Mitt liv, mina regler boyzzz

Amerikansk fotboll

Ax visade mig runt på skolan och jag fick äta lunch med honom eftersom att jag inte kände någon annan. Nu sitter vi iallafall på Starbucks inne i stan och pratar om allt möjligt. Alex är schysst och jag tror jag har skaffat min första riktiga vän, jag ler lite för mig själv av tanken. Jag kollar på klockan och inser att jag kommer komma försent till uttagningen av tjejernas fotbollslag. Jag förklarar för Alex, så han erbjuder sig att skjutsa mig och som den lata person jag är säger jag självklart ja. Vi går ut till hans bil och jag sätter mig i passagerarsätet, efter många om och men får jag styra musiken. 

Efter en stund är vi framme vid den stora planen, ett gäng tjejer med korta kjolar och korta tröjor kommer fram till Alex och börjar flörta med honom, efter en stund reagerar en av dom på att jag står där.
- Alex, vem är hon?, frågar en av dom drygt som fan och glor överdrivet på mig.
- Jo, det här är Ty, min nya bästiii, säger han och ler överdrivet medan han lägger armen över mina axlar. Seriöst?! är det de bästa han kan komma på. Istället för att klaga ler jag stort och lägger min arm runt hans midja.
- Tänker du seriöst umgås med henne? hörs en mörk röst bakom oss. Jag vänder mig hastigt om och där står Luke med sitt gäng. Mitt leende försvinner snabbt och jag ger honom en känslokall blick.
- Ja! Har du nåt problem med det, bro? Hon är faktiskt schysst, och inte alls dryg när man känner henne, säger Alex som också har vänt sig om.
- Vi kan väll ge henne en chans?, frågar en kille med brunt hår, hasselbruna ögon och vältränad.
- En tjej i vårt gäng? Är ni seriösa?, frågar Luke och kollar irriterat på sitt gäng.
- Ja! Hon verkar fett schysst, säger dom alla i kör.
- Och vad får er att tro att jag vill vara med i ert gäng?, kommenterar jag drygt.
- Ett: alla vill vara med i vårt gäng. Två: du och Alex verkar redan vara bästisar och han hänger med oss. Tre: varför skulle du inte vilja? säger han med hasselbruna ögon.
- Ett: jag bryr mej inte om att ni är populära. Två: jag och Alex är bästisar. Tre: fråga Luke.., fräser jag irriterat och vänder mig och för att gå när Luke tappar det.
- Vad fan har jag gjort dig?! huh?! Vad är ditt problem bitch!, skriker han irriterat och jag vänder mig om.
- Du kommer inte ihåg, nästan viskar jag. Du kommer inte ihåg något av det eller hur?, säger jag upprört.
- Jag har ingen jävla aning om vad du pratar om, snäser han. Det känns som att nån hugger en kniv i mitt hjärta och sen vrider om.
- Sorry Ax men jag måste verkligen gå nu, säger jag lågt och ger killarna en bitchblick innan jag vänder mig och går mot den stora planen där dom redan har börjat uttagningen.

Ax sitter på läktaren tillsammans med killen med hasselögonen, någon blond kille och en svarthårig kille och hejar på mig, jag har bara känt Ax i en dag men det känns som att vi har känt varandra i flera år.
Jag var fett okoncentrerad på uttagningen, men ändå kom jag med i laget. Jag tacklades mycket och det var nära på att dom sa att jag var för våldsam men dom tänkte nog att en sån spelare måste finnas i laget.

Efter uttagningen så mötte jag Alex och dom andra killarna ifrån läktaren.

-  Du va ju as grym ju!, halvt skriker Alex ut med förvånat ansiktsuttryck.
-  Jag håller med, säger killen med svart hår.
-  Öh... Tack..., säger jag förvånat.
-  Jag är Tony, säger killen med svart hår. Han förstod nog att jag var förvirrad av alla killar som står och kollar på mig.
-  Jag är Tyra, men ni kan kalla mej Ty, säger jag när jag har fått grepp om situationen.
-  Det är Jacob, säger Tony och pekar på killen med hasselbruna ögon.
-  Och det där är Max, fortsätter Tony och pekar på killen med blont hår.
-  Tja, säger Max och nickar med huvudet för att hälsa.
-  Så vart tog resten av boyzzen vägen?, frågar jag helt oberörd.
-  Dom stack till Starbucks, men Alex tvingade oss att stanna här för att heja på dig, säger Jacob och flinar. Jag kollar på honom en stund och sen byter jag så att jag kollar på Alex istället.
-  Hahah okej. Jag måste dra nu men vi ses i skolan, säger jag och vänder mig om för att gå.
-  Hänger du med till Starbucks efter skolan imorgon?, ropar någon jag tror är Max efter mig.
-  Visst, möt mig vid skåp 18 imorgon, ropar jag tillbaka och börjar gå hem med ett stort leende på läpparna. Jag hade fel om att jag inte skulle passa in i någon grupp, jag har just hittat den perfekta gruppen om man bortser ifrån Luke.