Falling | o.r

tjugofem

20 maj 2015

ZOEY

Mina ögonlock öppnas och tvärt sätter jag mig upp. Av vad jag kan se ligger jag på en sjukhussäng i ett sjukhus.

"Hon har vaknat!" hör jag en röst säga. En kvinna med mörkblont hår kommer fram till mig och kramar om mig. Förvirrat klappar jag henne på ryggen lite.

"Hjärtat, hur är det? Har du ont någonstans?" säger kvinnan.

"Hjärtat"? Är detta någon jag känner? Av vad jag minns... Nej, jag minns inte.

"Eh, vad hände?" blir mitt förvirrade svar. Kvinnan ser på mig med en orolig blick.

"Du svimmade..." säger kvinnan.

"Mhm..." säger jag och nickar. "Och... Och vem är du?" säger jag sen med och försöker få frågan att låta naturlig, vilket jag misslyckades med.

Helt plötsligt brister kvinnan ut i gråt. Hon går med händerna för ansiktet till en man som också befinner sig i rummet, jag la inte märke till honom förut. Han drar in henne i sina armar och kollar på mig med en förfärad blick.

"Ho-hon min-nns int-te" hulkar kvinnan, och mannen stryker hennes kind i ett försök att trösta henne.

"Såja, Nancy, jag är säker på att hon minns snart igen" viskar mannen i kvinnans öra.

Men det känns fortfarande som om jag aldrig sett varken kvinnan eller mannen någon annan gång i livet.

---

Fick faktiskt detta kapitel klart ganska fort! Med tanke på att de andra kapitlen kan ta flera veckor då... :)

Bytte omslag igen hahahaha