Denna söndagsmorgon andas jag tungt, ögonen är stängda och jag är nedkrupen under mitt varma täcke. Solen lyser rakt in i rummet då jag glömde dra ner rullgardinen igår kväll. Jag vaknar sakta och i en lugn takt och kisar med ögonen då ljuset är såpass starkt. Täcket drar jag upp ovanför huvudet, men bara några sekunder senare plingar det till i min mobil.
Laddaren är i och jag tar upp mobilen från sängbordet. Jag minns gårdagen väldigt klart. Mamma och jag satt uppe länge och pratade med varandra, bara hon och jag. Det var längesedan det bara var vi två och inga mer, det var mysigt och väldigt roligt.
Jag trycker på hemknappen på min iPhone och ser då direkt att ett sms från Felix rullat in. Jag drar tummen över skärmen och trycker snabbt och enkelt in min fyr-siffriga kod. Jag går in på min och Felix konversation, där vi inte skrivit så värst mycket, bara korta meningar som vad gör du eller hur mår du? Inget mer än så.
Jag skrev ett sms till honom igår kväll, men det var ganska sent. Så han har tydligen svarat precis nu då.
Jag
Skickat: 23:58
Hej på dig din lilla smurf! Haha lol. Du är min smurf, okok?
Jo det är såhär att mamma och familjen gärna vill träffa dig.. Jag undrar om du vill komma hit imorgon och äta middag med oss? Och det är mest mamma som vill detta, så skyll inte på mig när du får träffa världens knasigaste familj 😂
Felix 🙈
Skickat: 10:09
Tja Al! Haha! Då är du min Bubbis då!
Jomen det skulle väl va trevligt. Jag kommer gärna, men jag ringer om en stund, puss 😘
Puss. Han skrev puss. Hjärtat bankar hårt i bröstkorgen och jag ler något enormt ner mot mobilen. Men innan jag vet ordet av det så ringer det i mobilen, och det står 'Felix 🙈' på skärmen.
Hjärtat fortsätter slå på högvarv. Det blir verkligen inte bättre nu när han ringer.
Jag trycker på grön och lägger mobilen mot örat. "Hallå?" Svarar jag.
"Tja!" Börjar Felix. "Vad görs?"
"Jag gör inte så mycket, vankande typ nyss. Och du?" Med ett leende på läpparna twistar jag en hårslinga runt pekfingret och lägger mig ner på rygg i sängen.
"Haha jaha, där ser man! Näe, men jag vaknade för nån minut sedan jag också," om jag inte hör helt fel så låter det som han pratar med ett leende på läpparna. Tänk om han hör så väl när jag ler? Det skulle vara ganska pinsamt, för varje gång jag pratar med honom ler jag. Och det stort.
"Meen du? När ska jag komma sen då?" Frågar han och jag sätter mig sakta upp igen. Försöker minnas vad mamma sa igår kväll om tiden.
"Öh," börjar jag och kliar mig lätt i bakhuvudet. "Typ fyra fem kanske? Men maten blir nog klar vid sex typ."
"Aha, men vi kan ju hitta på något innan maten då!" Leendet på mina läppar växer allt mer för varje ord han uttalar. Det känns så härligt att han vill göra något med mig. Bara mig.
"Ja, det kan vi väl! Men du, ja måste upp nu... Men vi hörs senare? Skriv eller nåt när du sticker." Jag drar en hand genom håret och känner hur skitigt det är. Sådär fett som det blir. Ugh, and next. The shower.
"Jarå, jag hör av mig. Ses sen, puss!" Sen är samtalet av. Utan att jag får säga hejdå. Han la på.
~
Väldigt kort kapitel, tyvärr. Men hoppas det duger så länge. Nästa kapitlet är längre, det lovar jag!
Haaaade så jättebra så hörs vi!
Puss, Amanda.
أنت تقرأ
Jävla Stockholmare » f.s
أدب الهواةJag fattar inte varför jag var så jävla dum. Jag var dum och förälskad. I en kille som inte älskade mig tillbaka. Jag var dum, ung och så jävla helvetes förälskad. Men än idag är jag glad att jag blev sådär kär, för om jag inte blivit helt krossad o...
