Jävla Stockholmare » f.s

Chapter 17

Det är ännu en gång fredag. En fredags morgon dessutom. Morgonen hade varit bra. Inte stressig och det var inte jobbigt att gå upp överhuvud taget. Jag hade vaknat, ätit mig mätt på rostat bröd, fixat iordning mig och nu står jag här. Väntandes på Felix vid uppfarten. Jag börjar le och skratta lite då han igår hade blivit så hype av att hans bil äntligen var färdiglagad. Jag minns det så väl.

"Ååh! Alice, kolla här, kolla!"

Jag vrider huvudet mot honom och tittar på hans mobil lysande skärm.

"Läs sms:et. Det är från en snubbe, typ Roger eller nått. Han skrev att han äntligen är färdig med min bil!"

Jag behöver ju inte ens läsa sms:et, då han redan sagt vad det innehåller. Jag flyttar istället blicken mot Felix felfria ansikte som pryder ett nöjt, stort tandblottande leende på klistrat.

"Du ser glad ut. Typ som ett barn på julafton," säger jag med ett kort klingande skratt.

"Jo, men den är äntligen färdig. Fatta skönt alltså. Nu när vi får sommarlov snart också. Föresten. Ska jag hämta dig imorgon?"

Jag skrynklar ihop pannan. Det bildas flera stycken frågande rynkor ovanför mina ögonbryn.

"Hämta mig? Huh?"

"Jo alltså. Det är ju skolavslutning ju," säger Felix med ett gulligt leende. Jag nickar lite. Jaha, då fattar jag vad han menar.

"Då kan du få se skönheten," säger han sedan efter en längre tystnad och lutar sig långsamt bak  i min säng. Vi har varit här inne ett tag nu. Och bara slappat lite.

"Du menar mig? Ska jag få se mig?" Jag flinar lite smått åt mina egna ord. Jag brukar inte alls vara sådan. Men just nu kände jag för en sådan fråga. Jag har lust att skratta lite åt hans ansiktsuttryck.

"Näe, alltså. Jag menade bilen." Säger han och lägger huvudet lite på sned. Jag biter mig hårt i kinden för att inte börja gapflabba. Den dubbelhakan han får när han halvligger sådär med huvudet så snett. Det ser både gulligt och extremt fult ut.

"Jo, jag vet. Men tänkte skoja till det lite bara."

Jag kommer tillbaka till verkligheten då ett högt tutande far genom mina öron, som i sin tur når mina trumhinnor.

"Ey, vakna till liv nu. Det är skooooolavslutning!" Felix som rullat ner rutan slår lite på bilens metall med armen hängandes utanför rutan och ler mot mig.
"Kom nu!"

Jag ler tillbaka och rättar till jeans-jackan över axlarna. Jag studerar bilen ett tag. Jag förväntade mig en gammal rostig Volvo eller något. Men denna bilen ser extremt ny ut. Den är svart och glänser i morgonsolens sken. Rutorna är tonade och jag tror det är en Audi. Eller kanske BMW. Jag är inte så bra på bilar. Finns det inte något som heter Mercedes också? Mercedes benz?

Jag känner hur Felix studerar min kropp. Liksom granskar mig. Synen får mig att rodna lite. Jag försöker strunta i det genom att gå med snabba steg framför bilen och till sist slå mig ner i framsätet bredvid honom.

"Fin du är," ler han med ett gulligt leende. Jag drar på mig bältet. Jag tänker inte riskera att typ dö första gången jag åker med Felix. I och för sig vet jag inte hur han är som förare.

"Tack, du med." Jag ler tillbaka och knyter händerna i mitt knä. Jag pillar lite på mitt silver armband.

*

"Asså shit! Jag visste inte att Felix kunde sjunga så jävla bra!" Tyra låter exalterad när vi slår oss ner vid ett bord inne på glasscafeet.

Jag tar en sked av min chokladglass och ler lite.
Felix och Maximilian, eller Max som han vanligtvis kallas hade tidigare på skolavslutningen sjungit bara dem två. De hade låtit väldigt bra. Felix och han satt där på varsin stol, Felix med gitarren i famnen och deras röster som spreds sig i hela aulasalen.

"Ja, jo, jag har inte hört honom sjunga tidigare, men det lät väldigt bra." Jag tar ännu en tugga av min glass och Hampus slår sig ner vid oss. Såklart med en liten bägare med päronglass i. Den killen är helt galen i päron och det skulle inte förvåna mig om det är det enda han äter när vi andra inte ser.

"Sluta tjabba om Sandman Tyra," säger han med sur röst och lutar sig bak i den knallgula metall-stolen. Likt mig tar han en stor sked av den ljusgröna gräddglassen.
"Eller tycker du också om honom?" Muttrar han med glassen fortfarande i munnen.

Både jag och Tyra ger honom en förvirrad blick innan vi tittar på varandra, och sedan tillbaka på Hampus igen.

"Vadå "tycker du också om honom"? Vad snackar du om?" Jag ställer ner min illröda bägare med glass i på det limegröna bordet. Blicken håller jag på Hampus, då det är till honom som jag ställer frågan.

"Men Alice kom igen. Det är rätt så tydligt att du gillar killen. Så mycket du pratat om honom det senaste, så mycket snackade du inte om Oscar." Hampus drar en hand genom sitt blonda spretiga hår som står lite hur det vill. Det lägger sig lite bakåt åt sidan och ser ganska snyggt ut.

Rodnaden uppstår när orden lämnat hans läppar. Hur kommer det sig att allt blod vill samla sig i ansiktet? Det liksom pulserar i ådrorna.

"Hon rodnar. Hon är kär. Så enkelt är det," Tyra som suttit tyst öppnar nu sin käft och flinar smått åt mig. Hennes ord får mig att rodna ännu mer. Jag vill bara kasta glassen i mitt eget ansikte. Låta den kyla ner mina kinder. För jag skojar inte, dem bränner nu.

"Jo alltså, vi har kommit varandra ganska nära nu. Vi är väldigt bra kompisar," säger jag med ett vänligt leende på läpparna.

"Väldigt bra kompisar?" Frågar Hampus och kliar sig löst på käken.

"Ja, kompisar. Vi är väldigt bra vänner, Hampus. Precis som du och jag."

Jag hör hur Tyra ger ifrån sig ett chockande läte och jag vrider snabbt huvudet mot hennes håll.

"Vad är det?" Frågar jag med en frågande rynka mellan ögonbrynen.

"Oscar, aka ditt ex, på ingång.." Mumlar hon och tittar ner i bordet. Jag vänder hela min kropp bakåt, mot kassan. Där står mycket riktigt Oscar. Hans hår ligger sådär perfekt fluffigt i en slarvig mittbena. Kläderna ser lika stilrena ut som vanligt.

När han betalat tar han sin dricka och går mot vårt bord. Vårt bord. Vårt fucking bord! Vad i helvete gör jag nu? Vad fan gör jag nu?!

Jag vänder på mig igen så jag inte tittar på honom. Men ändå kan jag känna hans äckliga flin bränna mig i nacken.
Fan också.

~

Hejsan svejsan!
Hur mår ni idag? Själv mår jag bara superbra!

Vilken är din favoritkaraktär i denna berättelse?