Falling | o.r

trettiotre

4 juni 2015

ZOEY

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Där ligger min bästa vän - eller kanske före detta bästa vän - och ser helt utsliten ut, som om hon inte sovit på veckor. Man ser konturerna under filten, eller täcket, av ett ben och så ser man hur det andra benet börjar men tar slut ungefär på mitten. Jag har aldrig träffat en människa som saknar en kroppsdel förut, tror jag. Därför känns det lite konstigt och stelt, som om jag inre riktigt vet hur jag ska bete mig.

Ska jag bete mig annorlunda? Kan jag säga si, kan jag säga så? Kommer hon ta illa upp? Har hon förändrats? Inte för jag minns så mycket utav hur han var men...

Frågorna är många och svaren är få. Kanske lite deep shit men ibland blir det så.

"Hej?" hör jag Omars försiktiga röst säga. Sabrina kollar trött på oss båda. Inte så att hon verkar trött på oss utan bara allmänt trött.

"Zoey och... Omar!" säger Sabrina och försöker låta glad. Det lyckas dock inte fullt ut.

"Hej" säger jag och vet inte riktigt vad mer jag ska säga.

"Hur mår du?" yttrar Omar.

"Skit. Jag har amputerat ett ben och har inte sovit på tre nätter så vad annars?" blir Sabrinas nedstämda svar.

"Det blir säkert bättre!" säger jag i ett försök att muntra upp henne. Hon nickar, men det syns att hon inte riktigt tror på det själv.

"Jag hoppas att det var okej att jag också kom. Jag bara saknar dig så mycket och jag är ledsen för allt som blev så väldigt fel. Jag hoppas att vi kan rätta till det. Jag gillar verkligen dig." säger Omar och sätter sig på en stol bredvid sängen som Sabrina ligger i. Själv sätter jag mig på en annan stol i rummet, vid ena väggen.

"Jag gillar dig med Omar, och jag är säker på att vi kan rätta till allt bara vi försöker nog. Hoppas jag duger för dig så här." svarar Sabrina och jag harklar mig lite för att inte hamna allt för utanför.

"Så... Ska du få protes?" frågar jag försiktigt och hoppas att hon inte tar det illa upp. Sabrina nickar till svar innan hon säger sina meningar.

"Ja, jag ska få det och sedan börja träna på att gå med det. De säger att jag förmodligen kommer få ha kryckor också men att jag kanske inte behöver använda dem hela tiden." Jag nickar till svar.

//////////

När jag kommer hem gör jag inte mycket. Mamma och pappa har lite frågor och så men sedan gör jag inget speciellt. Omar stannade på sjukhuset lite längre än jag men han har nog också åkt hem vid det här laget.

Omar 16:54
Är vi vänner nu

Zoey 16:59
Ja

Omar 17:01
Nice

Zoey 17:04
Ja

Omar 17:05
Nej fy vad stelt

Zoey 17:06
Haha jaa

Jag ler lite för mig själv. Omar är verkligen den vän som jag behöver just nu.

-
490 ord.

Hejj! Ska få adidas superstar skor är såå glad de är såå snygg hat velat ha de så länge!

Baii