Mitt liv, mina regler boyzzz

15 brothers, 1 sister

Tiden gick snabbt när vi var på Starbucks. Alla hade jätteroligt även om vi var 16 personer, ja det andra gänget som kom var då Sam, Damon, Tyler, Marc, Zach, Justin och Felix.  Dom var jättesnälla mot mig, jag tror att dom var det eftersom att jag var den enda tjejen som var normal på skolan. 

~~~~~~~~~~ 5 veckor senare~~~~~~~~~~

Just nu sitter jag och pluggar. Om en timme så har jag footbollsträning och sen ska jag möta Alex, Tony och Max. Jag springer ner för trappan och in i köket, på kylen sitter en lapp "Ska på jobbresa, kommer om några veckor.   puss mamma" Jaha då är jag ensam igen. Min mamma har ett jobb där hon reser mycket så jag är ganska ofta hemma ensam men det gör inte mig någonting. Istället för att tänka mer på det så öppnar jag kylen och tar fram resterna från pizzan.
Snabbt äter jag upp den och drar till träningen.

På planen står laget samlat och jag springer dit.
- Hej, säger jag och alla kollar på mig.
- Tyra kan jag få prata med dig en stund?, frågar Lena, våran tränare. Jag nickar snabbt och följer efter henne.
- Så det är såhär att vi tycker inte att du passar in i laget. Tyvärr men du är kickad, säger hon och gör en ledsen min. Jag nickar förstående och går av planen. Långsamt går jag och tar upp mobilen. Tre signaler går och Alex svarar:

A: Tjo guuurl
T: Tjo
A: Har inte du träning?
T: Nej.. Jag kan tyvärr inte träffas idag.
A: Okej. Är allt bra?
T: Jo allt är bra. Måste gå nu. Bye

Han hinner inte säga något mer innan jag avslutar samtalet.

Jag kan inte fatta att jag inte får spela mer amerikanskfotboll. Ni kanske tycker att jag överdriver men fotboll betyder allt för mig. Det är det enda jag har kvar av min pappa, det var han som fick mig att börja. Jag sätter mig i bilen och åker så snabbt jag kan hem. Jag springer in i huset och smäller igen dörren så hårt att en tavla som hänger i hallen ramlar ner. Sakta tar jag upp tavlan och kollar på den. Det är jag, Luke, Gustav och min pappa. Min pappa uppmuntrade och tränade oss alla tre till att spela fotboll. På min gamla skola var vi dom bästa spelarna och som ni nog förstår så spelade jag med killarna. Men när Gustav försvann så slutade pappa att träna oss. Både Luke och Gustav var som söner för honom, det tog hårt på honom att Gustav försvann. Det tog så hårt på honom att han inte ville leva mer...

Jag föll ner på marken med tavlan i handen, tårarna rann ostoppbart, jag skriker högt men ingen hör mig. Min mobil ringer men jag bryr mig inte, jag bryr mig inte alls längre!! Min pappa är borta, min brorsa (Gustav var som en brorsa) är borta och min andra brorsa kommer inte ihåg mig. Jag har bara en person i mitt liv som betyder något, och vem vet när hon dör?

Mobilen har ringt i en timme nu. Jag kollar på displayen, mamma 7 missade samtal, Tony 3 samtal, 10 sms, Max 8 samtal, Alex 17 samtal, 23 sms, Damon 5 samtal, Sam 20 samtal. Fler samtal kom in men jag ville inte svara.

Efter 10 minuter smälls dörren upp och jag hoppar till. Jag kollar upp på killarna som står i dörröppningen. Dom ser ut som att dom kommer dö vilken sekund som helst av oro, alla har uppspärrade ögon och kollar lättat på mig.
-Låt mig va! Svarar jag inte på samtalen så vill jag inte ha något med er och göra! Fattar ni? Bra, gå nu, säger jag när ingen annan säger något. Damon sätter sig bredvid mig på golvet, han lägger sin arm runt mina axlar och jag lutar mig mot hans axel. Sam sätter sig på andra sidan och lägger armen runt mig. Alla killar samlas runt mig och ger mig varsin kram. Alla killar förutom Luke som står och kollar på, han kollar på tavlan som ligger upp och ned på golvet framför honom. Utan att jag hinner säga till honom tar han upp tavlan och studerar den noga, jag ställer mig upp för att ta tavlan ifrån honom men han rycker undan den och kollar lång och sorgset på den. Man ser tydligt att han känner igen personerna på den, sakta kollar han upp på mig med tårar i ögonen.
-Det är Gustav och Erik och.... och.... du.. och ..ja-ag.
-Jaa. Det är du och jag. Du och jag, får jag fram utan att börja gråta.
-Tyra, det är du. Ff-örlåt. Förlåt, han brister ut i gråt och jag springer fram och kramar honom. Tårarna börjar rinna.

———————Lukes perspektiv———————-

Vi stod länge och kramades med alla killars blickar på oss.
Hur kan jag inte ha märkt att det är Tyra. Hon var som en syster för mig. Tårarna har tagit slut för både henne och mig. Jag andas lugnt och tar satts för att prata:
-Jag är ledsen att jag har betett mig som en idiot, jag är ledsen att jag inte kände igen dig, förlåt för att jag lämna utan att säga förlåt. Du var och kommer alltid vara som en syster för mig, även om Gustav inte är med oss.
-Jag har redan förlåtit dig, du kommer alltid vara som en bror för mig, du med Sam. Ni alla är som brorsor för mig, säger hon och kollar mot killarna. Alla ler stort mot henne och bildar en gruppkram.

----------Tyras perspektiv--------
-Vi är glada att ha dig i gänget, syrran, säger Max och jag ler stort.
-Du är och kommer alltid vara som en syster för oss, säger Damon och kramar om mig
-Nu tycker jag vi firar vår nya syrra med GLASS! ropar Alex och alla börjar skratta. Han tar tag i min arm och drar mig till köket, jag öppnar frysen och tar ut all glass jag hittar, och det är ganska mycket. Alla ställer sig runt köksön, Sam hjälper mig att ta fram skålar och skedar.
-En skål, för att fira våran underbara, schyssta, good lookin' sister, säger dom i kör.
-Och för mina underbara, schyssta, good lookin' brothers, fyller jag i och alla börjar skratta. Dom här killarna gör mig så glad, dom får mig alltid att le även när jag känner för att bryta ihop.
-Så vem är snyggast då?, frågar Tony och flinar.
-Jag, självklart, säger jag och alla börjar skratta utom Tony som försöker se sur ut.
-Nää men på riktigt ser ni väll alla bra ut boyzz. Alla flinar åt min kommentar och fortsätter äta. Kvällen går fort och alla 15 killar bestämmer sig för att sova över så jag slipper vara ensam.

Vi bildade en fett stor säng av luftmadrasser i hela vardagsrummet, vilket i detta fall är ganska stort. Vi sov typ inget utan satt mest och prata och chilla. Det var den bästa kvällen på länge.