Jävla Stockholmare » f.s

Chapter 29

Nästa dag
A L I C E

"Felix.. Jag måste verkligen gå nu.. Annars missar jag min buss." Jag drar mig ifrån hans grepp som han har runt mig och ger honom ett svagt leende. Han ställer sig närmare igen, lägger armarna likt tidigare runt mina höfter.
Han lutar sig fram - och ner eftersom jag är ungefär 20 centimeter kortare än honom - och ger mig en mjuk puss i pannan. 

"Va babblar du om? Jag kan ju köra dig." Hans ord får mig att le och jag ryser lätt när hans läppar raspar mot mina.

"Tack," mumlar jag leendes och pussar honom mjukt i mungipan.

*

"Tack för skjutsen," bubblar det ur mig och med ett brett leende lutar jag mig mot Felix och lämnar en snabb puss på hans mjuka läppar.

"Vi ses, okej?" Jag nickar mot honom och kysser han snabbt 3 gånger över läpparna.

"Jo föresten, vill du följa med in?" Han skakar på huvudet och ett mumlande "nej" flyger ur hans läppar. Jag nickar lugnt, som ett slags svar.

"Men vi syns, jag skriver nog ikväll." Vi ler en sista gång mot varandra innan jag öppnar dörren och går ut, ger Felix en sista blick innan han rusar iväg med bilen. Jag vinkar lätt efter honom innan jag vänder på klacken och går mot ytterdörren. Handtaget rycker jag lätt i så dörren går upp. Jag går in i hallen och kliver ur mina skor.

"Hallå? Jag är hemma nu!" Va konstigt. Inte ett endaste ljud tillbaka, eller jo. Ludde kommer springandes mot mig som vanligt. Fast han verkar inte så glad, om jag inte har helt fel så ser jag en gnutta ledsamhet i hand bruna, djupa ögon.
Jag sätter mig på huk framför honom och klappar honom med ganska hårda tag bakom öronen och bak på ryggen.
"Vad är det Ludde?" Mumlar jag oroligt och tittar in i hans ögon. Dem är blanka, precis som om han är ledsen.

Han grymtar till lite och svansen är alldeles still där bak. Han som alltid är så glad och snäll. Helt plötsligt hör jag en hög snyftning från köket och jag är snabb med att resa mig upp. Med Ludde efter mig som en svans går jag till köket. Jag stannar mitt i dörröppningen. Där ser jag mamma vid bordet, ansiktet begravt i händerna och det är hennes snyftningar som hörs. Min älskade mamma, vad är det som har hänt egentligen?
Vid köksbänken står pappa och jag skymtar  tårar i hans ögon, som en efter en sipprar ner längs hans kinder och vidare ner på halsen.

"Mamma, pappa, vad i helsike har hänt?" Jag ger dem båda en orolig blick. Aldrig tidigare har dem varit såhär ledsna och nedstämda. Jag har knappt sett pappa gråta över huvudtaget.
Pappa ser på mig, med rödsprängda ögon och håret är spretigt, det lilla som han har på huvudet. Jag känner mig helt hjälplös. Jag vet inte vad som hänt, och då kan jag inte trösta eller hjälpa mina stackars föräldrar över huvudtaget.

"Jo, g-gumman.." Stammar mamma fram och drar in det rinnande snoret i näsan.
"Adrian och hans kompisar.. Euhm.... D-du vet Jesper?" Jag ser på mamma som tittar upp på mig. Hela hon ser förstörd ut. Hela hennes ansikte ser plötsligt minst 10 år äldre ut. Herregud. Vad fan har hänt?

"Ja, Jesper Isaksson?" Frågar jag tveksamt, det är den enda Jesper jag känner till iallafall.

"Precis. Adrian, Jesper, Tomas och Leo skulle hem igår.. Men.. Men Jesper kro-krockade.. Oc- och då s-så.." Jag går fram till mamma och kramar om henne hårt. Älskade, söta, underbara mamma.

"Adrian dog tyvärr.. I bilolyckan.." Säger pappa med raspig och sin alldeles mörka röst. Jag släpper mamma och tittar på honom. Jag känner hur några få tårar börjar samlas i ögonen.

"Vad sa du? Vafan menar du med dog?" Pappa går fram till mig när jag hysteriskt börjar gråta. Utan att jag själv tänker på det skriker jag nog mot pappas bröst. Skriker ut min sorg. Vafan? Detta är sjukt. Hur fan ska jag klara mig nu? Adrian, min enda och underbar bror. Min bästa vän.

Han är borta. Jag snyftar högt mot pappas bröst.

Och död. Ännu fler tårar rinner.

För alltid.

Min Adrian är borta, död. Och det kommer han vara för alltid från och med nu.

~

Stackars Alice... :'(((

Men iallafall, sorry för kort kapitel. Men det kommer nog bli lite kortare kapitel ett tag framöver... Förlåt för det.. Men jag skriver på kapitel 30 och 31 om ni undrar. Så imorgon eller på lördag kommer det nog upp ett kapitel!

Om ni vill göra mig extra motiverad till att skriva mer så kan ni ju alltid slänga in en kommentar och rösta🙈🙊