Jävla Stockholmare » f.s

Chapter 18

En hand läggs på min axel och jag stelnar till. Plastskeden jag håller i handen tappar jag så den hamnar på bordet.

"Alice," säger Oscar med låg röst bakom mig. Den äckliga rösten får mig att rysa. Usch för honom. Jag kan inte neka att jag tyckte om honom innan, men nu, det han gjort mot mig. Nej usch. Han är så äcklig.

"Gå Oscar." Jag sitter kvar med ryggen mot honom medan orden trillar ur min mun.
"Jag vill inte prata med dig."

"Men snä-.." Jag reser mig upp och vänder mig om. Med tårar i ögonen tittar jag på honom.

"Vad fan är det du inte fattar? Jag hatar dig Oscar! Fattar du inte det?" Med hög och lite snyftande röst säger jag det.
"Jag avskyr dig, du är äcklig!"

Med dem orden sagda vänder jag bak huvudet och möter Tyras och Hampus blick.
Jag ger dem blicken jag-måste-gå.
Tyra ställer ner sin bägare med glass och nickar innan hon ler mjukt åt mig. Blicken hon ger tillbaka är nått liknande med
jag-förstår.

Jag vänder tillbaka blicken till Oscar som bara står där, med sin kaffe i handen och verkar helt stum. Med tårarna nära på att rinna nerför kinderna far jag ut genom glasscafeet. När jag väl är ute kliver jag med stora steg mot sidan. Längre fram ser jag Felix gå där på gatan. Med solglasögon, en vit halvgenomskinlig T-shirt med v-urringning och svarta jeans.

(Vill bara säga att det inte är en djup urringning. Jag tycker inte det är så snyggt på killar XD)

Jag får något svagt minne av att han sa att han bara skulle ta det lite lugnt på stan efter skolavslutningen. Jag spärrar upp ögonen. Låter mina ben börja springa. Springa mot honom. Min hemstad. Min trygghet.

När han väl får syn på mig rynkar han långsamt ihop ögonbrynen och börjar gå med snabbare steg mot mig.

"Felix," andas jag ut och slänger armarna runt honom när jag väl kommer fram till honom. Jag snyftar mot hans axel. Jag känner hur han långsamt drar händerna lugnande över min rygg.

"Vad har hänt nu?" Frågar han försiktigt med mjuk röst i mitt hår. Det virvlar runt omkring oss då det kommer en liten lugn vindpust.

Jag drar långsamt ifrån och drar handen under näsan för att få bort eventuella tårar och snor. Jag tittar försiktigt upp på honom.

"Asså.. Jag träffade på Oscar på glasscafeet. Jag sa att ja hatade honom och sen gick jag. Och nu är jag här."

Han säger inget. Lägger bara armarna runt min midja och drar mig närmare. Lägger sin haka på toppen av mitt huvud och jag blundar. Njuter fullt ut och låter tårarna torka.

"Du, vill du följa med hem kanske?" Frågar han försiktigt och jag nickar sakta. Såklart jag vill.

"Visst," viskar jag tyst tillbaka och står kvar. Felix verkar inte bry sig att vi står såhär. För han står också kvar. Helt plötsligt känner jag hur hans armar spänner sig runt mig. Vad nu?

Men jag behöver inte fråga någonting, för längre bort ser jag hur Oscar kommer vandrandes mot oss. Oh nej.

Jag ser hur han spänner blicken i Felix. Liksom verkligen spänner ögonen i honom, nästan ser igenom honom. Om blickar skulle kunna döda, hade Felix varit borta för längesedan.

"Vi går nu," väser Felix i mitt öra. Jag rycker till en aning, men nickar bara lite på huvudet innan vi båda börjar gå. Felix har sin arm runt mina axlar och slänger konstant diskreta blickar bakåt mot Oscar. Han drar av sig sina runda solglasögon och hänger dem i tröjans krage. Det ser väldigt snyggt ut på honom.

"Felix.. Öhm sorry om du blir sur eller nått. Men jag tror Oscar ser att du tittar på honom," mumlar jag tyst och får nästan gå dubbelt så snabbt som Felix då han har betydligt längre ben än mig själv.

Felix ser ner på mig med ett litet leende på läpparna och ögonen alldeles upplysta av solens sken. Fina Felix.

"Äsch, skit samma." Felix rör handen mjukt över min ena höft, lite väl nära min rumpa. Gör han det kanske för att göra Oscar avundsjuk? Eller tänker han kanske inte på att han är så nära den?

"Du, vill du dra hem till mig? Hitta på nått kanske? Jag är ensam hemma," säger Felix och jag ser hans svarta bil lite längre fram på gatan.

Jag slänger bak en blick för att få en syn av Oscar. Men han är borta. Jag ser honom inte nånstans. Jag vrider tillbaka huvudet och nickar.

"Ja visst! Jag skulle egentligen hänga med Hampus och Tyra. Men jag tror inte dem bryr sig så mycket faktiskt," säger jag med ett litet flin.

"Vadå då?" Frågar Felix. Just ja. Han vet ingenting om Hampus och Tyra.

"Jo, dem är typ ihop."

"Va?"

"Japp!"

Han skrattar lite och drar mig närmare. Rör oss mot hans bil. Jag ler lite och känner i ena bakfickan. Mobilen ligger där. Med mitt bankkort i plånboks-fodralet. Till mamma kan jag ringa senare.
Han öppnar upp bildörren till passagerarsidan.

"Hopp in!" Säger han glatt och släpper mig. Jag ler lite och sätter mig ner i sätet. Han går runt bilen och sätter sig ner bredvid mig framför ratten.

"Förhållande är så mysigt. Jag vill så gärna ha ett snart igen," säger han och backar ut från parkeringen.

"Jo, jag med." Säger jag. Jag vill ha dig som pojkvän Felix. Men jag vet att du inte vill ha mig.

F E L I X

"Jo, jag med." Säger Alice. Jag ler lite. Tänk om hon vill ha mig lika mycket som jag vill ha henne?