Falling | o.r

tjugosex

21 maj 2016

SABRINA

Jag plockar upp datorn ur fodralet det ligger i. Locket lyfter jag och vant knappar jag in lösenordet. Jag hinner knappt öppna dokumentet, som jag skriver på till ett skolarbete, innan min mamma kommer in i rummet och ber mig stänga ner datorn för vi behöver prata.

"Zoeys mamma ringde. Zoey ligger på sjukhus men hon har vaknat. Hon har... Hon har tyvärr tappat minnet. Det är inte säkert att hon kommer minnas dig, hon mindes inte varken sin mamma eller pappa." säger hon. Jag kan inte riktigt ta in det hon precis sagt.

Zoey har tappat minnet och det är mitt fel.

"Vad var det som hände egentligen?" frågar mamma och sätter sig på sängen.

"Hon halkade. På gruset. Hon föll med huvudet först på en sten." ljuger jag. Jag kan ju knappast berätta vad som egentligen hände, det skulle få hemska konsekvenser.

Mamma nickar lätt och sluter sina ögon i några sekunder.

"Hur... Hur känner du? Över det här liksom." frågar hon sen. Jag skakar på huvudet och hon nickar. Vi behöver inte ord för att förstår varandra.

Hon lämnar mig ensam i rummet igen. Ensam. Det är det jag är nu. Helt jävla ensam. Ingen pappa, ingen Zoey, ingen Omar. Knappt någon mamma.

---

Heihei förlåt att jag inte har uppdaterat nån vecka eller nåt heheh..

En fråga som jag gärna vill att ni svarar på:

Hur gammal tror ni att jag är?

Så jag vet om jag borde ta upp det eller inte liksom.