F E L I X
Oscar satt som en hopkurad boll i min famn. Jag höll honom hårt i min famn lutade huvudet mot hans.
Jag hade ingen aning om hur länge vi hade suttit där, men det var länge. Men jag klagade inte, det var mysigt.
"Oscar, ska vi typ gå och lägga oss eller något?" mumlade jag. "Klockan börjar bli mycket."
Han satte sig bara mer som en boll i min famn och skakade på huvudet. Även fast han var äldre än mig, kunde man ibland tro att han var ett litet barn. Visst var det gulligt, men ack så jobbigt det kunde bli.
"Vi kan ligga kvar här, om vi somnar så somnar vi", sa han tyst.
Jag skrockade lågt åt honom. Han lutade huvudet mot mitt bröst och mumlade något ohörbart. Jag log försiktigt och drog honom närmare mig. Jag lät mina läppar träffa hans blonda hår.
Precis när jag trodde att han faktiskt hade somnat så flög han upp och stirrade på mig. Jag tittade förvirrat på honom. Han klev av mig och satt istället bredvid mig.
"Jag bara undrar en sak", mumlade han.
"Fråga på", sa jag enkelt.
Han drog ett djupt andetag. Han drog händerna över ansiktet innan han tittade på mig. Han öppnade sin mun, men stängde den igen. Han reste sig ur soffan och kliade sig i nacken.
"Vill du ha typ te eller något?" mumlade han.
Jag fortsatte att titta förvirrat på honom. Han log generat mot mig. Jag förstod direkt att det där inte var det han ville säga till mig. Jag ryckte på axlarna, men nickade sedan. Oscar nickade som svar och gick sedan mot köket.
Jag reste mig någon minut efter det och följde efter honom. Jag satte mig på en av stolarna i köket och såg på när han kokade vatten till teet. Jag tittade länge på honom.
"Oscar... Du ville inte fråga mig om jag ville ha te", sa jag bestämt. "Jag ser det på dig."
Han vände blicken mot mig. När våra blickar möttes vände han sig direkt om och tog ut två koppar ur skåpet. Han hällde upp vattnet och la sedan ner varsin tepåse i kopparna. Han satte ner koppen till mig och mumlade ett tyst "varsågod" .
Jag tittade länge på honom, ville klämma ur honom det. Jag ville verkligen veta vad det var han ville säga.
Han öppnade munnen innan han vände upp blicken mot mig.
"Jag tänker bara", började han. "Varför bryr du dig om mig?"
Jag rynkade på ögonbrynen och sörplade lite av teet. Han bet sig i underläppen.
"Varför skulle jag inte bry mig?" frågade jag förvirrat.
Oscar suckade. Han satte ner tekoppen och satte händerna för ansiktet. Jag hörde honom snyfta till. Grät han? Direkt reste jag mig upp och gick fram till honom. Jag la armarna om honom och försökte få se hans ansikte. Jag tog tag i hans händer och vände hans ansikte mot mitt.
"Oscar", försökte jag. "Snälla gråt inte."
Han slöt sina ögon och försökte andas djupt. Jag drog med fingrarna över hans blöta kinder.
"Förlåt Felix, förlåt", viskade han snyftade. "Förlåt för att jag gråter alldeles för mycket."
"Säg inte förlåt", försökte jag. "Nu går vi och lägger oss."
-
ALLTSÅ JAG BLIR ARG FÖR JAG HAR SKRIVKRAMP MEN VILL PUBLICERA MASSA NYA SAKER TILL ER </3
YOU ARE READING
Sången Vi Alltid Sjöng » foscar
Fanfiction"Fem år. Fem år har gått. Fem år utan dig. Efter den dagen sågs vi inte igen. Men allt har sin vändpunkt. Och jag hoppas att du likt mig kommer ihåg sången vi alltid sjöng." - { oscar enestad } © foooilicous | 2015