Falling | o.r

trettiotvå

4 juni 2015

OMAR

Jag sitter tyst vid köksbordet och slevar upp makaroner på skeden. Det har gått ungefär en vecka sedan jag var på sjukhuset med Zoey. Allt jag kan tänka på just nu är Sabrina. Just i detta nu har hon bara ett ben. Det är en konstig tanke. Jag kan knappt föreställa mig henne så. Inte för att det är något fel med att ha ett ben, men det känns konstigt att föreställa sig någon man känner efter en sådan förändring.

"Vad tänker du på?" frågar min lillasyster gapigt.

"Inget" mumlar jag till svar.

"Du ljuger för det är omöjligt att tänka på inget, visste du det?" säger hon med sin ketchup-kladdiga mun.

"Elma, du är sex år jag tror nog jag vet mer än dig" yttrar jag kaxigt.

"Jag är iallafall smartare än du var när du var sex år!" säger hon då och lipar. Jag lipar tillbaka och ställer ifrån mig tallriken på diskbänken.

Precis då hör jag min mobil ringa i mitt rum. Jag rusar dit och svarar.

"Hej är detta Omar Rudberg?" hörs en röst.

"Ja"

"Jag heter Veronica och ringer från sjukhuset. Sabrina Tyringe kan nu ta emot besökare."

"YES!" ropar jag rakt ut. "Tack!" säger jag och lägger på.

Omar 16:34
ZOEYYY

VI KAN DRA TILL SABRINA NUUUUUUUUU

Zoey 16:39
JAG VEEEEEEET

KOM VAD VÄNTAR VI PÅ

Omar 16:37
IDK

//////////////

Läkaren öppnar försiktigt dörren till Sabrinas rum. Inte ens rum i hennes hus då, men hennes sjukhusrum.

"Sabrina, du har besök!" säger Veronica och jag tittar försiktigt in. Och där är hon.

-
SNART 4k SJUUUKT!

Har jag sagt att jag älskar Troye Sivan? Han är bae af.