Sången Vi Alltid Sjöng » foscar

II

F E L I X

Jag drog mina stora resväskor efter mig och suckade säkert var tredje meter. Jag stannade precis framför spärrarna på tunnelbanestationen för att sätta mitt SL-kort där innan jag gick mot perrongen. Jag ställde mig en bit ifrån alla människor och drog upp min telefon med massor av sprickor på skärmen. Ett sms från Oscar stod på skärmen.

Skickat från: Enis

Tid: 14:14

"Sandyyy var är du?"

Skickat från: Mig

Tid: 14:16

"Jag ska på tuben vilken sekund som helst, chilla"

"Vänta fanns det hiss i höghuset? Snälla säg det fanns hiss"

Skickat från: Enis

Tid: 14:17

"Sorry Sandy boy, ingen hiss"

Skickat från: Mig

Tid: 14:18

"Men mina väskor är jättetunga :("

Skickat från: Enis

Tid: 14:20

"Stackare :("

Direkt efter jag hade läst Oscars sms så kom tåget in på perrongen. Jag gick snabbt på och satte mig vid en plats för fyra då jag behövde extra plats för mina väskor.

Tillslut hörde jag äntligen rätt hållplats ropas ut i högtalarna och jag ställde mig upp. Jag gick med snabba steg av tåget och ut från tunnelbanestationen. Jag försökte få min hjärna att komma ihåg vart Oscars lägenhet låg någonstans.

Efter tjugo minuters letande och tio minuter att dra upp mig själv och väskorna för trapporna så stod jag tillslut utanför dörren. Dörren öppnades av Oscar som bara flinade åt mig.

"Du vet att du bara kan öppna dörren", sa han självklart.

"Nej det visste jag faktiskt inte", svarade jag med en suck. "Nu får du hjälpa mig."

Oscar tog tag i en av väskorna och stönade till innan han förvirrat tittade på mig.

"Vad har du här i?" frågade han. "Din stensamling eller?"

Jag himlade med ögonen mot honom och gick bara förbi honom. Jag gick raka vägen in i lägenheten och slängde mig i soffan. Bara någon minut senare kom Oscar insläpandes in med mina väskor. Han tittade irriterat på mig.

"Ska du inte hjälpa till eller något?" frågade han.

Jag ryckte på axlarna och tittade lite frågande på honom. Han ställde ner väskorna och gick ifrån mig. Jag ropade på honom och han vände snabbt på klacken för att komma tillbaka till mig igen. Han tittade på mig med korsade armar.

"Var ska jag sova förresten?" frågade jag.

Oscar öppnade munnen men stängde den återigen. Han kliade sig i nacken och skrattade lite lågt.

"Ärligt talat så vet jag inte det", skrattade han. "Typ tillsammans med mig, kanske?"

"Precis som på alla hotellrum vi har haft, när vi fortfarande var ett band?" skrattade jag till svar.

Oscar slutade direkt att skratta. Men han nickade ändå långsamt.

Det var inte förens då det slog mig. Vad jag visste så hade Oscar lämnat bandet helt bakom sig, efter vi splittrades. Han ville inte prata om det.

Han hade trott att det var hans fel att vi splittrades. Bara för att han kom ut som gay. Bara för att det på något sätt spreds att han då hade känslor för mig. Allt som hände då var bara som en dimma för mig. Jag förstod fortfarande ingenting.

-

Tänkte ta och uppdatera innan jag tar och sover - vilket jag har försökt göra i en timme.

Hoppas ni får en bra dag imorgon :)

Godnatt godnatt på er!