Sången Vi Alltid Sjöng » foscar

VII

O S C A R

Jag hörde Felix ropa mitt namn gång på gång, men jag struntade i det. Jag satt inne i sovrummet på sängen och spelade lite lätt på gitarren. Jag sjöng tyst tillsammans med ljudet som kom ur gitarren.

Dörren öppnades och Felix kikade in. Jag fortsatte att spela och han började direkt att sjunga med. Alla låtar jag kunde, kunde han. Han hoppade upp i sängen och sjöng tillsammans med mig. Han smög närmare mig och satte sig bakom mig. Han lät sina armar knytas runt min mage. Hans haka sattes mot min axel.

"Det här är mysigt", mumlade han tyst.

Jag la bort gitarren och vände mig mot honom. Jag log mot honom. Felix log tillbaka mot mig. Han släppte sina armar om mig och drog sina händer igenom sitt hår.

"Felix, vad sysslar vi med?" frågade jag förvirrat.

Felix öppnade munnen, men stängde den igen. Han kliade sig i nacken och bet sig försiktigt i underläppen.

"Jag vet faktiskt inte", skrattade han.

Jag fick alldeles för mycket tankar i huvudet. Tänk om Felix bara lekte med mina känslor? Eller han kanske inte lekte med mina känslor, han kanske bara försökte få mig att bli glad. Han kanske trodde att jag än idag hade känslor för honom, och då ville få det jag ville. Jag skulle inte ljuga – det han gjorde fick mina känslor för honom att blomstra upp ännu mer. Det var som att de hade legat nere och väntat på att få komma upp igen, vilket de nu gjorde. Zoo:et i min mage var tillbaka.

"Jag vill inte att du leker med mina känslor", mumlade jag. "Jag vill inte behöva må lika dåligt tack vare dig som jag gjorde förut."

Jag reste mig direkt ur sängen och gick snabbt ur rummet.

"Oscar förlåt!" försökte Felix ropa.

Jag gick ut till hallen, drog på mig skor innan jag gick ut och smällde igen dörren. Jag tog trapporna upp till högsta våningen. Slängde upp dörren som gick upp till taket. Gick fram till kanten, satte mig där. Dinglade lätt med benen. Suckade. Satte händerna för ansiktet.

Jag förstörde alltid allting hela tiden. Så fort jag hade fått träffa Felix igen – till och med bo med honom – så skulle jag förstöra det.

Jag blev förbannad på mig själv. Skulle jag aldrig lära mig? Jag fick tänka innan jag handlade.

Jag kände hur alla idiotiska tankar jag trodde hade försvunnit från mitt huvud kom tillbaka. Alla tankar om hur misslyckad och värdelös jag var. Ingen ville ha mig – för jag var inget att ha.

Att jag nu satt på kanten till höghuset med fem våningar var speciellt. Jag kunde bara hoppa ner mot en säker död. Ingen skulle märka det. Ingen skulle bry sig.

Långsamt öppnade jag munnen och sjöng – sången vi alltid sjöng. Delar ur låten som kunde passa in så bra, i vilket moment som helst. Det var bara att sjunga, utan att bry sig.

I can't explain what I'm feeling, but baby I know that it's true, baby it's you,

On my mind every minute, I never wanna be without you

Taking me high abow the solar, shooting me down to the stars in the sky

Picking me up in your roller coaster, I love the way it rides

-

JAG TRODDE JAG PUBLICERADE DETTA HÄROMDAGEN?? Ahapp ni får det nu. Varsågoda.