Jävla Stockholmare » f.s

Chapter 19

Jag bromsar in på uppfarten och stänger av bilens motor. Alice bredvid mig har inte sagt särkilt mycket under våran korta lilla bilfärd. Inte jag heller för den delen. Det känns så spänt på något vis. Jag vill inte att det ska vara så.

"Så, ska vi gå in eller?" Frågar jag och knäpper upp bältet. Alice tittar på mig med ett leende och nickar innan hon likt mig knäpper upp bältet.

"Javisst," säger hon och öppnar bildörren. Hon kliver ur bilen och jag gör snabbt likadant. På avstånd låser jag bilen så det klickar till och blinkar några gånger.

"Det är låst," klagar Alice och rycker i dörrhandtaget. "Jag vill se hur det ser uuuut!"

Jag skrattar lite åt henne och fipplar upp nyckeln ur jeansfickan. Jag öppnar smidigt upp dörren och hon trippar in i vårt lyxigt renoverat och möblerat hus. I hallen är den en spegel mittemot oss när vi kommer in, och jag drar snabbt en hand slarvigt genom håret.

"Asså herregud.." Mumlar Alice medan hon klivet ur sina skor. "Fyfan va lyxigt ni har det. Hemma är det liksom.. Inte alls.. Såhär fint."

"Det kanske är lyxigt å så här, men ni har set ju fortfarande fint," flikar jag in och kliver ur mina skor.

"Nja, jag vet inte," säger Alice och går vidare ut i köket. Som i alla andra rum i vårt hus så är det stilrent och lyxigt även i köket. Mamma städar väldigt ofta och är nästan lite pedantiskt av sig, så det är förlåt det är så jäkla rent.

"Alltså Felix, wow!" Alice sätter sig ner framför köksön på en utav de bar-liknande stolarna med svart sits.

"Jag måste ringa mamma också ju.." Mumlar Alice och lutar sig på armbågarna. Lägger hakan i handflatorna och blickar ut över vårt öppna kök.

"Haha, men gör det då. Jag ska bara dra på toa," säger jag och börja med långsamma steg gå mot toaletten.

A L I C E

Felix kommer snabbt tillbaka, och jag la precis på samtalet med mamma. Jag lägger ner mobilen på köksöns hårda material och han sätter sig ner på en utav barstolarna bredvid mig.

"Vad vill du göra?" Frågar han och höjer förtjust på ögonbrynen samtidigt som han stödjer upp sin armbåge på köksön och lägger hakan i handen.

Synen av Felix får mig att tyst fnittra. Men när jag kommer på mig själv att göra det, rodnar jag smått. Vilket i sin tur får Felix att flina lite åt mig. Sluta flina..

"Jag vet inte," säger jag med ljus röst och böjer genant ner huvudet så håret faller ner framför ansiktet. Han skrattar lågt där han sitter bredvid mig, men reser sig snabbt upp.

Jag vänder upp ansiktet mot honom igen och tittar på honom. Lite undrande då han går iväg mot hallen.

"Komsi, vi drar nånstans!" Säger han och kliver i sina skor igen.
Jag stönar högt rätt ut och suckar tyst. Ska vi dra, igen? Jag orkar inte.

"Pallar inte, Felix," säger jag och dunkar huvudet i köksöns skiva.

"Äsch, kom nu. Jalla jalla!" Bedjar han och lutar sig mot dörrkarmen intill kökets dörröppning.

~

Ganska kort kapitel, sorry för det. Men hoppas ni tyckte om det lite, och SORRY för det är ganska tråkigt och så just nu i boken. Meeen om det blir så som jag planerat, så kommer denna boken bli ganska lång och det KOMMER hända grejer. Jag lovar ;)

Jag vill bara säga; Fattar ni att denna boken redan har 1k visningar (eller vad det nu heter?😂) Jag är sååå glad för det🙈

Många varma kramar,

-Amanda <3