Falling | o.r

tjugofyra

20 maj 2015

ZOEY

"Jag sticker till skolan nu!" ropar jag och jag hör mamma ropa hej då någonstans inifrån lägenheten. Jag går ut och smäller igen dörren så det ekar i hela trapphuset, utan att bry mig om att det förmodligen finns grannar som fortfarande sover.

När jag trippat ner för alla de sju trapporna, då hissen är trasig, öppnar jag den otroligt tröga dörren som leder ut i det blåsiga vädret. Det hade nog varit ganska varmt om det inte vore för vindarna.

Jag ser Sabrina stå vid busshållplatsen som bara ligger ungefär hundra meter bort. Jag springer bort till henne och när hon hör mina steg kollar hon mot mig. När hon ser att det är jag ger hon mig en blick som är fylld av ilska. Så fort jag är inom räckhåll tar hon tag i min jacka och drar mig åt sidan så vi kan prata ostört, eftersom det är andra personer som också väntar på bussen till samma skola som vi och vi vill ju inte att det ska spridas rykten.

"Zoey, du sa att du inte skulle nämna mig" visk-skriker Sabrina.

"Förlåt, jag var tvungen. För dramats skull" svarar jag.

"Jag trodde att jag kunde lita på dig, men jag antar att jag hade fel..." mumlar Sabrina mellan sammanbitna tänder. Med det sagt så släpper hon taget om min jacka samtidigt som hon knuffar mig bakåt så jag ramlar omkull. Jag känner hur mina fötter lämnar marken och jag åker med huvudet först. Mitt huvud träffar marken och jag känner en outhärdlig smärta. Sen blir allt svart.

---
fÖRLÅT FÖR SEG UPPDATERING

