt liv är över och jag kommer aldrig se solljuset igen.

"Hur länge har du vart såhär sjuk? Du kunde ju ringt och sagt något så kunde jag bett din faster ta hand om dig" säger han och jag pustar ut.

"Jag blev sjuk igår men jag börjar må bättre"

"Må bättre? Du spydde ju nyss. Men iallafall, de var inte det jag tänkte berätta. Jag kommer resa bort imorgon igen och jag kommer inte hem för än i slutet av oktober" OKTOBER!? Han kommer lämna mig i nästan ett halvår.

"Jag vill verkligen inte åka men jag måste" säger han lite ledsamt.

"Okej, jag förstår" vad ska jag göra? Tvinga han och stanna? Han skulle kunna förlora sitt jobb på så sett. Jag vill inte va stenen som tynger ner hans liv.

"Därför skaffade jag en barnvakt till dig för att jag tänker inte låta dig vara hemma ensam så länge" såklart.

"Jag försökte hitta en tjej men ingen kunde passa dig under en sån lång tidsperiod så det fick bli en kille, han är 20år och han heter Andrew. Han kommer om en halvtimma så ta på dig riktiga kläder." What? Jag springer upp till mitt rum och märker att Avion inte är kvar, han kanske han smyga ut när jag och pappa pratade.

Precis när jag är klar hör jag ett pling på dörren och pappa som ropar mitt namn.

"Det är trevligt att träffa dig Andrew" säger han till mannen som står på andra sidan dörren.

"Jag måste säga detsamma om dig" säger mannen.

Dom står och pratar lite om när pappa ska komma hem och så får han mat pengar osv. Jag slutade lyssna halvvägs igenom men hans röst låter väldigt bekant, eftersom han står ute så hör jag inte hans röst super bra. Jag sitter ju högst upp i trappan också så det är väl inte konstigt att jag hör dåligt.

"Du kanske ska få komma in nu också, nästan så att jag glömde att släppa in dig" säger pappa och skrattar.

Mannen går in och jag ser bara hans rygg och hår. Vänta, det kan väl inte vara.....

"Ahh, Heylin du kan komma och hälsa nu. Hon är lite sjuk så hon är hängig just nu." Pappas röst avbryter mina tankar och jag går ner för trappan för att möta ansiktet av ingen mindre än...

Avion.

"Hejsan Andrew" säger jag och skakar hans hand.

"Jag ser fram emot att få lära känna dig" säger Avion med sitt typiska flin på Ansiktet.

"Jag måste bege mig av nu, ses i oktober gumman" säger pappa och försvinner ur dörren. Jag vänder mig mot "Andrew" igen.

"På riktigt Avion, du bytte namn och allt. Varför berättade du ingenting för mig om detta?" Frågar jag han.

"Jag ville så gärna se det reaktion. Jag ser fram emot att spendera hela sommaren med dig, Heylin"

__________________________

Hejsan mina lovelies💕

Förlåt att jag inte uppdaterat på superlänge men skolan har dödat mig bland annat. Hoppas ni gillade kapitlet och jag ska börja uppdatera oftare nu. Det hade vart supersnällt ifall ni röstade på kapitlet.

Ha en fortsatt bra dag!❤️