Jag gör comeback!Haha, comeback efter typ några timmar bara. Fick ett jättebra tips av en tjej om vad jag kan skriva, så här kommer ännu ett kapitel. Massa kärlek till henne btw som räddade hela boken <33
°°°°°°°°°°°°°°°°°
Piip, pip, pip, pip.
Vad fan är det som låter??? Kan det bara hålla käft eller vad?! Nähe, tydligen inte. Sakta öppnar jag ögonen och kollar förbannat på väckarklockan, asså fan vad jobbig en så liten sak som en väckarklocka kan vara. Jag stänger av klockan och reser mig försiktigt upp, det skär till i såret jag har på magen. Fuck. Nu har jag varit hemma en hel vecka från skolan efter att jag kom hem i lördags. Idag ska jag till skolan för att hälsa på alla och ta igen det jag har missat, ja vad kul, märk min sarkasm. Surt går jag upp och sätter på mej en långärmad oversize tröja och ett par mjukisbyxor. Idag skiter jag i smink även om alla kommer bli vettskrämda av synen. Mitt ansikte är typ vitt och dom stora ärren pryder mitt ansikte, ett stort ärr i pannan och några små lite här och var. Långsamt går jag tillsammans med mina kryckor ner för trappan och möts av Gabes oroliga blick.
- Är du säker att du ska till skolan idag?, frågar han oroligt och granskar mitt ansikte.
- Ja, mumlar jag svagt. Är så himla trött.
-De e klart hon ska till skolan, säger Kalle som nyss kom.
-Okej men om du mår dåligt så är det bara att ringa mig så kommer jag och hämtar dej, säger Gabe och ger mig en sträng blick. Jag nickar som svar och går o ställer undan min skål med fil som jag har ätit upp. Jag går upp och borstar tänderna och får sedan skjuts av Gabe i jeepen eftersom att jag har kryckor.-Tack. Kommer du och hämtar mig sen?, frågar jag och öppnar bildörren.
-Visst. Vilken tid? Tre?, säger Gabbe och hans leende smittar av sig. Jag nickar som svar och traskar sedan vidare emot skolans ingång. Gång på gång försöker jag intala mig själv att det kommer gå bra. Men klumpen i min mage växer, jag brukar inte vara rädd men idag är jag det, men jag vet inte varför. Jag slår upp skolans stora portar och genast får jag en massa blickar. Långsamt går jag till mitt skåp och öppnar det.
- Så du är den nya eleven?
- Är det du som försöker ta Tyras plats?
- Bara för att hon är död får du inte ta hennes plats? frågar röster jag känner igen, det är 99:ornas fotbollslag. Jag ler för mig själv över att dom bryr sig så mycket om mig. Dom står bakom skåpdörren så att dom inte kan se mitt ansikte utan bara min underkropp.
- Om jag inte är ny, vad säger ni då?, frågar jag med min hesa röst eftersom att jag fortfarande inte kan prata helt normalt.
- Vem är du då? Vem är det som tror att dom äger skolan?, frågar någon jag tror är Zack.
- Ägaren av detta skåp och nya kaptenen över 00:ornas killar rugbylag, säger jag självsäkert och tar ut historieböckerna.
- Så ni har mött våran syster?, frågar Sam som kommer ifrån andra hållet så han ser mig, han verkar fatta att dom inte vet att det är jag.
- Syster? Har ni redan ersatt Tyra? Really?, säger Zack.
- Har ni ersatt Tyra?! säger hela 00:nas lag som också har kommit nu och ställt sig bredvid det andra laget.
- Tror ni verkligen att någon skulle kunna ersätta mig?, frågar jag och slår igen skåpdörren så att dom ser mig. Alla kollar häpet på mig och sen bildas en stor gruppkram.
- Du fucking lever!, varför sa du inget, skriker Albin.
- Suprise!, säger jag och alla skrattar.
Under dagen kommer flera personer fram till mig och vi pratar en stund. Mina tjejkompisar, som jag faktiskt har, hänger jag med just nu, och just nu är det lunch. Efter lunchen ska killarna har fotbollsträning och jag som är skadad ska vara typ extra tränare.
°°°°°°°°°°°°°°°°
kort kapitel vet. Men ni får nöja er.
Tack och hej för mej
KAMU SEDANG MEMBACA
Mitt liv, mina regler boyzzz
Fiksi RemajaTyra flyttade nyss till Kalifornien med sin mamma. Deras familj har gått igenom mycket det senaste året och behövde en ny start. På den nya skolan träffar hon Luke, som hon aldrig trodde hon skulle få se igen, men där satt han. Hon får även problem...