Falling | o.r

tjugonio

26 maj 2015

SABRINA

Jag går ut ur lägenheten och suckar djupt. Jag hade tänkt att dra hem till Zoey, då hon kom hem idag. Jag börjar gå och det tar inte lång tid tills det börjar regna. Jag bryr mig dock inte det minsta om det. Mitt hår får väl bli blött då, och sminket får väl rinna.

Jag balanserar på trottoarkanten med händerna i fickorna.

Kanske ramlar jag ut på vägen just när en bil kör förbi? Det vore inte helt fel. Det finns ingen som bryr sig iallafall.

Jag stannar när den tanken når mitt huvud. Jag vänder mig mot bilvägen där bil efter bil svischar förbi. Det vore inte konstigt om jag blev träffad när jag skulle "gå över gatan".

Långsamt sluter jag mina ögon. Det är här det ska ta slut, jag känner det. Några steg och allt är borta.

"Ett," viskar jag och tar i samma stund ett steg ut mot bilvägen.

"Två," ett steg till. Jag känner nu tydligt hur bilarna åker förbi.

"Tre" jag tar ett steg till och faller sen med slutna ögon mot asfalten. Jag hör ett gnisslande ljud från en bil, men jag vet att den inte kommer hinna stanna. Den är redan alldeles för nära. Jag träffas med en hård smäll i sidan och en smärta sprider sig genom hela kroppen.

Det ska ju inte göra ont. Man ska ju bara slockna som om man somnar.

Jag hör knappt något, bara skrik någonstans bakom allt. Det är som om jag är omringad av tät dimma som isolerar mig från omvärlden. Jag känner inte längre min kropp, det är dom om jag inte ens har en längre.

Det gör bara ont. Så ont att jag vill skrika högre än jag någonsin skrikigt. Det är som om jag bultar som ett hjärta som slår några sista desperata slag. Allt är mörkt.

Jag vill hem. Den tanken träffar mig hårt. Jag hade bara kunnat fortsätta gå. Jag hade kunnat strunta i smärtan. Men tänk, istället blev det så här...

Sen slutar mina tankar tänka och det blir mörkare än mörkast.

---

Eh ja har inget att säga direkt, men kommentera och rösta gärna!